DSC00264_1115x185
Guatemalas president avgår

Nu råder en turbulent tid i Guatemala. På tisdagen beslutade kongressen att frånta president Otto Pérez Molina hans immunitet för att han skulle kunna ställas till svars för korruption och på torsdagen avgick han.

Otto Pérez Molina höll sig kvar i det längsta men lämnade till slut presidentposten på torsdagen, efter att en order om arrestering av honom utfärdats.

Otto Pérez Molina höll sig kvar i det längsta men lämnade på torsdagen presidentposten, efter att en domare utfärdat en order om att han ska gripas. Foto: CMI Guatemala

(mer…)

Rätten att få arbeta med rättigheter

Guatemala är farligt. Det har vi fått höra från dag ett. Efter att ha läst fredsobservatörernas säkerhetsföreskrifter vågade jag knappt ta mig utanför dörren. Våldet lever kvar från det långa brutala inbördeskriget (1960-1996) och straffriheten är nästintill total. Trots det finns det människor och organisationer som inte ger upp, som fortsätter att kämpa för fred och rättvisa. De kallas för människorättsförsvarare och får betala ett högt pris för sitt arbete. 2012 ökade smutskastningen och kriminaliseringen av människorättsförsvarare och 2013 tycks bli deras värsta år på länge.

Attacker mot människorättsförsvarare

Under 2012 skedde ett välkommet trendbrott då antalet aggressioner sjönk mot försvarare av mänskliga rättigheter. Endast 305 fall anmäldes i jämförelse med 407 fall år 2011. Emellertid kunde en ny oroväckande tendens urskiljas. Samtidigt som den totala brottssiffran tillfälligt minskade, så ökade fallen av kriminalisering och stigmatisering. Falska beskyllningar och gripanden på olaga grund eskalerade till 83 rättsprocesser mot personer på grund av sitt engagemang för mänskliga rättigheter. Det är en nivå som påminner om tiden för inbördeskriget.

2013 tycks trenden av kriminalisering fortsätta men även våldet förefaller slå alla rekord sedan krigets slut. Antalet hot, kidnappningar, mord och andra brott mot människorättsförsvarare har under årets första kvartal redan överstigit siffrorna för hela år 2012. På fyra månader har 309 övergrepp registrerats mot människorättsförsvarare och av dem lever 14 inte längre. Kriminaliseringen har uppgått till 38 rättsprocesser under samma period.

Uppgifterna kommer från den guatemalanska människorättsorganisationen Unidad de Protección a Defensoras y Defensores de Derechos Humanos (Udefegua). Organisationen arbetar med att samla in, sammanställa och presentera information om situationen för människorättsförsvarare i Guatemala. Informationen som vi sammanfattar här, finns att läsa i deras årsrapport och i deras kvartalsrapport.

Den sista militära regimen

Enligt Udefegua finns det ett samband mellan den förvärrade situationen för människorättsförsvarare och general Otto Pérez Molinas tillträde som president år 2012. Han vann med parollen att förbättra företagsklimatet och med järnhand komma åt den organiserade brottsligheten. För ändamålet gav han militären och företagen ökade befogenheter och presidenten har kallat sin regering för den sista militära regimen.

Otto Pérez Molina var general under inbördeskrigets blodigaste period och sedan han valdes till president har det skett allvarliga övergrepp mot människorättsförsvarare. Under en fredlig demonstration i oktober 2012 öppnade militären eld mot deltagarna och åtta personer dog och minst 35 skadades. Två undantagstillstånd har presidenten också hunnit utlysa under sin tid vid makten. Vid undantagstillstånd gäller endast krigslagar och många rättigheter upphävs. Denna taktik har använts för att legitimera våld, frihetsberöva oskyldiga människorättsförsvarare och låta nationella och internationella företag få fortsätta med sina illegala megaprojekt som staten har godkänt. Avtalen om mineralutvinning och vattenkraftverk är olagliga enligt FN eftersom de bryter mot internationell rätt och mänskliga rättigheter. Befolkningen har i fråga om projekten antingen inte blivit informerade, tillfrågade eller så har deras omröstningar inte gjorts gällande. Föroreningar har förstört mark och vatten som har förgiftat människor och boskap. Våld, hot, tvångsförflyttning och åtal har drabbat flera civila som inte har velat sälja sin mark eller som har kritiserat exploateringen.

En representant för det civila samhället uttrycker: ”Vi är inte emot utveckling, men vi är emot våld och korruption. Vi vill inte ha en utveckling som sätter folket i fängelse, vi vill ha en utveckling som sätter barnen i skolan.”

En kvinna avlägger sin röst i ett lokalt rådslag gällande gruvdriften i hennes närområde. Utslaget blev ett överväldigande nej till gruvdriften med 99% av rösterna emot och bara 1% för. Foto: Tamara Vocar

Repressiv retorik återanvänds

Samtidigt har människorättsförsvarare lyckats organisera sig och öppet vågat kritisera korruptionen, våldet och diskrimineringen. Till svar har smutskastning och förtal nått samma nivå som under inbördeskriget, enligt Udefegua. Människorättsförsvararna kallas återigen i allt högre grad för terrorister, kommunister, subversiva och kriminella, samt anklagas och anhålls på olaga grund. Den som vill minnas historien och önskar rättvisa utpekas som statliga fiender som förråder freden, hindrar utveckling, livnär sig på sin smärta och orsakar konflikter.

Vittnen som överlevt massakrer, tortyr och flykt under inbördeskriget säger ”Vi söker inte hämnd eller pengar, vi söker sanning och rättvisa för att kunna nå en riktig fred.”

Förtal och förföljelse

Smutskastningskampanjerna och kriminaliseringen sker huvudsakligen via media och myndigheter och riktar sig främst mot ledare för det civila samhället för att uppnå störst effekt. Metoden används för att tysta och rättfärdiga brott mot de som ifrågasätter regimen och oligarkin och låta förövarna gå fria.

De ökade antalet rättsprocesser mot människorättsförsvarare innebär oerhörda laster för familjer och organisationer. Istället för att kunna ägna sig åt att driva freden och rättvisan framåt, berövas de sin frihet och får kämpa för att få ihop pengar till advokater, resor och logi utöver de vanliga utgifterna, samtidigt som de riskerar att mista sina små, men livsviktiga skördar och andra avgörande inkomster.

Värst utsatta för övergrepp år 2012 var de människorättsförsvarare som arbetar med mark och naturresurser, rätten till lokalt deltagande och samråd, sökandet efter sanning och rättvisa, samt journalister som utövar sin yttrandefrihet. De som står bakom brotten är framförallt företag/stora jordbruksägare, samt militären enligt statistik från Udefegua.

Människorättsförsvararna påstås dessutom ha manipulerats av utländska intressen så internationella organisationer och ambassader vars länder under många år följt fredsprocessen i Guatemala har därför också utsatts för förtal, däribland Sverige. Ambassaden har exempelvis fått dementera ett offentligt påstående om att svenska biståndspengar skulle finansiera terrorister.

Udefegua skriver i sin årsrapport ”2012 är året då det internationella samfundet gick från att vara observatör till statens attacker mot människorättsförsvarare, till att själv förföljas till följd av sitt stöd för stärkandet av en demokratisk stat.”

Våldet en motreaktion på framgångar

Trots kriminaliseringen och de dystra siffrorna för 2013 så är det viktigt att komma ihåg att våldet och kränkningarna är en motreaktion på att människor har lyckats organisera sig och höja sina röster trots försök till splittring och tystnad från elitens sida.

En framgång för människorättsförsvarare har bland annat varit folkmordsrättegången mot den tidigare diktatorn Efraín Ríos Montt. I maj 2013 dömdes han för folkmord och brott mot mänskligheten 30 år efter att flera massakrer utförts under hans styre. Processen påbörjades för tolv år sedan och nu återstår det emellertid att se hur den slutar eftersom senaste nytt är att konstitutionsdomstolen har beslutat att annullera domen. Enligt FN har vissa myndigheter och militärer försökt försvåra och förhala rättsutredningar kring folkmordsprocessen. Många förnekar även att folkmordet har ägt rum, bland annat presidenten, högerextrema grupper och Guatemalas näringslivsorganisation (CACIF). Trots motståndet har exdiktatorn blivit dömd åtminstone en gång.

Det är inte lätt att skipa rättvisa i Guatemala, men ork, vilja och det internationella stödet finns kvar. Guatemalas riksåklagare Claudia Paz y Paz uttryckte nyligen fredsobservatörernas betydande insats vid folkmordsrättegången när hon var på besök i USA. ”Vittnenas säkerhet har varit ett stort bekymmer, (…) i synnerhet eftersom de överlevande bor i sådana avlägsna områden. Vi har sett att det mest effektiva sättet att garantera säkerheten för vittnena har varit genom internationell medföljning.”

Koloniseringen och förtrycket mot ursprungsbefolkningen har pågått i över 500 år i Latinamerika. Udefegua:s rapporter visar att arbetet för att förändra detta fortfarande är förenat med faror. De vi medföljer har all rätt att få arbeta för sina fri- och rättigheter, vägra glömma sin historia, kräva rättvisa och engagera sig för en bättre värld.

Stöd gärna Kristna Fredsrörelsen så att de vi medföljer kan fortsätta sitt arbete!

Ett samhälle i östra Guatemala organiserar sig för att bli erkända som ursprungsfolksamhälle enligt ILO:s konvention 169. Foto: Tamara Vocar

Natalia Lakso Vazquez, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Solidaritetsdemonstration i Huehuetenango för Santa Cruz Barillas. Foto: Tamara Vocar
Kriminaliseringen fortsätter i Santa Cruz Barillas

Fredagen den 15 mars klockan 7:30 greps Rubén Herrera i sitt hem, anklagad för bland annat terrorism. Herrera är aktiv motståndare till det planerade anläggandet av ett vattenkraftverk i Santa Cruz Barillas i Huehuetenango och medlem i organisationen ADH:s styrelse, som medföljs av Kristna Fredsrörelsen. Nu fördömer flera sociala organisationer Rubén Herreras gripande och kräver att han friges.

Rubén Herrera håller tal under en manifestation 21 december 2012. Foto: James Rodríguez, mimundo.org

Ett fall med politiska förtecken

Den 27 juni 2011 utfärdades den första arresteringsordern mot Rubén Herrera och den 9 mars 2012 utfärdades ytterligare en. Han står anklagad för inbrott, olaga tvång, olaga hot, misshandel, brott mot rikets säkerhet, terrorism, kidnappning och våld mot tjänsteman. Anmälan grundar sig på anklagelser från det spanskägda vattenkraftsbolaget Hídro Santa Cruz, beläget i Santa Cruz Barillas.

Pablo Castillo, talesman för Guatemalas polis, säger till TV-kanalen Canal 4 att Rúben Herrera misstänks för att vara hjärnan bakom de oroligheter som inträffat i Santa Cruz Barillas och att det är han som har manipulerat befolkningen. Herreras försvarsadvokat Sergio Vives förklarar till tidningen Plaza Pública att fallet har politiska motiv och är ett sätt att försvaga protesterna mot vattenkraftverksbygget.

Redan i maj 2012 greps 11 ledare för motståndet mot Hídro Santa Cruz, anklagade för att ligga bakom de oroligheter som inträffade den första maj efter att tre andra ledare för det lokala civilsamhället angripits av vilka som tros ha varit vattenkraftverkets säkerhetspersonal. I samband med oroligheterna utfärdade presidenten Otto Pérez Molina ett undantagstillstånd som kritiserades hårt av guatemalanska organisationer. Samtliga av de som greps i maj är numera försatta på fri fot då åklagarmyndigheten inte lyckades bevisa att de var skyldiga till anklagelserna, däribland terrorism.

FN i Genève har i efterhand konstaterat att gripandena av de 11 ledarna i maj skedde utan stöd i lagen eftersom de genomfördes av civila personer och inte av guatemalansk polis (läs mer om fallet här och här).

Rätt till rådslag

Enligt internationell lag, ILO 169, har ursprungsfolk rätt att bli konsulterade innan storskaliga projekt som gruvdrift och anläggande av vattenkraftverk genomförs på deras mark. Rubén Herrera är styrelsemedlem i Asamblea Departamental de Huehuetenango ADH – på svenska Regionala rådet för Huehuetenango – som är en organisation som är drivande i upprätthållandet av denna rättighet. Tillsammans med kommunala myndigheter har ADH anordnat rådslag på flera platser i länet Huehuetenango. Delvis på grund av ADH:s arbete är Huehuetenango det län i Guatemala där flest antal rådslag har genomförts.

Ett sådant rådslag genomfördes i Santa Cruz Barillas 2007, men trots att utslaget var ett överväldigande nej bland lokalbefolkningen har den guatemalanska staten gett sitt tillstånd till företaget Hídro Santa Cruz att anlägga ett vattenkraftverk i området.

Fördöms av sociala organisationer

Kriminalisering är en process där rättssystemet utnyttjas för att rikta grundlösa anklagelser mot människorättsförsvarare. Enligt en rapport som publicerades i juni 2012 som bland annat Internationella fredsbrigaderna (PBI), FIAN och Plataforma Holandesa contra la Impunidad (på svenska, Holländska Plattformen mot Straffrihet) står bakom är kriminalisering ett fenomen som blir allt vanligare i Latinamerika, i synnerhet i fall där stora ekonomiska intressen står på spel.

I ett pressmeddelande förklarar Consejo de Pueblos Maya de Occidente CPO, på svenska Mayafolkets råd i väst, som är ett nätverk där ADH ingår, att gripandet av Rubén Herrera är en fortsättning på kriminaliseringen av sociala ledare i Santa Cruz Barillas. Utöver Rubén Herrera har 22 andra personer som är kopplade till samma fall arresteringsorder utfärdade emot sig. I pressmeddelandet påpekar CPO att det inte fanns tillräckliga bevis för att fälla de som häktades i maj förra året. Även i Rubén Herreras fall menar CPO att gripandet skedde av politiska skäl och att det inte finns någon juridisk grund för anklagelserna.

Pernilla Nordvall, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

Pérez Molina försöker begränsa internationell domstol

Knappt hade det nya året inletts förrän den första skandalen var ett faktum. Den guatemalanska staten, genom president Otto Pérez Molina, meddelade att den inte längre tänker erkänna den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters rätt att behandla och döma fall där brotten begicks innan 1987. Det långt gångna förslaget skulle även innebära att redan fastställda domar i fall som massakrerna i Plan de Sánchez och Rio Negro ogiltigförklaras eftersom dessa ägde rum innan 1987.

Den 2 januari presenterade Guatemalas president Otto Pérez Molina ett nytt dekret, 370-2012, som begränsar den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters befogenheter. I dekretet står “i fall av gärningar eller brott bör utförandet ha ägt rum efter erkännandet av denna instans”. I klartext innebär det att den guatemalanska staten menar att domstolen endast har rätt att behandla och döma fall där brotten begicks efter den 9 mars 1987, vilket är datumet då Guatemala anslöt sig till den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Presidenten hänvisade till en ”reservation” som staten gjorde vid undertecknandet, som fram tills nu ska ha feltolkats.

Förslaget kritiseras av människorättsförsvarare

Dekretet, som skulle innebära att människorättsbrott begångna under de mest intensiva krigsåren skulle få frikort från rättvisan, möttes av lavinartad kritik av grupper av människorättsförsvarare och organisationer, däribland Amnesty. I ett uttalande från organisationen stod att “avtalet som nyligen har undertecknats av president Otto Pérez Molina med avseende att begränsa den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters befogenhet stänger dörren för tusentals offer i landet”. Om dekretet skulle få laga kraft skulle det “kvarlämna tusentals offer som fortsätter att kräva rättvisa för närmare 30 års konflikt utan tillgång till rätten – deras sista möjlighet inom rättssystemet utifall det guatemalanska rättsväsendet förvägrar dem rättvisa”, fortsatte organisationen.

Juan Francisco Soto, jurist på Centro de Acción Legal para los Derechos Humanos (CALDH) som Kristna Fredsrörelsen medföljer, sa att regeringens syfte var att “förvägra rättvisa” åt de som fallit offer för militärens brott mot mänskliga rättigheter under det 36-åriga inbördeskriget.

Förutom att kritisera regeringen för att försöka garantera fortsatt straffrihet för statens brott under inbördeskriget ifrågasatte flera dessutom lagligheten bakom initiativet. Helen Mack, känd människorättsförsvarare och ordförande för Myrna Mack-stiftelsen, sa att ”den guatemalanska regeringen kan vare sig överordna sig det interamerikanska systemet eller säga till domstolen vad den bör eller inte bör göra”. Även den statlige ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Jorge de Leon, ansåg att initiativet inte kan träda i kraft eftersom det skulle gå emot rättspraxisen, då Guatemala tidigare har accepterat domstolens fällande domar.

Pérez Molina ger vika

Enligt ursprungliga planer skulle dekretet, som undertecknades av presidenten redan innan årsskiftet, ha trätt i kraft den 3 januari men efter kritiken gick president Pérez Molina snabbt ut med beskedet om att det istället läggs på is i fem dagar för överläggningar. I mitten av januari meddelade han slutligen att regeringen drar tillbaka initiativet, med förklaringen “vi vill inte ge det minsta intryck av att vilja ha en tillbakagång vad gäller de mänskliga rättigheterna”.

Med militärisering, kriminalisering av sociala rörelser och folkmordsförnekelse  som punkter på CV:t – dessutom enbart under 2012 – lär dock Pérez Molina inte gå till historien som förkämpe för de mänskliga rättigheterna. Än mindre efter de gångna veckornas allt annat än blygsamma flirt med straffriheten.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Årskrönika Guatemala 2012, del 1: Det militära återtåget och ökade konflikter om landets naturresurser

Ny president, undantagstillstånd, militärisering, Ríos Montt inför rätta, dödsskjutning av demonstranter, fällande domar för brott mot mänskligheten, upptäckta massgravar på FN-militärbas, konflikter om naturresurser och övergången till en ny era i mayakalendern. Ja, 2012 har minst sagt varit omvälvande här i Guatemala. När nu december har övergått i januari passar vi på att göra en tillbakablick för att se vad det var som egentligen hände under det gångna året. Nedan följer del ett av två.

Presidentvalet hösten 2011 ledde till seger för Otto Pérez Molina och hans Patriotparti, Partido Patriota. Under parollen den hårda handens politik, la mano dura, utlovade ex-generalen Pérez Molina, som har anklagats för delaktighet i massakrer i Ixilområdet under inbördeskriget, att stävja den ökade brottslighet som har tagit ett järngrepp om landet – i synnerhet den organiserade brottsligheten med knarkkartellerna i spetsen. Pérez Molinas recept har varit att ge militären en utökad roll i brottsbekämpandet, ett ansvar polisen normalt sett har.

Militäriseringen – ett spöke från det förflutna

Som ett led i uppfyllandet av de utlovade vallöftena har Guatemala under 2012 sett öppnandet av flera nya militärbaser. Den ökade militära närvaron väcker negativa minnen i ett land där militären gjorde sig skyldig till grova människorättsbrott under det 36 år långa inbördeskriget som avslutades 1996. Enligt FN beräknas Guatemalas armé ha stått för 93 procent av de brott mot mänskligheten som begicks under inbördeskriget och av dessa riktades 83 procent mot ursprungsfolken.

Flera av de nya militärbaserna har placerats i områden där konflikter kring mark och naturresurser existerar mellan lokalbefolkning, ofta ursprungsfolk, och storbolag – något som väcker misstankar om att militärens utökade roll inte är för att få bukt på knarkkartellerna utan i själva verket är ett medel för att kontrollera det folkliga motståndet och bana väg för utländska investeringar i landets naturresurser. I synnerhet som Pérez Molina i början av året gjorde en politisk omsvängning och började driva liberaliseringslinjen. Om militären inte längre behövs för att bekämpa den organiserade brottsligheten, vem och vad är den då till för?, frågar sig många.

“En global debatt om nya metoder för att bekämpa den organiserade brottsligheten kommer att bli mitt bidrag i FN”, twittrar Otto Pérez Molina

– Det är inte en slump att de områden som nu är mest berörda av vattenkraftverk och gruvdrift också är de som drabbades hårdast under inbördeskriget. Kriget var ett sätt att fördriva befolkningen för att få tillgång till deras mark och nu ser vi frukterna av det projektet, sa den medföljda Amandine Fulchiron från organisationen Förändringsaktörer, Actoras de Cambio, i en intervju med Kristna Fredsrörelsen i höstas.

Den militära rollen ifrågasätts efter dödsskjutning

Den militära rollen har inte bara fokuserats till bekämpande av brottslighet, också vid sociala protester utgör militären numera en vanlig närvaro tillsammans med polisen i så kallade gemensamma operationer. Det har lett till kritik från grupper som menar att militären saknar träning för att hantera sociala konflikter. De är tränade för att förgöra en statlig fiende, inte medla, menar man.

Solidaritetsdemonstration för Totonicapán. Foto: Prensa Libre

Kritikerna fick vatten på sin kvarn efter den uppmärksammade dödsskjutningen av ursprungsdemonstranter i departementet Totonicapán, den fjärde oktober, då en grupp militärer öppnade eld in i en folkmassa och dödade minst åtta personer och skadade över trettiotalet. De flera tusen demonstranterna hade blockerat en viktig vägkorsning, Cuatro Caminos, i protest mot höjda elpriser och föreslagna reformer som de ansåg saknar demokratisk förankring. När polis och militär kallades in för att återställa rörelsefriheten och avhysa demonstranterna uppstod tumult och en grupp militärer öppnade eld i vad som i somliga medier har kommit att kallas den första militärledda massakern i fredstid.

Händelsen i Totonicapán kablades ut i världens medier och ledde till skarp kritik från den internationella diplomatkåren och FN. Flera toppdiplomater i Guatemala ifrågasatte öppet den militära närvaron vid sociala protester. Civilsamhället anslöt till kritiken, mobiliserade massdemonstrationer och krävde både inrikesministern Mauricio Lopez Bonillas och försvarsministern Ulises Anzuetos avgångar. President Pérez Molinas svar blev löftet om att inte längre använda militären vid sociala protester, men fortfarande sitter respektive minister kvar på sin post. Åtta soldater och en överste har gripits och står åtalade för dödsskjutningen.

Kriminaliseringen av människorättsförsvarare fortsätter

“Motstånd är inte brottslighet, repression är inte lösningen” är budskapet på en av banderollerna under solidaritetsdemonstrationen för Santa Cruz Barillas. Foto: Tamara Vocar

Våld och hot mot människorättsförsvarare nådde rekordnivåer under den förre presidenten Alvaro Coloms sista år vid makten, 2011. Otto Pérez Molinas första år som president har inte präglats av samma öppna repression (enligt siffror publicerade av Udefegua i oktober, i skrivande stund har årsrapporten fortfarande inte publicerats) mot människorättsförsvarare. Däremot har trenden om kriminalisering genom smutskastningskampanjer fortsatt, något som tydligast har yttrat sig i konflikter relaterade till mark och naturresurser.

Ett exempel är det uppmärksammade undantagstillståndet i Santa Cruz Barillas i maj månad, då både president Pérez Molina och inrikesministern Mauricio Lopez Bonilla i offentliga uttalanden anklagade de så kallade upprorsmakarna för att vara terrorister, tillhöra knarkkarteller eller vara alkoholiserade bråkstakar. Fokus riktades nästan uteslutande mot den organiserade lokalbefolkningen, medan det spanskägda vattenkraftverket Hidro Santa Cruz och dess säkerhetsvakter, som anklagas för att under en längre tid ha trakasserat och hotat motståndarna till vattenkraftverket samt för att ha legat bakom attacken den 1 maj som kostade en lokal ledares liv och skadade ytterligare två, kom betydligt lindrigare undan i statliga uttalanden och nationella medier.

“Inga rättigheter har kränkts, eftersom alla rättigheter har dragits in” – Otto Pérez Molina under undantagstillståndet i Santa Cruz Barillas. Foto: Guatemala Human Rights Commission

Förutom smutskastning såg undantagstillståndet även gripandena av flertalet lokala ledare för motståndet. Enligt många guatemalanska organisationer skedde de på olaga grund, med politiska motiv och hade som främsta syfte att försvaga och kriminalisera motståndet. Anklagelserna som riktades mot ledarna var bland annat terrorism.

Även internationella organisationer som arbetar nära lokala människorättsförsvarare har sett sig hårt ansatta genom illasinnade och rasistiska debattartiklar i dagspressen som beskriver hur utlänningar manipulerar ursprungsfolken för att skapa konflikter för egen vinnings skull. I denna smutskastning har även det svenska utvecklingssamarbetet fått ta en extra stor smäll, genom bland annat ett 45 minuter långt reportage i en guatemalansk tv-kanal där den svenska ambassaden i Guatemala anklagades för att finansiera terrorister, ett påstående som tillbakavisades av ambassaden.

Motståndet kring Marlingruvan kvarstår

Marlingruvan. Foto: Pernilla Nordvall.

En av de mest kända konflikterna i Guatemala i relation till naturresurser är Marlingruvan, som drivs av det kanadensiska gruvbolaget Goldcorp/Montana Exploradora och som svenska AP-fonderna investerar miljonbelopp i. Även i Marlinfallet har kriminaliseringen av människorättsförsvarare förekommit. Den medföljda människorättsförsvararen Chrisanta Pérez är ett sådant exempel. Under 2008 uppförde Marlingruvan en högspänningsledning på hennes tomt utan hennes medgivande. Pérez tog saken i egna händer och rev ned elledningen varpå hon och sju andra kvinnor anmäldes av Goldcorp och häktningsorder utfärdades mot dem.

I maj månad, nästan fyra år senare, fick Chrisanta Pérez upprättelse av den guatemalanska rätten, som menade att Goldcorp aldrig hade rätt att sätta upp elledningen på Pérez mark och att marken ska återbördas. Samtidigt ogillades åtalet mot de övriga kvinnorna. Samma månad togs elledningen bort från Pérez mark, då fredsobservatörer fanns närvarande.

Två medföljda organisationer, Plurijur och FREDEMI, presenterade i december månad en anmälan mot Montana Exploradora hos den guatemalanska åklagarmyndigheten. I anmälan, som grundas på vittnesmål från över 100 personer som på olika sätt har drabbats av gruvan, anklagas gruvbolaget för stöld av vatten, stöld av egendom, förorening av vattentäkter, bedrägeri, förfalskning och för att orsaka sjukdomar hos både växter och djur.

Elstolpen på Chrisanta Pérez tomt tas bort. Foto: Luis Diaz

Med Marlingruvan och dess konsekvenser för de mänskliga rättigheterna färskt på näthinnan har Kristna Fredsrörelsen under många år bedrivit påverkansarbete för att få svenska de AP-fonderna att ändra sina etiska och miljömässiga riktlinjer. Under hösten deltog vi, tillsammans med bland andra Latinamerikagrupperna, i remissvaret till regeringens buffertkapitalutredning. I svaret kräver Kristna Fredsrörelsen att respekt för mänskliga rättigheter och miljö bör lyftas in i lagen som reglerar AP-fonderna – inte vara underordnat avkastningskravet som i dag. Kristna Fredsrörelsen har även lanserat en vykortskampanj riktad till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och finansmarknadsminister Peter Norman, för att uppmana dem att ändra regelverket kring fonderna.

Kvinnorna talar ut om sin situation

Under året har de guatemalanska kvinnorna talat ut om hur militäriseringen och konflikterna kopplade till mark och naturresurser påverkar just dem. I Huehuetenango, en av de mest konfliktiva regionerna, anordnade en samling kvinnoorganisationer en festival enbart för kvinnor, där frågor som sällan når tidningsrubrikerna diskuterades.

Kristna Fredsrörelsen fanns på plats som observatörer. Foto Lucía PBI

Kristna Fredsrörelsen fanns på plats som observatörer. Foto Lucía PBI

Initiativet togs efter undantagstillståndet i Santa Cruz Barillas. När militären intog staden tog många lokala ledare till flykten upp till bergen för att undvika att gripas. Kvar i samhället blev kvinnorna och barnen som fick utstå trakasserier och i vissa fall våldtäkter.

– Kvinnor påverkas på ett annorlunda sätt rent kroppsligen av megaprojekten. Säkerhetssituation blir allt svårare och kvinnors rörelsefrihet begränsas av rädslan att bli angripen och våldtagen, förklarade María Guadalupe från organisationen Mama Maquín.

Konflikterna fortsätter med fredsavtalen i minnet

Den 29 december inföll 16 årsdagen av undertecknandet av fredsavtalen som satte punkt för det 36 år långa och brutala inbördeskriget. Under ceremonin närvarade flera av nyckelpersonerna från fredsförhandlingarna och de kunde enas om att fattigdomen, marginaliseringen och ojämlikheten kvarstår än idag och förhindrar uppfyllandet av en sann fred.

– Freden är inte möjlig när de sociala konflikterna inte bemöts på ett lämpligt sätt, eller när motståndet kriminaliseras. Våldet och repressionen är inte rätt väg att gå, sa Ricardo Rosales Román, före detta ledare för Guatemalas Arbetarparti, enligt Prensa Libre.

När så 2012 års kapitel har avslutats blickar många av oss tillbaka på ett år fullt av spänningar och konflikter här i Guatemala. Ett år som bara är det första av totalt fyra år med den sittande regeringen – den första militära sedan fredsavtalens undertecknande. Flera lokala organisationer ser med oro på det kommande året där konflikterna förutspås eskalera ytterligare, i synnerhet i relation till den heliga men samtidigt förbannade Moder Jord.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala