DSC00264_1115x185
“Och om vi dör? Till det föds vi ju!”

Enligt konstitutionsdomstolen i Guatemala har urfolken rätt att konsulteras i frågor som gäller deras närmiljö, och de konsulteringar som hållits visar att en övervägande majoritet i kommunerna kring silvergruvan El Escobal vill att gruvdriften ska stängas. Ändå fortsätter Tahoe Resources, företaget som äger gruvan, sin verksamhet och sina försök att tysta befolkningen, och befolkningen i sin tur fortsätter att kräva respekt för sina mänskliga rättigheter.

I helgen firades den femte årsdagen till minne av konsulteringen i samhället Santa Rosa de Lima, i östra Guatemala. Vi medföljer organisationen Civila samhället (Sociedad Civil) som är en del av den organiserade motståndrörelsen i regionen, vilka protesterar emot minan El Escobal, världens tredje största silvergruva.

Fotograf: Daniel Juarez

Fotograf: Daniel Juarez

Ungefär 700 personer hade samlats för att lyssna till flera inspierande tal, ta del av teateruppträdanden och dansnummer. I Santa Rosa de Lima röstade över 98% emot gruvdriften i konsulteringen 2011, ändå fick gruvan förnyad licens och återupptog driften 2013.

(mer…)

FÖRDJUPNING: Rätten till rent vatten i skuggan av Marlingruvan

Rent vatten är ett av de mest basala behoven för människans existens och överlevnad. I San Marcos i västra Guatemala har flera byar inte längre tillgång till det efter att en guldgruva förorenat vattnet under tio års tid. Bolaget har hela tiden skyllt de hälsobesvär som invånarna drabbats av på fattig levnadsstandard men nu visar flera undersökningar på höga halter av tungmetaller.

marlingruvan-foto-pernilla-nordvall

Marlingruvan i San Marcos i Guatemala. Foto: Pernilla Nordvall.

(mer…)

Årskrönika Guatemala del 2: Naturresurser

IMG_5724

Vattnet forsar ner för de vackra bergen, och jag skrattar av lycka åt den underbara i att vara på ett vackert ställe med fantastiska människor. Vi är på medföljning men stannat vid vägen när en av de medföljda insisterat att vi måste stanna och se vattenfallet. Glad över pausen efter några timmar på skakiga vägar går vi på en väg ca 100 meter, och plötsligt möts jag av en enorm klippa som sträcker sig upp mot himmelen. Vid den andra sidan av vägen finns det ett stort vattenfall omringat av grön skog, och jag förundras ännu en gång av Guatemalas vackra natur.

Guatemala är ett land rikt på naturresurser. Klippan vi besökte innehåller troligtvis värdefulla mineraler, eftersom många delar i Guatemala har visat sig innehålla guld, zinc, stål eller andra mineraler. Vattenfallet är ett bra exempel på kraften i vatten som energiresurs. Vattenkraftsverk skulle kunna vara en fantastisk tillgång för att ge många människor tillgång till energi i landsbygden, om de planerades med befolkningen och miljön i åtanke. Idag innebär tyvärr många vattenkraftsverk att miljön genomgår stora förändringar som inte alltid är positiva, och att energin som utvinns ofta används för att driva bland annat gruvdrift eller andra stora projekt.

Efter att ha berättat om årets händelser med historisk rättvisa i fokus, vill vi med den här delen berätta om vad som har hänt i Guatemala när det gäller de som arbetar med naturresurser på olika sätt. Det kan vara rätten till mark eller rätten till rådslag när stora megaprojekt planeras i ett samhälle. Dessutom berättar vi hur rätten till att demonstrera och uttrycka sig fritt utan rädsla för repressalier är hotad i Guatemala.

 

Rätten till mark

Guatemala är oerhört vackert!

Rätten till mark är kontroversiellt i Latinamerika och har en historia av förtryck och repression mot ursprungsbefolkning. För urfolk i Guatemala är marken oftast den viktigaste tillgången både som kulturellt arv men framför allt som grunden för överlevnad. Ända sedan spanjorernas invasion har marken ägts av några få aktörer som många gånger utövat förtryck mot ursprungsbefolkning. Enligt många har historien visat hur farligt en jordreform kan vara, med statskuppen mot den demokratiskt valda presidenten Arbenz i 1954 som tydligast exempel. Presidenten ville införa en jordreform och flera andra reformer, vilket gjorde att militären med stöd av den ekonomiska eliten i landet och USA gjorde en statskupp där det högerextrema partiet Nationella Befrielserörelsen (MLN) tog makten. Detta i sin tur var början på ett långt inbördeskrig när gerilla formades för att göra motstånd mot den repressiva regeringen. Som en del av militärens strategi för att bekämpa gerillan riktade sig in sig mot civilbefolkning och utförde systematiskt ett folkmord. Jordreformen är därmed något som oroar makteliten, och de arbetar för rätten till mark är oftast en av de grupper av människorättsaktivister som mest hot och våld för utstå.

En av de organisationer vi har medföljt i år är COMUNDICH. De är en paraplyorganisation för 48 samhällen som arbetar för rätten till mark. Ett av fallen de driver har varit samhället ”Corozal Arriba” där samhället har utstått hot och attacker när det blev erkänt som urfolkssamhälle, vilket innebär ett erkännande från staten av ens identitet som urfolk. Den 6 juni 2013 blev tre personer från bonde- och urfolkssamhället Corozal Arriba, Zacapa, mördade. Dådet tros vara en vedergällning från lokala jordägare för samhällets process att bli erkänt som urfolkssamhälle. Kristna Fredsrörelsen arbetar för tillfället med en blixtaktion kring detta som snart kommer nå er.

I Quiche har samhällen organiserat sig inom rörelsen Resistencia de los Pueblos. Quiche var en av de mest drabbade regionerna under inbördeskriget och befolkningen maya-ixil var i fokus under folkmordsrättegången som gruppen av ursprungsbefolkningen som regeringen och militär systematiskt ville utplåna. Under konflikten skedde flertalet stölder av mark, och mark som ägdes gemensamt av kommun och samhälle blev sålda utan befolkningens vetskap. För några år sedan upptäckte befolkningen i Tzalbal att deras mark, som de brukat i decennier, inte tillhörde dem utan hade sålts på olagligt sätt under inbördeskriget. Än har de inte fått tillbaka äganderätten men har startat en medlingsprocess med staten för att återfå den mark som är deras.

 

Rätten till rådslag: om gruvdrift och vattenkraftsverk

blogg2

En kvinna avlägger sin röst i ett lokalt rådslag gällande gruvdriften i hennes närområde. Utslaget blev ett överväldigande nej till gruvdriften med 99% av rösterna emot och bara 1% för. Foto: Tamara Vocar

Gruvdriften i Guatemala har oftast inneburit negativa konsekvenser för befolkningen, med förgiftat vatten, oljud från explosioner och stora öppna hål i marken som förstört naturen. De som är för gruvdrift menar att det innebär ekonomisk utveckling, men oftast innebär det endast en ekonomisk vinst för några få aktörer. Den största delen av befolkningen, och framför allt de som bor nära gruvorna, får en väldigt liten del av vinsten, men stora delar av de negativa konsekvenserna.

ILO (International Labour Organization) är en del av FN som arbetar med arbetsrättigheter, men har även utvecklat konventionen 169 som brukar betraktas som det viktigaste dokumentet som erkänner urfolkets rättigheter. Guatemala skrev under konventionen 169 när fredsavtalen utformades 1996. Organisationer och samhällen i Guatemala har använt detta dokument som stöd för att tillfråga människor som bor på ett område om de är för eller emot gruvdrift och vattenkraftsverk. Bland annat finns det rätten till rådslag kring ämnen som berör dem. Rådslag är en omröstning för folket där de kan rösta om vad de tycker om tex gruvdriften i deras område. Dessa megaprojekt påverkar miljön och levnadsförhållanden i ett område avsevärt, därför är det viktigt att inkludera de som bor i närheten av projekten. Under 2013 har det hållits flera stora rådslag, där samhällen har oftast med 90% majoritet sagt nej. I domslut från konstitutionsdomstolen (Corte de Constitucionalidad), har rätten till rådslag fastställts som en rättighet som bör tas hänsyn till innan ett nytt gruvprojekt startas i ett samhälle.

Tyvärr har detta inte respekterats av företagen eller staten och flertalet gruvlicenser har sålts till utländska företag trots massivt motstånd från befolkningen. I San Rafael Las Flores beviljade guatemalanska gruv- och energiministeriet (MEM) i april ett exploateringstillstånd till det kanadensisk-ägda gruvbolaget Tahoe Resources. Detta trots att lokalbefolkningen har i flera lokala rådslag röstat nej till gruvbolag i deras samhällen. Timmar efter att MEM beviljat exploateringstillstånd till Tahoe Resources gruva i San Rafael Las Flores utsattes människorättsförsvarare på miljörättsorganisationen CALAS, som är engagerat i fallet, för ett väpnat attentat på organisationens kontor. Samma dag utsattes en anställd vid organisationen för inbrott i sitt hem.  Många organisationer och människorättsförsvarare lever under det ständiga hotet att bli attackerade och i ständig rädsla på grund av deras engagemang.

San Rafael las Flores är ett samhälle som är starkt engagerad mot gruvdriften, där bla det kanadensiska företaget Gold Corp har utvunnit guld. Sverige har investerat i gruvdriften genom AP-fonderna. Kristna Fredsrörelsen har gjorde under 2013 en kampanj tillsammans med flera andra organisationer för att uppmärksamma det oetiska i detta, då Gold Corp är ett företag som enligt många människorättsorganisationer inte respekterar mänskliga rättigheter.

Under 2013 har det skett flera undantagstillstånd i Guatemala på grund av oroligheter, bland annat i kommunerna Mataquescuintla, San Rafael Las Flores, Santa Maria Xalapán och Jalapa i landskapen Santa Rosa och Jalapa. Arresteringsorder utfärdades mot flera lokala ledare för motståndet mot gruvdriften i de tre första kommunerna. Att undantagstillstånd har införts i områden med sociala protester har av många betraktats som en militariserad strategi från regeringen att motverka människorättsförsvarare.

Rätten att protestera

En bild från en demonstration vi observerat. Rätten att få tycka utan rädsla för attacker är tyvärr inte alltid respekterad i Guatemala. Foto: Sara Svensson

En bild från en demonstration vi observerat. Rätten att få tycka utan rädsla för attacker är tyvärr inte alltid respekterad i Guatemala. Foto: Sara Svensson

Kriminalisering har fortsatt att vara ett stort problem för människorättsförsvarare under 2013. Kriminaliseringen av människorättsförsvarare innebär att människor som protesterar fredligt mot orättvisor stämplas som brottslingar. Det kan innebära att bli smutskastning på olika sätt, och i slutändan även bli arresterad med tvivelaktiga skäl. Ett fall som fått mycket uppmärksamhet är ledare i Barillas, där många människorättsförsvarare har stämplats som brottslingar men senare blivit friade. 

 

Ett av fallen från Barillas är Ruben Herrera som har varit engagerad en lång tid för mänskliga rättigheter, och började arbeta i Huehuetenango med flyktingar som återvände efter inbördeskriget. Arbetet expanderade och idag är han ledare i ADH, en organisation som bland annat arbetar med ursprungsbefolkningens rätt till rådslag. De organiserar och stödjer demokratiska val i samhällen där frågan är ifall de vill att gruvdrift och andra megaprojekt ska få vara i deras område. I mars 2013 blev han arresterade men blev friad den 30 maj då domaren ansåg att det var bristande bevisföring.

 

Förutom kriminalisering har den direkta fortsatt repressionen och morden mot människorättsförsvarare. Urfolksledaren Daniel Pedro Mateo kidnappas människorättsförsvararens i Santa Eulalia, Huehuetenango, då han är på väg till Santa Cruz Barillas i samma region för att genomföra en workshop i urfolks rättigheter. Han var ledare för rörelsen mot gruvdrift och vattenkraftsverk i Santa Eulalia i Huehuetenango. Tre dagar senare återfanns hans döda kropp.

Vattenfallet glittrar när vi närmar oss och jag beundrar skönheten i bergen runt omkring. Jag undrar om det kommer komma något företag som vill utvinna mineralerna i klippan eller använda kraften i floden vid min sida. Hur många år kommer det dröja och vad regeringen lyssna på folkets protester? Kommer medborgarnas behov sättas framför ekonomiska intressen? Kommer miljön vara lika viktig som att tjäna pengar? Konflikterna kring naturresurser fortsätter att livet för många människor i Guatemala. Under det här året har vi fredsobservatörer fått äran att medfölja människor som riskerar sin bekvämlighet, sitt rykte och ibland sin säkerhet och sitt liv, för att försvara något de tror på. Vi hoppas att vi kunnat framföra hur viktigt deras arbete är för en fredligare, rättvisa och mer hållbar utvecklig i Guatemala. Ibland kan det verka mörkt och omöjligt att en förändring ska ske, men vi avslutar årets krönika med nobelpristagaren Rigobertas Menchus ord:

“Fred är inte bara avsaknaden av krig, när det finns fattigdom, rasism, diskriminering och exkludering så kommer det vara svårt att nå en värld i fred”

”La paz no es solamente la ausencia de la guerra; mientras haya pobreza, racismo, discriminación y exclusión difícilmente podremos alcanzar un mundo de paz”

Text: Sara Svensson

Foto: Sara Svensson och Tamara Vocar

Folket reser sig mot vattenkraftverket i Barillas

Det spanska företaget Hidro Santa Cruz vill bygga ett vattenkraftverk i Santa Cruz Barillas i Huehuetenango. Invånarna, som mestadels tillhör ursprungsgruppen Q’anjob’al, tycker dock att naturens välstånd är till för de som bor där och är emot exploateringen. I lördags arresterades Marvin Manuel López Barrios, en av ledarna av motståndet, vilket ledde till stora protester. Kristna Freds var där och observerade.

 

Klockan fyra på morgonen lämnar jag Guatemala City för att möta upp med min kollega i Huehuetenango. Egentligen skulle han varit ledig men efter att en soldat omkommit i oroligheterna finns ingen tid till semester. Vi vet fortfarande inte vad som hände soldaten, militären hävdar att det var demonstranterna som sköt honom medan civilsamhället menar att det var en olycka och att det var hans eget gevär som avlossade kulan. Det vi vet är att det nu finns en risk att det kommer hetta till i regionen. Under protesterna har demonstranter blockerat vägar i stora delar av norra Huehuetenango och hindrat runt 20 poliser från att komma fram och situationen påminner väldigt mycket om de händelser som ledde fram till att regeringen utlyste undantagstillstånd i fjol.

 

Väl framme i Huehuetenango ska vi observera en presskonferens på torget, ett torg som dagen innan varit fullt med militärer och polis men som nu ser ut som vanligt, med skolungdomar och folk som väntar i kön till banken. Innan konferensen hinner börja får vi en förfrågan att medfölja en kommision som ska åka till Barillas, konfliktens hjärta. Det är tre medlemmar ur det lokala civilsamhället som tillsammans med en observatör från den Guatemalanska människorättsorganisationen UDEFEGUA ska åka dit och ber oss följa med som internationella observatörer. Problemet är bara att inrikesministern dagen innan gått ut i media och hotat alla utlänningar som deltar i protesternamed utvisning. Som organisation deltar vi aldrig i protester utan observerar bara, men det är inte alltid så lätt att förklara skillnaden för polisen. Vår analys slutar ändå i att vi åker. Bilen körs av en av de lokala samhällenas språkrör, vi kan kalla honom Esteban, en man med enorm mustasch och cowboyhatt som kör oss snabbt uppför de skumpiga serpentinvägarna.

 

Under resan ringer det oavbrutet i Estebans telefon. Han försöker få klarhet i vad som hänt samt organisera dagens aktiviteter, vilket inte är så lätt eftersom han ännu inte är på plats. Först får vi höra att två helikoptrar har synts över Barillas vilket har upprört folket då de tror att det är militären som är där och spanar på dem. Senare hör vi att det är reportrar som flygit dit. När Esteban tillsut får tag i Människorättsombudsmannen (PDH):s kontor visar det sig dock att det är han, och deras medlingsexpert som kommit i helikoptrarna. Han vill ha ett möte med Esteban och andra representanter för civilsamhället för att försöka hitta en lösning på konflikten. Men eftersom vi fortfarande har flera timmars bilresa kvar till Barillas får Esteban istället ringa runt till andra aktiva i området som kan gå på mötet i hans ställe. Det är imponerande att se hur han samtidigt som han för oss uppför de branta backarna i det vackra högplatålandskapet organiserar dagens aktiviteter.

 

Walter Felix, en av kongressledamöterna som deltog i kommissionen som rest upp från huvudstaden för att visa sitt stöd med de manifesternade, talar inför folket i Santa Eulalia. Foto: Anders Nordenskjöld

Walter Felix, en av kongressledamöterna som deltog i kommissionen som rest upp från huvudstaden för att visa sitt stöd med de manifesternade, talar inför folket i Santa Eulalia. Foto: Anders Nordenskjöld

Strax innan vi kommer fram till Santa Eulalia, som ligger ungefär halvvägs till Barillas, möter vi en karavan bestående av åtta polisbilar. Regeringen kom igår fram till en kompromiss med civilsamhället om att halvera sin styrka i området och vi hoppas att de ska stå vid sitt ord att inte trappa upp konflikten. På torget hålls ett stort möte med över fyra hundra människor som kommit för att lyssna och visa sitt deltagande med demonstranterna i Barillas. En advokat från den internationella juristkommisionen och två parlamentsledamöter är ditresta från huvudstaden och håller tal. Men mest applåder drar en av de lokala ledarna, som enbart talar Q’anjob’al. Han är en före detta herde som nu är en av vattenkraftsmotståndets viktigaste representanter, sedan han tagit över efter att Daniel Pedro Mateo bortfördes i april i år. Han hittades senare död vid kanten av en väg med märken efter tortyr och hans ansikte var så illa bränt att hans fru inte kunde identifiera honom utan att ta hjälp av hans kläder. Ett brott som fortfarande ingen har ställt till svars för.

 

Efter mötet åker vi vidare och när vi väl är framme i Barillas börjar det kvällna. Även här hålls ett möte på torget och de som samlat sig där får höra att de inte är ensamma i sin kamp och att advokterna i Guatemala City även arbetar med den juridiska vägen mot polisens övergrepp. Men den stora händelsen är när vi tar oss vidare till La Resistencia (Motståndet). Det ligger på tjugo minuters gångväg från centraltorget och var från början inget mer än en vanlig väg. Men eftersom vägen användes av företaget till att frakta maskiner till den tilltänkta vattenkraftdammen bestämde sig folket helt sonika för att fredligt blockera den. Eftersom den ligger på den kollektiva marken och är byggd av folket själva, utan statens hjälp, menade dem att den även var deras att stänga om de så ville. Sedan dess har det växt upp ett litet torg kring blockaden och invånarna från de närliggandena samhällena turas om att bo där några dagar åt gången för att upprätthålla en permanent närvaro.

 

Framför den vackra muralen som avbildar Barillas floder och berg talar Ramón Cadena från den internationella juristkommisionen om folkets rätt till motstånd mot de transnationella företagen. Foto: Anders Nordenskjöld

Framför den vackra muralen som avbildar Barillas floder och berg talar Ramón Cadena från den internationella juristkommisionen om folkets rätt till motstånd mot de transnationella företagen. Foto: Anders Nordenskjöld

När vi kommer dit har solen precis gått ner och vi kan bara ana hur många männskor som har kommit, men det måste vara mer än tusen. Under dagen har många varit oroliga för att polisen eller militären skulle komma och bryta upp blockaden men de kom aldrig och nu är stämningen lugn, nästan segerviss. Folket är fylla av kämpalusta och stämningen är väldigt stark. Talarna pratar om hur motståndet är en rättighet garanterad av konstitutionen och inte ett brott, vilket myndigheterna vill få dem att tro. En kvinna vi medföljer, låt oss kalla henne Carla, tar också plats på podiet. Hon har varit på La Resistencia sedan starten och säger att hon ska sjunga en strof ur nationalsången. Först ställer sig folk lite frågande eftersom hymnen här oftast förknippas med statens förtyck av ursprungsfolken och inte med deras kamp för sina rättigheter. Men istället för den vanliga texten sjunger hon en version som handlar om folkets motstånd och hur bergen och floderna är till för de som bor där, inte för de transnationella bolagen. På vägen tillbaka till dit vi ska sova slås jag av hur pigg jag är, trots att jag gått upp vid tre på morgonen. Att få vara med och lyssna när folket har talar ut ger tydligen mer energi än allt kaffe i världen.

Foto och text: Anders Nordenskjöld, fredsobservatör i Guatemala