DSC00264_1115x185
Kristna Fredsrörelsen observerar en demonstration mot regeringens framlagda förslag om reform för lärarutbildningen i Guatemala City. Foto: Luis Diaz
Våg av attacker mot guatemalanska människorättsförsvarare

“Att göra motstånd är inte brottsligt. Repression är inte lösningen” var budskapet på en solidaritetsdemonstration för Santa Cruz Barillas i maj 2012. Foto: Tamara Vocar

Samtidigt som strålkastarljusen riktas mot den pågående folkmordsrättegången mot ex-diktatorn Efraín Ríos Montt och den förre militäre underrättelsechefen Mauricio Rodríguez Sánchez sköljer en ny våg av repression över landets människorättsförsvarare.

Inom loppet av drygt en månad har attackerna mot guatemalanska människorättsförsvarare som arbetar för ursprungsfolks rättigheter, fackliga rättigheter och försvaret av naturresurserna slagit som spön i backen. Mord, kidnappning, inbrott, mordförsök och godtyckliga gripanden är några av de repressiva medel landets människorättsförsvarare – från öst till väst – har fått utstå på sistone.

Den 26 februari mördades Tomas Quej, bondeledare från Alta Verapaz. En vecka senare, den 7 mars, mördades Carlos Hernández, facklig ledare och förespråkare för ursprungsfolkens rättigheter i Chiquimula. Den senaste i raden mord skedde den 17 mars då Exaltación Marcos Ucelo, protokollförare för xincasamhället Xalapán miste livet. Marcos Ucelo kidnappades tillsammans med två ledare från samma samhälle samt xincaparlamentets president Roberto González, efter att ha deltagit i en obervatörsdelegation vid ett lokalt rådslag i San Rafael Las Flores där det kanadensiska företaget Tahoe Resources, dotterbolag till Goldcorp, ansöker om att anlägga en guldgruva. González, till skillnad från Marcos Ucelo, återfanns oskadd några dagar senare på annan ort i landet medan de två övriga ledarna lyckades lösgöra sig och fly undan kidnapparna.

Utländska bolag sammanlänkade med repression

Utvecklingen kring San Rafael Las Flores har varit särskilt alarmerande den sista tiden. Den 3 april delade det guatemalanska Gruv- och Energiministeriet (MEM) ut exploateringstillstånd till gruvbolaget Tahoe Resources, trots att lokalbefolkningen i flera rådslag har avkunnat ett rungande “nej” i frågan kring gruvdriften. Dessutom har omständigheterna bakom attacken mot de fyra xincaledarna den 17 ännu mars inte utretts.

Bara några timmar efter MEM:s beslut genomfördes ett attentat mot miljörättsorganisationen Centro de Acción Legal-Ambiental y Social de Guatemala (Calas). Tre skott avfyrades mot organisationens kontor medan ordföranden, Yuri Melini, fortfarande fanns därinne. Yuri Melini utsattes även för ett mordförsök 2008. Senare samma dag upptäckte Rafael Maldonado, jurist på Calas, att hans hem hade utsatts för inbrott. Inbrottstjuvarna lämnade en mapp för fallet San Rafael Las Flores uppslagen, något som tolkades som ett budskap.

– Det var ett direkt meddelande från gruvan, eftersom vi bistår med juridisk assistans och medföljning av rådslagen i processen kring motståndet i samhällena, uttryckte Maldonaldo vid en presskonferens.

Förutom mord, kidnappningar och inbrott fortsätter kriminaliseringen av försvararna av ursprungsfolkens rättigheter. Den 15 mars greps den av Kristna Fredsrörelsen medföljde människorättsförsvararen Rubén Herrera, anklagad för bland annat terrorism och brott mot rikets säkerhet. Herreras gripande tros vara direkt relaterat till arbetet han genomför för ursprungssamhällenas rätt till rådslag innan genomförandet av megaprojekt. Ett särskilt uppmärksammat fall som Rubén Herrera har arbetat med är Santa Cruz Barillas där det spanskägda Hidro Santa Cruz vill anlägga ett vattenkraftverk (vi har tidigare rapporterat om fallet här på bloggen).

Ett av de farligaste länderna för människorättsförsvarare

Guatemala är ett av världens farligaste länder för personer som arbetar för de mänskliga rättigheterna. På den amerikanska kontinenten överskrids landets dystra statistik endast av Colombia och Honduras. Under årets första månader registrerades 76 aggressioner mot guatemalanska människorättsförsvarare, rapporterar organisationen Unidad de Protección a Defensoras y Defensores de Derechos Humanos (Udefegua). Det motsvarar en skarp kontrast jämfört med motsvarande period förra året, då 30 aggressioner registrerades. Udefegua anklagar öppet regeringen för att vara passiv när det gäller att komma tillrätta med brott mot människorättsförsvarare som organisationen anser omgärdas av straffrihet.

I sin årsrapport för 2012 uppmärksammar även FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter (Oacnudh)  de sociala konflikter som följer i kölvattnen av megaprojekten i Guatemala. Med anledning av den senaste tidens attacker mot lokala och fackliga ledare uttryckte Alberto Brunori, representant för den höga kommissionären Navi Pillay oro.

– De är emblematiska och extremt oroväckande fall som upprör.

Rapporten från Oacnudh lämnade tretton rekommendationer till regeringen. Där ingår att respektera ursprungssamhällenas rättigheter och de lokala rådslagen innan utdelning av exploateringsrättigheter till storföretag.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Årskrönika Mexiko 2012

År 2012 blev året då Felipe Calderón avslutade sin sexårsperiod som president med fler än 80.000 döda i det så kallade kriget mot knarket och landet gick tillbaka till PRI-styre under den nya presidenten Enrique Peña Nieto. Det blev ett år då flera människorättsförsvarare och journalister såg sig tvungna att gå i exil efter allvarliga hot. Det blev ett år av fortsatt eskalerat våld, försvunna människor och enorma protester på gator och torg.

Men 2012 blev också året då allt fler samhällen runt om i landet sade nej till storföretags planerade projekt på deras mark, då allt fler organiserade sig i nätverk mot gruvdrift och vattenkraftverk och det blev året då zapatisterna bröt många års tystnad med just – tystnad.

Foto: Arijana Marjanovic

Foto: Arijana Marjanovic

Presidentval kantat av sammandrabbningar och röstfusk

Den 1 juli 2012 var det val i Mexiko och efter en paus på två regeringsperioder gick Mexiko tillbaka till PRI-styre. PRI (Partido Revolucionario Institucional) är partiet som styrde Mexiko i cirka 70 år fram till år 2000. Valet 2012 kantades av stora skandaler, anklagelser om valfusk och röstköp och blev också starten för studentrörelsen #YoSoy132 som riktade stark kritik mot såväl korruptionen, media och den nye presidenten Enrique Peña Nieto. Rörelsen växte sig sedan starkare för att inkludera fler delar ur det civila samhället och har fortsatt sin kritik mot nya regeringen efter valet.

Då Peña Nieto och den nya regeringen tog makten den 1 december utbröt enorma protestdemonstrationer i framförallt Mexiko City och Guadalajara. Protesterna möttes av extremt polisvåld som bland annat ledde till 105 skadade, varav en man som förlorade sitt ena öga och en man som hamnade i koma efter att ha blivit skjuten i huvudet med polisens gummikula. Ett tiotal personer anhölls för brott som kan ge upp till 60 års fängelse och som kan liknas vid terroristbrott. På grund av bristfälliga bevis har samtliga nu släppts, efter stora påtryckningar från fler av landets mest välkända advokater.

Demonstration i Mexiko City 1 december. Foto:kaosenlared.net

Demonstration i Mexiko City 1 december. Foto:kaosenlared.net

Våldsamma sammandrabbningar mellan polis och studenter skedde också i oktober i Cherán, delstaten Michoacán. Studenter som ockuperat tre skolor i protest mot nya reformer blev brutalt attackerade och bortkörda av polis i en insats som senare blivit hårt kritiserad av olika statliga och civila människorättsorganisationer. 176 studenter anhölls och det rapporterades om extremt polisvåld, tortyr och utomrättsliga gripanden.

Gripna studenter i Cherán, Michoacán. Foto: Koman Ilel

Gripna studenter i Cherán, Michoacán. Foto: Koman Ilel

Flera människorättsförsvarare tvingas i exil

Ännu har ingen årsrapport som beräknat antal attacker och hot mot människorättsförsvarare under 2012 hunnit publiceras men organisationen Acción Urgente para Defensores de Derechos Humanos (Acuddeh) rapporterade 47 kränkningar endast under årets tre första månader, och 209 mellan januari 2011 och mars 2012. Människor som arbetar med försvar av migranters och kvinnors rättigheter har varit speciellt utsatta och flertalet har blivit tvungna att gå i exil. Så är fallet med journalisten och författaren Lydia Cacho som skrivit om handeln med kvinnor och prostitution i Mexiko och som efter flertalet grova hot gick i exil i augusti, för att sedan återvända i oktober. Journalister som skrivit om knarkkartellerna och deras kopplingar till högt uppsatta politiker har också blivit utsatta för många attacker och tillsammans med Honduras är Mexiko det farligaste landet i Latinamerika för journalister. Sedan år 2000 har 80 journalister och fotografer mördats i Mexiko.

Även Margarita Martínez, människorättsförsvarare från Chiapas som efter att ha blivit utsatt för hot och attacker i flera år på grund av sitt och sin makes arbete valde att lämna Chiapas för sin egen och sin familjs säkerhet i juli 2012.

Margarita Martínez med familj. Foto: Arijana Marjanovic

Margarita Martínez med familj. Foto: Arijana Marjanovic

En annan grupp som blivit hårt utsatta under 2012 är de människor som organiserat sig för att försvara sin mark mot stora megaprojekt som exempelvis gruvor, vattenkraftverk, motorvägar etc. Under 2012 mördades sju så kallade ambientalistas (ungefär “miljökämpar”) i Mexiko, i delstaterna Oaxaca, Chihuahua och Guerrero.

Stor demonstration mot gruvdrift i Chiapas. Foto: Luz de Alba Belasko

Stor demonstration mot gruvdrift i Chiapas. Foto: Luz de Alba Belasko

I Chiapas rapporterade zapatisternas civila styrelseråd om ett tiotal attacker mot olika samhällen under året. Det handlade om avhysningar, våld och hot från regeringstrogna eller polis och militär samt stora stölder av grödor, vilket gav upphov till en mycket spänd situation framförallt i samhällena San Marcos Avilés och Comandante Abel.

Zapatisterna mobiliserar igen

Den 21 december 2012, samma datum som mayakalendern gick in i en ny era, möttes fem städer i Chiapas av tusentals zapatister som under tystnad marscherade in och fredligt ockuperade städerna i några timmar innan de, utan ett ord, drog sig tillbaka. Detta var den största mobiliseringen av zapatister sedan upproret 1994. I pressmeddelandet som släpptes kort efter gick att läsa: “Hörde ni? Det är ljudet av er värld som faller samman. Och ljudet av vår som återuppstår”.

Därefter har EZLN och Subcomandante Marcos släppt ett flertal kommunikéer där de bland annat tillkännager att de inom en snar framtid kommer att genomföra fredliga aktiviteter tillsammans med andra instanser ur civilsamhället samt att ett stort möte kommer att anordnas i Chiapas, dock finns inget datum fastställt.

På en liten träbro höjdes vänster arm i luften. Foto: Arijana Marjanovic

På en liten träbro höjdes vänster arm i luften. Foto: Arijana Marjanovic

Att skriva en sammanfattning av året som gått i Mexiko är att behöva skriva om våld, försvinnanden, hot, korruption och straffrihet. Men som alltid är det viktigt att försöka se ljusglimtar i mörkret. Trots allt elände ter sig det civila samhället starkare än någonsin. Studentrörelsen #YoSoy132 blev startpunkten för en ny viktig protestvåg och fredsrörelsen Rörelsen för Fred med Rättvisa och Värdighet (Movimiento por la Paz con Justicia y Dignidad) har också fortsatt sin kamp, precis som Las Abejas de Acteal, den kristna fredsrörelsen i Chiapas som i år fyllde 20 år och som outtröttligt kräver rättvisa för massakern i Acteal 1997. Flertalet stora forum har hållits i landet under 2012 för att ena motståndet mot storföretag och regeringens planer på megaprojekt i områden utan att rådfråga befolkningen och allt fler samhällen och organisationer säger nej och vägrar upplåta sin mark till projekt som utarmar både jorden och människorna som lever av den.

Trots misshandlade och mördade kamrater fortsätter folk att kräva sina rättigheter och stå upp för sina friheter. Yéssica Bibiana, en av de häktade studenterna efter protesterna i Mexiko City den 1 december får avsluta denna årskrönika. Detta skrev hon inifrån häktet:

“Låt absolut ingen knäcka dig. Våra kroppar är här inne, inlåsta, utsatta, fängslade, men våra hjärtan är starkare än någonsin. Kampen förs med huvudet högt, och framförallt utan rädsla. Om de lyckas knäcka dig kommer de att ha vunnit”

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2011-2013

Läs årskrönikan från Guatemala här och här. En årskrönika från fredsobservatörerna i Colombia finns här.

Folkmordsfallet mot Ríos Montt går vidare

I måndags blev det klart: Förre diktatorn Efraín Rios Montt och före detta underrättelsechefen José Mauricio Rodríguez Sánchez kommer på torsdag att ställas inför nästa etapp i folkmordsrättegångarna. Under applåder och kramar mottog det hundratal överlevande, som rest till huvudstaden för att bevittna rättegången, domaren Miguel Ángel Gálvez beslut. Ett beslut som innebär att folkmord för första gången i guatemalansk historia kommer att utgöra mål för rättsförhandlingar.

Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer var på plats vid rättegången mot tidigare diktatorn Rios Montt i Guatemala. Foto: Alva Azócar

På ena sidan: Den nu 86-åriga Rios Montt och hans 19 år yngre före detta medhjälpare Rodríguez Sánchez. Den första anklagad för att ha varit hjärnan bakom de massakrer som ägde rum i Ixilområdet under åren 1982-83; den senare för att ha verkställt de militära planerna bakom desamma. På andra sidan: Representanter för vittnesorganisationerna CALDH och AJR – målsägande i fallet – med advokater.

– Våra bevis klargör att befolkningen i Ixil var målet för din gerillabekämpningspolitik. Du, som militär befälhavare, hade vetskap om militärens handlingar i Ixil och vad dessa resulterade i, sa en av de målsägandes advokater, riktad mot Ríos Montt.

– Nej, svarade Rios Montts advokat, det är en feltolkning att Ixil utgjorde mål för någon militär strategi. Rios Montt kan inte ställas ansvarig för de misstag som begicks av befälhavare och soldater i fält, som han inte hade ansvar över.

Försvaret för Rodríguez Sánchez använde liknande argument. Han utformade aldrig någon militär plan, och gav aldrig order om att döda. Att han organiserade och översåg de militära planerna som avsåg att utrota befolkningen i Ixil saknar bevis, och anklagelserna borde riktas mot militären istället för mot honom.

Rios Montts advokat tillhörde själv en gång i tiden gerillagruppen FAR. FAR var en av fyra grupper som utgjorde URNG (Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca), de förenade gerillagrupperna som skrev under fredsavtalet med Guatemala år 1996. Det var under hänvisning till att bekämpa denna gerilla som Rios Montt och Rodríguez Sánchez under 17 månader utförde den så kallade ”brända jordens strategi” i Guatemalas högland, genom vilken minst 1771 människor dödades, 1485 kvinnor våldtogs och 29 000 tvingades på flykt.

Den statistik som presenterades under rättegången av de målsägandes advokater talade för sig själv: av de kroppar som hittades efter massakrerna var 43 % barn eller gamla, och 83 % av efterlämningarna visar tecken på skott i huvud eller bål – inte att personerna dödats i strid. Bevisen tyder på civila människor som avrättats, snarare än gerillasoldater som stupat. Våldtäkt på kvinnorna innan de avrättades utgjorde, enligt åklagarna, en del av en medveten strategi från armén.

Ett urval av de historier som berättats av sammanlagt 128 vittnen från Ixilområdet, presenterades på Power Point. När försvaret påstod att Rios Montt inte hade befälsansvar och därmed inte kunde ställas till svars för militärens handlingar under hans regim, svarade målsägarsidan med att visa ett klipp från en intervju från Rios Montts tid som diktator. I intervjun från 80-talet säger Rios Montt klart och tydligt: “Om jag inte kan kontrollera armen, vad gör jag då här?”

Till detta lades bland annat 60 expertutlåtanden och 126 dokument – nästan ett decenniums arbete av männiksorättsorganisationer, vittnen och rättsantropologer. Bland de viktigaste dokumenten hörde Plan Sofia 82, ett av militärens strategiska dokument som smugglats ut ur militärens hemliga arkiv och offentliggjordes 2009 av den amerikanska organisationer National Security Archive. I Plan Sofia 82 visas i detalj hur befälsordningen fungerade under Rios Montts styre.

De båda anklagade tackade konsekvent nej till erbjudanden att uttala sig under den tre dagar långa rättegången, vars syfte var att leda domaren till ett beslut om huruvida huvudförhandlingar borde inledas.

Seger mot straffriheten

Straffriheten för krigsbrott var länge karaktäristiskt för Guatemalas rättssystem. Det upprätthölls med hjälp av brist på kunskap bland domstolarna, försvunna bevis, och hot och trakassering av vittnen. Under 14 år satt Ríos Montt i kongressen, vilket gav honom juridisk immunitet som gjorde att han inte kunde förhöras. Men när den före detta människorättsförsvararen Claudia Paz y Paz utnämndes till riksåklagare för tre år sedan, började det plötsligt utfärdas arresteringsorder för människorättsförbrytare på löpande band. Rodríguez Sánchez häktades redan i oktober 2011, medan Ríos Montt arresterades en vecka efter att han i januari 2012 lämnat sin post i kongressen. Sedan dess har Rios Montt suttit frihetsberövad i sitt hem. Rodríguez Sánchez har fått sitt frihetsberövande förlagt till ett militärsjukhus, på grund av sin vacklande hälsa. För övrigt har Claudia Paz y Paz både listats som en av världens modigaste kvinnor år 2012 av tidningen Newsweek, och som en av världens politiskt mäktigaste kvinnor av tidsskriften Forbes.

Ríos Montt och Rodríguez Sánchez försvar har hela tiden gjort sitt bästa för att fördröja processen genom att bland annat kräva att målet flyttas till en militärdomstol, en missförtroendeförklaring av Claudia Paz y Paz samt åberopandet av amnesti. Vittnen och deras advokater har samtidigt rapporterat om trakasserier och rasism.

Men den 28 januari meddelade slutligen domaren sitt beslut. Beslutet blev: Ja. Ja, åklagarmyndigheten, CALDH och AJR hade lyckats sammanställa tillräckligt övertygande argument för de två generalernas ansvarsbörda under sin tid vid makten, för att rättsprocessen ska kunna fortskrida. Ja, Guatemala är ett steg närmare historisk rättvisa. Ríos Montts advokat blev nekad sin förfrågan om att lägga in ytterligare en överklagan mot beslutet och hans klient sitter även fortsättningsvis i husarrest, medan Rodríguez Sánchez förblir inspärrad på sjukhuset. På torsdag ses de i rättssalen igen.

Fotnot: Kristna Fredsrörelsen har medföljt CALDH och AJR sedan 2001.

Linnea Fehrm, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

Pressmeddelande av CALDH angående måndagens domslut:

Det guatemalanska samhället bevittnar idag en historisk händelse. För första gången i vårt land har en domare beordrat öppnandet i ett rättsfall om folkmord och brott mot mänskligheten. Domare Miguel Ángel Gálvez har beslutat att inleda domstolsförhandlingar i fallet, något som gör det möjligt för domstolen att syna bevisen i detta banbrytande fall. Detta steg mot rättvisan är mycket viktig för de tusentals överlevande från folkmordet i Guatemala.

Domaren för domstolen för brott med hög risk väljer att ta detta steg efter nästan ett år sedan general Efraín Ríos Montt och över ett år sedan general José Mauricio Rodríguez Sánchez blev knutna till fallet, och efter 75 överklaganden.

Vi ser positivt på domarens beslut och hoppas i det fall ytterligare överklaganden presenteras från ex-generalernas försvarsadvokater, att dessa tidigare avslag kommer tas i beaktande och respekteras i enlighet med lagen.

Resolutionen som presenterades idag sänder ett hoppfullt budskap om rättvisa till dem som fortfarande lider av konsekvenserna från den väpnade interna konflikten. Ett budskap når även anstiftarna till och gärningsmännen för folkmorden och de grova brott mot mänskligheten som begicks under denna period, ett budskap om att de skyldiga för bland annat folkmord, utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden, sexuellt våld, tortyr och massakrer inte kommer få gå ostraffade.

Denna händelse representerar den pågående kampen av tusentals offer för folkmordet. Det banar väg för det fortsatta sökandet efter minnet, sanningen och rättvisan, en förutsättning för att på en stabil grund kunna bygga ett mer rättvist land. Vi hoppas att fallet fortsätter på samma bana i enlighet med lagen och att vi snart kommer kunna få en dom mot de som beordrade folkmord i Guatemala.

För rätten till ett rättvist land!

Asociación Para la Justicia y Reconciliación, AJR, Centro de Acción Legal para los Derechos Humanos, CALDH

Guatemala, 28 januari 2013

Översättning: Gabriela Velasquez, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

Pérez Molina försöker begränsa internationell domstol

Knappt hade det nya året inletts förrän den första skandalen var ett faktum. Den guatemalanska staten, genom president Otto Pérez Molina, meddelade att den inte längre tänker erkänna den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters rätt att behandla och döma fall där brotten begicks innan 1987. Det långt gångna förslaget skulle även innebära att redan fastställda domar i fall som massakrerna i Plan de Sánchez och Rio Negro ogiltigförklaras eftersom dessa ägde rum innan 1987.

Den 2 januari presenterade Guatemalas president Otto Pérez Molina ett nytt dekret, 370-2012, som begränsar den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters befogenheter. I dekretet står “i fall av gärningar eller brott bör utförandet ha ägt rum efter erkännandet av denna instans”. I klartext innebär det att den guatemalanska staten menar att domstolen endast har rätt att behandla och döma fall där brotten begicks efter den 9 mars 1987, vilket är datumet då Guatemala anslöt sig till den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Presidenten hänvisade till en ”reservation” som staten gjorde vid undertecknandet, som fram tills nu ska ha feltolkats.

Förslaget kritiseras av människorättsförsvarare

Dekretet, som skulle innebära att människorättsbrott begångna under de mest intensiva krigsåren skulle få frikort från rättvisan, möttes av lavinartad kritik av grupper av människorättsförsvarare och organisationer, däribland Amnesty. I ett uttalande från organisationen stod att “avtalet som nyligen har undertecknats av president Otto Pérez Molina med avseende att begränsa den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters befogenhet stänger dörren för tusentals offer i landet”. Om dekretet skulle få laga kraft skulle det “kvarlämna tusentals offer som fortsätter att kräva rättvisa för närmare 30 års konflikt utan tillgång till rätten – deras sista möjlighet inom rättssystemet utifall det guatemalanska rättsväsendet förvägrar dem rättvisa”, fortsatte organisationen.

Juan Francisco Soto, jurist på Centro de Acción Legal para los Derechos Humanos (CALDH) som Kristna Fredsrörelsen medföljer, sa att regeringens syfte var att “förvägra rättvisa” åt de som fallit offer för militärens brott mot mänskliga rättigheter under det 36-åriga inbördeskriget.

Förutom att kritisera regeringen för att försöka garantera fortsatt straffrihet för statens brott under inbördeskriget ifrågasatte flera dessutom lagligheten bakom initiativet. Helen Mack, känd människorättsförsvarare och ordförande för Myrna Mack-stiftelsen, sa att ”den guatemalanska regeringen kan vare sig överordna sig det interamerikanska systemet eller säga till domstolen vad den bör eller inte bör göra”. Även den statlige ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Jorge de Leon, ansåg att initiativet inte kan träda i kraft eftersom det skulle gå emot rättspraxisen, då Guatemala tidigare har accepterat domstolens fällande domar.

Pérez Molina ger vika

Enligt ursprungliga planer skulle dekretet, som undertecknades av presidenten redan innan årsskiftet, ha trätt i kraft den 3 januari men efter kritiken gick president Pérez Molina snabbt ut med beskedet om att det istället läggs på is i fem dagar för överläggningar. I mitten av januari meddelade han slutligen att regeringen drar tillbaka initiativet, med förklaringen “vi vill inte ge det minsta intryck av att vilja ha en tillbakagång vad gäller de mänskliga rättigheterna”.

Med militärisering, kriminalisering av sociala rörelser och folkmordsförnekelse  som punkter på CV:t – dessutom enbart under 2012 – lär dock Pérez Molina inte gå till historien som förkämpe för de mänskliga rättigheterna. Än mindre efter de gångna veckornas allt annat än blygsamma flirt med straffriheten.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Årskrönika Guatemala 2012, Del 2: Framgångar och bakslag i kampen för sanning och rättvisa för inbördeskrigets brott

Detta inlägg är del två i årskrönikan för Guatemala 2012. För att komma till den första delen, klicka här.

Under 2012 års första månader nåddes ett historiskt genombrott vad gäller att bryta straffriheten för de brott mot mänskligheten som begicks av den guatemalanska staten under inbördeskriget. I början av året hävdes nämligen den före detta diktatorn Efrain Rios Montts immunitet och den 26 januari ställdes han inför rätta för folkmord.

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Rios Montt styrde landet under inbördeskrigets våldsammaste år (1982-1982) och Kristna Fredsrörelsen har i mer än ett decennium medföljt grupper av människorättsförsvarare som har kämpat för att ställa honom och andra högt uppsatta ledare inför rätta för massakrerna riktade mot ursprungsbefolkningen i Ixilregionen under samma period.

Samma dag som rättegången höll president Otto Pérez Molina en presskonferens där han sa att han kommer att respektera domstolarnas åsikter, men förtydligade samtidigt sin personliga ståndpunkt – “här skedde inte folkmord”. För de som känner till Pérez Molinas historia är uttalandet inte så häpnadsväckande som kan tyckas. Den forne ex-militären var general i Ixilregionen under Ríos Montts år vid makten och ett erkännande av folkmord skulle kunna leda till implikationer för honom själv.

Framsteg hindras av det svaga rättssystemet

FN:s högkomissionär för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, besökte Guatemala i mars. Under besöket uttryckte hon oro för de höga nivåerna av brottslighet och osäkerhet i landet, men även förhoppningar gällande de pågående undersökningarna för brotten i Ixilregionen.

Förhoppningarna som väcktes under årets första månader har gått i stå under resten av året då Rios Montts försvar genom skickligt utnyttjande av det guatemalanska rättssystemets svagheter i stort sett har lyckats paralysera rättsprocessen genom att lämna in otaliga reservationer som var och en måste behandlas i landets konstitutionsdomstol innan rättsprocessen kan fortskrida.

När 2012 gick mot sitt slut gick flera organisationer samman och kritiserade öppet den avstannade rättsprocessen och i synnerhet den nya regeringens passivitet i frågan, något som har tolkats som ett tyst medgivande.

Nya domar bryter straffriheten för historiska brott

Altaret i kapellet i Plan de Sánchez. Foto: Gabriela Velasquez.

Altaret i kapellet i Plan de Sánchez. Foto: Gabriela Velasquez.

Det har dock inte varit helt dystert vad gäller kampen för den historiska rättvisan i Guatemala. I mars  dömdes fem före detta paramilitärer till 7 710 års fängelse vardera – det högsta straffet någonsin i Guatemala – för massakern i Plan de Sánchez, 1982, då fler än 256 personer mördades.

Samma månad fälldes den före detta elitsoldaten Pedro Pimentel till 6060 års fängelse för sin delaktighet i massakern i Dos Erres, 1982, då 201 personer mördades. Därmed blev Pimentel den femte elitsoldaten i raden att dömas för massakern, under 2011 dömdes fyra andra. En överklagan lämnades in av Pimentels försvarsadvokater som i december avslogs av domstolen, vilket därmed fastställer den tidigare domen.

Lista på de döda i massakern i Dos Erres, 1982. Foto: Maxime Verdier

Lista på de döda i massakern i Dos Erres, 1982. Foto: Maxime Verdier

Samma organisation som stod som målsägarbiträde i åtalet mot Pimentel och de övriga elitsoldaterna, Famdegua, inledde under 2012 en rättsprocess mot den högste ansvarige under massakern, Efraín Rios Montt. Åtalspunkten är folkmord vilket alltså innebär att den före detta diktatorn står inför rätta för två separata fall av folkmord. Dock har även denna process, likt åtalet för folkmord av ursprungsfolk i Ixilregionen, sett få framsteg under året av tidigare nämnda anledningar.

En annan framgång var den fällande domen i augusti månad mot den före detta polischefen Pedro Garcia Arredondo i Guatemala Citys ökanda Comando Seis. Garcia Arredondo dömdes till 70 års fängelse för det påtvingade försvinnandet av universitetsstudenten Edgar Saenz Calito, 1982, bland annat tack vare bevisning från polisens egna historiearkiv.

Polisdokument från arkivet rensas och sorteras. Foto: Tamara Vocar

Polisdokument från arkivet rensas och sorteras. Foto: Tamara Vocar

Om försoningsprocessen har haft både framgångar och bakslag på nationell nivå så har den gått desto bättre på internationell nivå. Under 2012 fälldes den guatemalanska staten av den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter i flera uppmärksammade fall som Kristna Fredsrörelsen har följt/medföljt. Staten har fällts för massakerna i Rio Negro, det påtvingade försvinnandet av student- och fackledaren Fernando Garcia och för fallet Militärdagboken, Diario Militar.

Kvinnorna bryter tystnaden kring det sexuella våldet

Ännu ett unikt steg vad gäller upprättelse för historiska brott togs i september, då en grupp ursprungskvinnor från regionen Izabal trädde fram inför en domstol och vittnade om det systematiska och brutala sexuella våld som de utsattes för av  soldater vid militärbasen i Sepur Zarco under inbördeskriget. Fallet är det första i sitt slag att föras upp i guatemalansk rätt och är unikt även på internationell nivå. Aldrig i världshistorien har fall av sexuellt våld mot kvinnor under väpnade konflikter förts upp i en nationell domstol förrän nu.

Fallet implicerar flera dussin militärer och kommer enligt åklagaren och målsägarbiträdena Kvinnor för Världsförändring, Mujeres Transformando el Mundo, att leda hela vägen till Rios Montt, eftersom militära dokument bekräftar att kvinnornas behandling var en del i en utformad militär strategi. Därmed finns alltså en chans att listan över åtal mot den före detta diktatorn kan komma att växa.

Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf

Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf

Sökandet efter sanningen kring de försvunna fortsätter

I början av året inledde den guatemalanska anhörigorganisationen Famdegua utgrävningar av massgravar på en militärbas för FN-soldater i Cobán. Militärbasen, där soldater tränas i regionala och fredsbevarande insatser, tros härbärgera närmare 1 000 försvunna personer. Bland dessa finns kvinnor, män och barn som under inbördeskriget fördes bort av guatemalansk militär för att aldrig mer återses. Hittills har resterna av över 400 personer återfunnits, många av dem har fortfarande händer och fötter ihopbundna och bär spår av tortyr.

Under inbördeskriget beräknas 200 000 guatemalaner ha mist livet och ytterligare 45 000 försvunnit. Internationell rätt fastslår att påtvingat försvinnande är ett brott mot mänskligheten som inte bara drabbar de försvunna utan även deras anhöriga. I april intervjuade Kristna Fredsrörelsen Aura Elena Farfán, människorättsförsvarare och ordförande för Famdegua om påtvingade försvinnanden, fallet Cobán, och statens strategi för bekämpandet av den “inre fienden”. Resultatet går att se i Youtube-klippet nedan.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=223qfGhaYMI&w=853&h=480]

Ni olvido, ni perdon – Varken glömska eller förlåtelse

När sista raderna i 2012 års kapitel i Guatemala skrivs kan vi konstatera att arbetet med att kräva rättvisa och upprättelse för de grymma brotten under inbördeskriget har nått vissa framgångar, men även mött bakslag. Flera domar har fallit mot gärningsmän, främst före detta militärer och paramilitärer, och den guatemalanska staten. Men när det gäller att komma tillrätta med anstiftarna, de högst ansvariga för brotten mot mänskligheten, så återstår fortfarande en lång väg att gå.

Den nya regeringen, bestående av flera före detta militärer med personliga band till inbördeskrigets dåvarande maktelit, har klargjort sin ståndpunkt både på hemmaplan och på den internationella arenan: i Guatemala har inte folkmord begåtts. Många av dem menar att det för Guatemalas framtid är bäst om vi lär oss av det förflutna, men blickar framåt. President Pérez Molina har själv sagt “för att händelserna inte ska upprepas bör vi inte glömma dem, men vi bör leta efter ett sätt att försonas”.

Uttalanden som dessa har tolkat som en slags förlåtandets politik, en ovilja att göra upp med det förflutna, en önskan om att låta gjort vara gjort och gå vidare. Låta straffriheten råda. I vilken utsträckning denna inställning kommer att påverka utsikterna för folkmordsprocesserna under 2013 kvarstår att se.

För de anhöriga å andra sidan, de som varje dag arbetar för att deras familjemedlemmar ska återfinnas och få en värdig begravning, för de som vill finna svaren för att få ro i själen, för de som kräver att staten uppfyller sina skyldigheter är förlåtandet inte ett alternativ. Rättvisan är den enda vägen att gå.

– Vi drivs inte av hämnd, utan av önskan att historien aldrig mer upprepar sig, förklarar den medföljda människorättsförsvararen Aura Elena Farfán från organisationen Famdegua.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala