DSC00264_1115x185
Dramatisk inledning på folkmordsrättegången
Kö utanför Högsta Domstolen på tisdagmorgonen. Foto: Tamara Vocar

Kö utanför Högsta Domstolen på tisdagmorgonen. Foto: Tamara Vocar

Efter flera timmars försök att förhindra inledandet av folkmordsrättegången mot ex-diktatorn Efraín Ríos Montt och den före detta militära underrättelsechefen Mauricio Rodríguez Sánchez satte äntligen rättegångsförhandlingarna igång här i Guatemala City. När den minst sagt dramatiska första dagen avslutades igår eftermiddag hade två av överlevarna från folkmordet i Ixil avgett sina vittnesmål och huvudpersonen ifråga – Efraín Ríos Montt – blev kvar utan försvarsadvokat.

Redan kvart i åtta på förmiddagen lokal tid började kön ringla sig lång utanför la Corte Suprema de Justicia, Högsta Domstolen i Guatemala City. Rättegången, den första i sitt slag i Latinamerika, skulle inledas halv nio men en nyfiken allmänhet och presskår samlades tidigt utanför domstolen för att få en glimt av ett rättsfall som är historiskt i ordets sanna bemärkelse. Ingen latinamerikansk ledare har någonsin tidigare åtalats för folkmord i en nationell domstol. Förrän nu.

Vittnen och överlevare från hela landet samlade

Vittnen från ixilområdet, där folkmordet ägde rum, samlades med överlevare från massakrer i andra delar av landet i huvudstaden under måndagkvällen och genomförde en flera timmar lång mayaceremoni. Ceremonin var tänkt att ge styrka och skydd åt vittnena och bar en önskan om framtiden: rättvisa. Spänningen och förväntningarna kändes av i atmosfären. Denna dag, som så många av dem hade hoppats och väntat på i decennier, var nu bara några timmar bort.

Vittnen och överlevare från hela landet samlades under måndagkvällen i Guatemala City för att genomföra en mayaceremoni. Foto: Tamara Vocar

Vittnen och överlevare från hela landet samlades under måndagkvällen i Guatemala City för att genomföra en mayaceremoni. Foto: Tamara Vocar

Försvaret försöker förhala processen

Rättegångsförhandlingen inleddes på utsatt tid på måndagen, men till allmänhetens förvåning var ex-diktatorn Efraín Ríos Montts tidigare försvarsadvokater utbytta mot Francisco García Gudiel, som fick förfrågan bara några timmar innan rättegången. Med anledning av den korta varseln bad den nye försvarsadvokaten domstolen om fem dagars uppskov för att hinna förbereda sig. Huvuddomaren Jazmin Barrios avslog begäran med motiveringen att Garcia Gudiel borde ha känt till processen när han tackade ja, och att han har professionell kapacitet att genomföra försvaret av sin klient.

Några timmar senare lade García Gudiel in ännu en formell protest. Denna gång riktades den mot domaren Barrios som han bad bli utbytt med motiveringen att det existerar allvarligt fiendskap mellan dem och hänvisade till ett rättsfall från 2011. Han bad också om att en annan av domarna skulle bli ersatt eftersom det mellan dem fanns en vänskaplig relation. Domaren Barrios avslog protesterna och hänvisade till att domarkonstellationen hade fastställts i ett tidigare skede i målet. Barrios fortsatte med det oväntade beslutet att kräva att försvarsadvokaten skulle avlägsna sig från rättegångssalen och avsäga sig försvaret av Ríos Montt, vilket i sin tur skulle övergå till Mauricio Rodríguez Sánchez försvarare César Calderón. Medan García Gudiel packade ihop sina saker protesterade Calderón högljutt och sade att han vägrade. Under återstoden av dagen stod ex-diktatorn utan försvarare.

Fallet viktigt för rättvisan i Guatemala

Efter denna dramatiska inledning på förmiddagen kunde de första vittnesförhören inledas. Det första vittnet, Nicolás Bernal Brito, berättade om hur militären mördade hela familjer och grannskap, där kvinnor, äldre och barn ingick. Han berättade även om hur massakrena gick till, hur människorna tog sin tillflykt till bergen och hur hungern och bristen på kläder tvingade dem att återvända och flytta in i de armékontrollerade ”modellbyar” som hade skapats. Det var i dessa modellbyar som männen tvingades in i vad som närmast kan jämföras med paramilitära styrkor, där de utgjorde kontroll och övervakning på sitt eget folk.

I en intervju med Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation i Guatemala, Acoguate, berättar ordföranden för vittnesorganisationen Asociación de Justicia y Reconciliación, som är målsägare i fallet, att en fällande dom i detta historiska fall skulle innebära en viktig markering i dagens Guatemala.

– Det skulle betyda att rättvisan är tillgänglig för alla, vare sig personernas status eller klass. Det är något som aldrig tidigare har lyckats i Guatemala och det skulle vara prejudicerande för folket här men också för andra länder som söker rättvisa. Dessutom skulle det vara ett riktmärke för ungdomen, för de som finns och för de som komma skall, så att de känner till sanningen. De behöver veta vad ett smutsigt krig innebär, ett krig där de utnyttjade människor som inte kunde försvara sig eller var skyldiga till det de anklagades för.

Rättegången fortsätter idag, onsdag den 20 mars, klockan 08.30 lokal tid. Vi kommer att fortsätta att uppdatera bloggen kontinuerligt. För att följa utvecklingen live från rättssalen (på spanska), klicka här eller här. Vi rapporterar även på vår facebooksida.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Bit för bit pusslas det som är kvar av Roberto Enrique Cac Suc ihop. Foto: Gabriela Velasquez
Rapport från en begravning

Den 25 januari i år begravdes Roberto Enrique Cac Suc. Det var då 30 år sedan han blivit bortförd av militären från sitt hem i San Cristóbal, Alta Verapaz, och sedan anmäld försvunnen. Kristna Fredsrörelsen medföljde Famdegua vid överlämnandet av Roberto Enrique Cac Sucs kvarlevor till hans familj, och jag fick därmed bevittna en av de mest känslomässigt starka händelserna under min tid i Guatemala.

Sedan februari 2012 har det pågått utgrävningar på militärbasen Creompaz i närheten av Cobán. Organisationen Fundación de Antropología Forense de Guatemala (FAFG) – på svenska Stiftelsen för Rättsantropologi i Guatemala – har stått för utgrävningarna, och anhörigorganisationen Familiares de Detenidos-Desaparecidos de Guatemala (Famdegua) har medföljt och assisterat processen. Det var Famdegua som 2002 genom familjemedlemmar till försvunna fick reda på att det troligen låg människor begravda på militärbasen. Så inleddes den lagliga process som tio år senare skulle ge dem tillåtelse att starta utgrävningarna på Creompaz.

Över 500 människor har hittats i 60 massgravar i militärbasen, de allra flesta med spår av tortyr och med bakbundna händer. Fortfarande återstår 13 gravar att gräva upp, så den slutliga siffran kan bli mycket högre. Roberto Enrique Cac Suc är det första offret att identifieras från massgravarna på Creompaz.

Roberto Enrique Cac Suc tillhörde ursprungsfolket maya och var 25 år gammal när han greps av militären i parken i samhället där han bodde och bortförd till militärbasen utanför Cobán, där nu Creompaz ligger. Hans familj fick aldrig återse honom i livet. En fru och två barn lämnade han efter sig: en flicka på 5 och en pojke på ett år. Nu som vuxen uttryckte sonen sin sorg och frustration över att aldrig ha fått lära känna sin far.

Enligt maya-tradition bör själen hämtas upp där personen dog. I detta fall precis där utgrävningen gjordes. Denna dag fick Famdegua och de andliga maya-ledarna som skulle utföra detta inte komma in på själva militärbasen, utan ceremonin fick utföras precis vid entrén. Efter maya-ceremonin överlämnades kroppen till familjen av FAFG:s biträdande verksamhetschef José Suasnavar. När sedan Roberto Enrique Cac Sucs kvarlevor bit för bit fördes över från FAFG:s anonyma kartonglåda för att pusslas ihop i kistan, är det första gången hans familj får återse hans kvarlevor sedan han försvann. De såg på, märkbart berörda.

Under proceduren småpratade jag lite med de närvarande. Det var mestadels familj och vänner till den avlidne, men även grannar. Andra människorättsorganisationer som arbetar med medföljning av och med psykologiskt stöd till familjemedlemmar till försvunna var också närvarande. Någon berättade för mig att han fortfarande inte har hittat sin bror, en kvinna sa att hon letar efter sin man. För dessa människor är denna dag en påminnelse om smärtan de levt med under så lång tid, men även en påminnelse om att det finns hopp att få ge sina kära en värdig begravning, till slut.

Det hölls tacktal, och media intervjuade flera av familjemedlemmarna och andra närvarande. Några av organisationerna passade också på att säga några ord. Marcia Méndez, ordförande och en av grundarna av Famdegua, påminde sällskapet om att fortsätta kämpa för att nå rättvisa, att Roberto Enrique Cac Suc är ett av 45 000 offer för påtvingat försvinnande i Guatemala – brott för vilka de skyldiga ännu inte är dömda. Hon uppmanade de sörjande att inte glömma utan fortsätta kämpa för rättvisa.

Sedan var det bön. Under en stund fick sorgen härja fritt, dessa människors samlade smärta och sorg omvandlades till gråt och uttryck som berörde långt in i själen. ”Por qué, Dios, por qué?”, ”Varför, Gud, varför?” Ja, varför? Så mycket smärta och sorg som finns i detta land, så många sår som aldrig får, och kanske aldrig kommer, att få läka.

Efter bönen bjöds det på tamales, och vakan inleddes. Dagen efter begravdes Roberto Enrique Cac Suc, och han familj fick då äntligen ta ett värdigt farväl av honom.

Gabriela Velasquez, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013.

Mer om Famdegua och utgrävningarna i Cobán finner du här.

Folkmordsfallet mot Ríos Montt går vidare

I måndags blev det klart: Förre diktatorn Efraín Rios Montt och före detta underrättelsechefen José Mauricio Rodríguez Sánchez kommer på torsdag att ställas inför nästa etapp i folkmordsrättegångarna. Under applåder och kramar mottog det hundratal överlevande, som rest till huvudstaden för att bevittna rättegången, domaren Miguel Ángel Gálvez beslut. Ett beslut som innebär att folkmord för första gången i guatemalansk historia kommer att utgöra mål för rättsförhandlingar.

Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer var på plats vid rättegången mot tidigare diktatorn Rios Montt i Guatemala. Foto: Alva Azócar

På ena sidan: Den nu 86-åriga Rios Montt och hans 19 år yngre före detta medhjälpare Rodríguez Sánchez. Den första anklagad för att ha varit hjärnan bakom de massakrer som ägde rum i Ixilområdet under åren 1982-83; den senare för att ha verkställt de militära planerna bakom desamma. På andra sidan: Representanter för vittnesorganisationerna CALDH och AJR – målsägande i fallet – med advokater.

– Våra bevis klargör att befolkningen i Ixil var målet för din gerillabekämpningspolitik. Du, som militär befälhavare, hade vetskap om militärens handlingar i Ixil och vad dessa resulterade i, sa en av de målsägandes advokater, riktad mot Ríos Montt.

– Nej, svarade Rios Montts advokat, det är en feltolkning att Ixil utgjorde mål för någon militär strategi. Rios Montt kan inte ställas ansvarig för de misstag som begicks av befälhavare och soldater i fält, som han inte hade ansvar över.

Försvaret för Rodríguez Sánchez använde liknande argument. Han utformade aldrig någon militär plan, och gav aldrig order om att döda. Att han organiserade och översåg de militära planerna som avsåg att utrota befolkningen i Ixil saknar bevis, och anklagelserna borde riktas mot militären istället för mot honom.

Rios Montts advokat tillhörde själv en gång i tiden gerillagruppen FAR. FAR var en av fyra grupper som utgjorde URNG (Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca), de förenade gerillagrupperna som skrev under fredsavtalet med Guatemala år 1996. Det var under hänvisning till att bekämpa denna gerilla som Rios Montt och Rodríguez Sánchez under 17 månader utförde den så kallade ”brända jordens strategi” i Guatemalas högland, genom vilken minst 1771 människor dödades, 1485 kvinnor våldtogs och 29 000 tvingades på flykt.

Den statistik som presenterades under rättegången av de målsägandes advokater talade för sig själv: av de kroppar som hittades efter massakrerna var 43 % barn eller gamla, och 83 % av efterlämningarna visar tecken på skott i huvud eller bål – inte att personerna dödats i strid. Bevisen tyder på civila människor som avrättats, snarare än gerillasoldater som stupat. Våldtäkt på kvinnorna innan de avrättades utgjorde, enligt åklagarna, en del av en medveten strategi från armén.

Ett urval av de historier som berättats av sammanlagt 128 vittnen från Ixilområdet, presenterades på Power Point. När försvaret påstod att Rios Montt inte hade befälsansvar och därmed inte kunde ställas till svars för militärens handlingar under hans regim, svarade målsägarsidan med att visa ett klipp från en intervju från Rios Montts tid som diktator. I intervjun från 80-talet säger Rios Montt klart och tydligt: “Om jag inte kan kontrollera armen, vad gör jag då här?”

Till detta lades bland annat 60 expertutlåtanden och 126 dokument – nästan ett decenniums arbete av männiksorättsorganisationer, vittnen och rättsantropologer. Bland de viktigaste dokumenten hörde Plan Sofia 82, ett av militärens strategiska dokument som smugglats ut ur militärens hemliga arkiv och offentliggjordes 2009 av den amerikanska organisationer National Security Archive. I Plan Sofia 82 visas i detalj hur befälsordningen fungerade under Rios Montts styre.

De båda anklagade tackade konsekvent nej till erbjudanden att uttala sig under den tre dagar långa rättegången, vars syfte var att leda domaren till ett beslut om huruvida huvudförhandlingar borde inledas.

Seger mot straffriheten

Straffriheten för krigsbrott var länge karaktäristiskt för Guatemalas rättssystem. Det upprätthölls med hjälp av brist på kunskap bland domstolarna, försvunna bevis, och hot och trakassering av vittnen. Under 14 år satt Ríos Montt i kongressen, vilket gav honom juridisk immunitet som gjorde att han inte kunde förhöras. Men när den före detta människorättsförsvararen Claudia Paz y Paz utnämndes till riksåklagare för tre år sedan, började det plötsligt utfärdas arresteringsorder för människorättsförbrytare på löpande band. Rodríguez Sánchez häktades redan i oktober 2011, medan Ríos Montt arresterades en vecka efter att han i januari 2012 lämnat sin post i kongressen. Sedan dess har Rios Montt suttit frihetsberövad i sitt hem. Rodríguez Sánchez har fått sitt frihetsberövande förlagt till ett militärsjukhus, på grund av sin vacklande hälsa. För övrigt har Claudia Paz y Paz både listats som en av världens modigaste kvinnor år 2012 av tidningen Newsweek, och som en av världens politiskt mäktigaste kvinnor av tidsskriften Forbes.

Ríos Montt och Rodríguez Sánchez försvar har hela tiden gjort sitt bästa för att fördröja processen genom att bland annat kräva att målet flyttas till en militärdomstol, en missförtroendeförklaring av Claudia Paz y Paz samt åberopandet av amnesti. Vittnen och deras advokater har samtidigt rapporterat om trakasserier och rasism.

Men den 28 januari meddelade slutligen domaren sitt beslut. Beslutet blev: Ja. Ja, åklagarmyndigheten, CALDH och AJR hade lyckats sammanställa tillräckligt övertygande argument för de två generalernas ansvarsbörda under sin tid vid makten, för att rättsprocessen ska kunna fortskrida. Ja, Guatemala är ett steg närmare historisk rättvisa. Ríos Montts advokat blev nekad sin förfrågan om att lägga in ytterligare en överklagan mot beslutet och hans klient sitter även fortsättningsvis i husarrest, medan Rodríguez Sánchez förblir inspärrad på sjukhuset. På torsdag ses de i rättssalen igen.

Fotnot: Kristna Fredsrörelsen har medföljt CALDH och AJR sedan 2001.

Linnea Fehrm, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

Pressmeddelande av CALDH angående måndagens domslut:

Det guatemalanska samhället bevittnar idag en historisk händelse. För första gången i vårt land har en domare beordrat öppnandet i ett rättsfall om folkmord och brott mot mänskligheten. Domare Miguel Ángel Gálvez har beslutat att inleda domstolsförhandlingar i fallet, något som gör det möjligt för domstolen att syna bevisen i detta banbrytande fall. Detta steg mot rättvisan är mycket viktig för de tusentals överlevande från folkmordet i Guatemala.

Domaren för domstolen för brott med hög risk väljer att ta detta steg efter nästan ett år sedan general Efraín Ríos Montt och över ett år sedan general José Mauricio Rodríguez Sánchez blev knutna till fallet, och efter 75 överklaganden.

Vi ser positivt på domarens beslut och hoppas i det fall ytterligare överklaganden presenteras från ex-generalernas försvarsadvokater, att dessa tidigare avslag kommer tas i beaktande och respekteras i enlighet med lagen.

Resolutionen som presenterades idag sänder ett hoppfullt budskap om rättvisa till dem som fortfarande lider av konsekvenserna från den väpnade interna konflikten. Ett budskap når även anstiftarna till och gärningsmännen för folkmorden och de grova brott mot mänskligheten som begicks under denna period, ett budskap om att de skyldiga för bland annat folkmord, utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden, sexuellt våld, tortyr och massakrer inte kommer få gå ostraffade.

Denna händelse representerar den pågående kampen av tusentals offer för folkmordet. Det banar väg för det fortsatta sökandet efter minnet, sanningen och rättvisan, en förutsättning för att på en stabil grund kunna bygga ett mer rättvist land. Vi hoppas att fallet fortsätter på samma bana i enlighet med lagen och att vi snart kommer kunna få en dom mot de som beordrade folkmord i Guatemala.

För rätten till ett rättvist land!

Asociación Para la Justicia y Reconciliación, AJR, Centro de Acción Legal para los Derechos Humanos, CALDH

Guatemala, 28 januari 2013

Översättning: Gabriela Velasquez, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

Årskrönika Guatemala 2012, Del 2: Framgångar och bakslag i kampen för sanning och rättvisa för inbördeskrigets brott

Detta inlägg är del två i årskrönikan för Guatemala 2012. För att komma till den första delen, klicka här.

Under 2012 års första månader nåddes ett historiskt genombrott vad gäller att bryta straffriheten för de brott mot mänskligheten som begicks av den guatemalanska staten under inbördeskriget. I början av året hävdes nämligen den före detta diktatorn Efrain Rios Montts immunitet och den 26 januari ställdes han inför rätta för folkmord.

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Rios Montt styrde landet under inbördeskrigets våldsammaste år (1982-1982) och Kristna Fredsrörelsen har i mer än ett decennium medföljt grupper av människorättsförsvarare som har kämpat för att ställa honom och andra högt uppsatta ledare inför rätta för massakrerna riktade mot ursprungsbefolkningen i Ixilregionen under samma period.

Samma dag som rättegången höll president Otto Pérez Molina en presskonferens där han sa att han kommer att respektera domstolarnas åsikter, men förtydligade samtidigt sin personliga ståndpunkt – “här skedde inte folkmord”. För de som känner till Pérez Molinas historia är uttalandet inte så häpnadsväckande som kan tyckas. Den forne ex-militären var general i Ixilregionen under Ríos Montts år vid makten och ett erkännande av folkmord skulle kunna leda till implikationer för honom själv.

Framsteg hindras av det svaga rättssystemet

FN:s högkomissionär för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, besökte Guatemala i mars. Under besöket uttryckte hon oro för de höga nivåerna av brottslighet och osäkerhet i landet, men även förhoppningar gällande de pågående undersökningarna för brotten i Ixilregionen.

Förhoppningarna som väcktes under årets första månader har gått i stå under resten av året då Rios Montts försvar genom skickligt utnyttjande av det guatemalanska rättssystemets svagheter i stort sett har lyckats paralysera rättsprocessen genom att lämna in otaliga reservationer som var och en måste behandlas i landets konstitutionsdomstol innan rättsprocessen kan fortskrida.

När 2012 gick mot sitt slut gick flera organisationer samman och kritiserade öppet den avstannade rättsprocessen och i synnerhet den nya regeringens passivitet i frågan, något som har tolkats som ett tyst medgivande.

Nya domar bryter straffriheten för historiska brott

Altaret i kapellet i Plan de Sánchez. Foto: Gabriela Velasquez.

Altaret i kapellet i Plan de Sánchez. Foto: Gabriela Velasquez.

Det har dock inte varit helt dystert vad gäller kampen för den historiska rättvisan i Guatemala. I mars  dömdes fem före detta paramilitärer till 7 710 års fängelse vardera – det högsta straffet någonsin i Guatemala – för massakern i Plan de Sánchez, 1982, då fler än 256 personer mördades.

Samma månad fälldes den före detta elitsoldaten Pedro Pimentel till 6060 års fängelse för sin delaktighet i massakern i Dos Erres, 1982, då 201 personer mördades. Därmed blev Pimentel den femte elitsoldaten i raden att dömas för massakern, under 2011 dömdes fyra andra. En överklagan lämnades in av Pimentels försvarsadvokater som i december avslogs av domstolen, vilket därmed fastställer den tidigare domen.

Lista på de döda i massakern i Dos Erres, 1982. Foto: Maxime Verdier

Lista på de döda i massakern i Dos Erres, 1982. Foto: Maxime Verdier

Samma organisation som stod som målsägarbiträde i åtalet mot Pimentel och de övriga elitsoldaterna, Famdegua, inledde under 2012 en rättsprocess mot den högste ansvarige under massakern, Efraín Rios Montt. Åtalspunkten är folkmord vilket alltså innebär att den före detta diktatorn står inför rätta för två separata fall av folkmord. Dock har även denna process, likt åtalet för folkmord av ursprungsfolk i Ixilregionen, sett få framsteg under året av tidigare nämnda anledningar.

En annan framgång var den fällande domen i augusti månad mot den före detta polischefen Pedro Garcia Arredondo i Guatemala Citys ökanda Comando Seis. Garcia Arredondo dömdes till 70 års fängelse för det påtvingade försvinnandet av universitetsstudenten Edgar Saenz Calito, 1982, bland annat tack vare bevisning från polisens egna historiearkiv.

Polisdokument från arkivet rensas och sorteras. Foto: Tamara Vocar

Polisdokument från arkivet rensas och sorteras. Foto: Tamara Vocar

Om försoningsprocessen har haft både framgångar och bakslag på nationell nivå så har den gått desto bättre på internationell nivå. Under 2012 fälldes den guatemalanska staten av den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter i flera uppmärksammade fall som Kristna Fredsrörelsen har följt/medföljt. Staten har fällts för massakerna i Rio Negro, det påtvingade försvinnandet av student- och fackledaren Fernando Garcia och för fallet Militärdagboken, Diario Militar.

Kvinnorna bryter tystnaden kring det sexuella våldet

Ännu ett unikt steg vad gäller upprättelse för historiska brott togs i september, då en grupp ursprungskvinnor från regionen Izabal trädde fram inför en domstol och vittnade om det systematiska och brutala sexuella våld som de utsattes för av  soldater vid militärbasen i Sepur Zarco under inbördeskriget. Fallet är det första i sitt slag att föras upp i guatemalansk rätt och är unikt även på internationell nivå. Aldrig i världshistorien har fall av sexuellt våld mot kvinnor under väpnade konflikter förts upp i en nationell domstol förrän nu.

Fallet implicerar flera dussin militärer och kommer enligt åklagaren och målsägarbiträdena Kvinnor för Världsförändring, Mujeres Transformando el Mundo, att leda hela vägen till Rios Montt, eftersom militära dokument bekräftar att kvinnornas behandling var en del i en utformad militär strategi. Därmed finns alltså en chans att listan över åtal mot den före detta diktatorn kan komma att växa.

Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf

Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf

Sökandet efter sanningen kring de försvunna fortsätter

I början av året inledde den guatemalanska anhörigorganisationen Famdegua utgrävningar av massgravar på en militärbas för FN-soldater i Cobán. Militärbasen, där soldater tränas i regionala och fredsbevarande insatser, tros härbärgera närmare 1 000 försvunna personer. Bland dessa finns kvinnor, män och barn som under inbördeskriget fördes bort av guatemalansk militär för att aldrig mer återses. Hittills har resterna av över 400 personer återfunnits, många av dem har fortfarande händer och fötter ihopbundna och bär spår av tortyr.

Under inbördeskriget beräknas 200 000 guatemalaner ha mist livet och ytterligare 45 000 försvunnit. Internationell rätt fastslår att påtvingat försvinnande är ett brott mot mänskligheten som inte bara drabbar de försvunna utan även deras anhöriga. I april intervjuade Kristna Fredsrörelsen Aura Elena Farfán, människorättsförsvarare och ordförande för Famdegua om påtvingade försvinnanden, fallet Cobán, och statens strategi för bekämpandet av den “inre fienden”. Resultatet går att se i Youtube-klippet nedan.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=223qfGhaYMI&w=853&h=480]

Ni olvido, ni perdon – Varken glömska eller förlåtelse

När sista raderna i 2012 års kapitel i Guatemala skrivs kan vi konstatera att arbetet med att kräva rättvisa och upprättelse för de grymma brotten under inbördeskriget har nått vissa framgångar, men även mött bakslag. Flera domar har fallit mot gärningsmän, främst före detta militärer och paramilitärer, och den guatemalanska staten. Men när det gäller att komma tillrätta med anstiftarna, de högst ansvariga för brotten mot mänskligheten, så återstår fortfarande en lång väg att gå.

Den nya regeringen, bestående av flera före detta militärer med personliga band till inbördeskrigets dåvarande maktelit, har klargjort sin ståndpunkt både på hemmaplan och på den internationella arenan: i Guatemala har inte folkmord begåtts. Många av dem menar att det för Guatemalas framtid är bäst om vi lär oss av det förflutna, men blickar framåt. President Pérez Molina har själv sagt “för att händelserna inte ska upprepas bör vi inte glömma dem, men vi bör leta efter ett sätt att försonas”.

Uttalanden som dessa har tolkat som en slags förlåtandets politik, en ovilja att göra upp med det förflutna, en önskan om att låta gjort vara gjort och gå vidare. Låta straffriheten råda. I vilken utsträckning denna inställning kommer att påverka utsikterna för folkmordsprocesserna under 2013 kvarstår att se.

För de anhöriga å andra sidan, de som varje dag arbetar för att deras familjemedlemmar ska återfinnas och få en värdig begravning, för de som vill finna svaren för att få ro i själen, för de som kräver att staten uppfyller sina skyldigheter är förlåtandet inte ett alternativ. Rättvisan är den enda vägen att gå.

– Vi drivs inte av hämnd, utan av önskan att historien aldrig mer upprepar sig, förklarar den medföljda människorättsförsvararen Aura Elena Farfán från organisationen Famdegua.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Internationell domstol fäller Guatemala för massaker

”Kvinnornas och barnens vandring uppför berget skulle komma att bli deras sista. I en dalgång mellan två bergstoppar tvingades de att lägga sig ner på mage. En del av kvinnorna fördes bort, våldtogs och sköts ihjäl, men majoriteten av offren ströps ihjäl med rep eller klubbades till döds med påkar.”

Altare till minne av offren för massakern i Rio Negro, 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Altare till minne av offren för massakern i Rio Negro, 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Utdraget ovan är taget från ett tidigare inlägg på fredsobservatörernas blogg om massakern i Rio Negro, Baja Verapaz, den 13 mars 1982. Samhället utplånades i en serie av totalt fem attacker genomförda av militären och paramilitärer mellan åren 1980-1982. Nu har domen för massakrerna i Rio Negro fallit i den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter.

I ett skriftligt uttalande från domstolen står att den guatemalanska staten har gjort sig skyldig till ”påtvingat försvinnande av 17 medlemmar ur samhället […] varav 16 var barn”. Dessutom fastställer domstolen att staten är skyldig till ”avsaknaden av en opartisk och effektiv utredning av omständigheterna, tillgjordhet inför familjen och överlevarna under utredningen av händelserna samt misslyckandet av identifierandet av de avrättade och försvunna personerna”.

Altare till minne av offren för massakern i Rio Negro, 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Altare till minne av offren för massakern i Rio Negro, 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Domstolen ålägger den guatemalanska staten att betala skadestånd och eventuella rättegångskostnader för offren och deras anhöriga. Den kräver även att de guatemalanska myndigheterna utreder fallet och dömer gärningsmännen i nationell domstol. Hittills har endast en grupp före detta paramilitärer dömts för sitt deltagande i massakerna i Rio Negro och omkringliggande samhällen, medan de militära befälhavarna som gav order om dödandet  fortfarande går fria.

I ett uttalande, daterat den 19 oktober, skriver människorättscentret Centro para la Acción Legal en Derechos Humanos (CALDH) att “denna dom är ännu ett bevis för att det som ägde rum under inbördeskriget inte kan fortsätta i straffrihet. Nu måste staten utreda och döma de förövare och anstiftare som låg bakom grymheterna mot maya achí-folket”.

Rio Negro översvämmades i slutet av åttiotalet av kraftdammen Chixoy, som finansierades av Världsbanken. Innan dess hade överlevarna av massakrerna tvångsförflyttats till andra samhällen i Guatemala. Genom projektet Acoguate i Guatemala medföljer Kristna Fredsrörelsen några av de organisationer som arbetar för rättvisa för Rio Negro.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala