Inlägg från: december 2013

Mer än en dom, att få vara med och skriva historien. Foto: Mia Calderón

”Min bror blev kvar under majsfältet och grät. Militären kom och dödade mina föräldrar, min fru, min bror och min kusin. De skrattade och sa att nu hade de dödat gerillan, men hur kan ett barn vara gerilla? Jag tänker inte ge upp och fortsätta kräva rättvisa, för i Guatemala skedde det ett folkmord”

Flera människor kommer fram till den lilla scenen och berättar om varför de är engagerade i AJR (Asociación de Justicia y Reconciliciación) och tackar för det stödet de har fått internationellt och nationellt. Vi är inbjudna till avslutningen för året av AJR, en av de organisationer Kristna Fredsrörelsen medföljt sedan starten i Guatemala. Historien är lång och många har haft besök av fredsobservatörer i många år. Tårarna kommer flera gånger hos de som pratar, hos publiken och alla förstår vilket överväldigande år det har varit. 2013 var året då en före detta diktator blev dömd i en nationell domstol för folkmord och brott mot mänskligheten. Historiskt för Guatemala, att straffrihet inte är självklart, att ursprungsbefolkningen blir lyssnad, att något sker som ingen trodde var möjligt. Historiskt i världen, då det är första gången en före detta diktator blir dömd i nationell domstol. Det har varit ett intensivt år för AJR och för oss som har medföljt deras aktiviteter, resor och besökt i hemmet många vittnet. Jag minns fortfarande samtalet med en man i styrelsen, som satt utanför sitt hus och berättade om hur svårt det var med alla resor till huvudstaden. Hur han inte hade tid att försörja sin familj och hur han längtade tillbaka till det gröna fältet för att ta hand om majsskörden, men att han hade bestämt sig för att satsa för detta. För historien är viktig.

– Det är många som vill säga att vi ljuger, men jag vet att vi säger sanningen och därför är jag inte rädd, berättade ett annat vittne i rättegången. I ljuset av de hot och attacker som har skett i Guatemala är det otroligt hur kvinnor och män reste till huvudstaden för att öppet berätta om våldet de fick utstå och smärtan som fortfarande lever kvar. Mot alla odds vågade de ställa sig upp mot mäktiga ekonomiska och politiska intressen för att anmäla det förtryck som skedde under inbördeskriget.

Ibland har jag undrat varför den här folkmordsrättegången är viktig, när ex-diktatorn Efrain Rios Montt är trots allt mer än åttio år och har inga möjligheter att begå samma brott idag. Då tänker jag på några veckor i september, när min kollega och jag medföljde en aktivitet som CALDH (Centro de Acción Legal de Derechos Humanos) som har drivit den juridiska biten i rättegången. De publicerade en tjock bok med domen från 10 maj. Domen blev senare annullerad av konstitutionsdomstolen, något många nationella och internationella organisationer menar är ett olagligt beslut. Enligt CALDH, tar det inte bort det historiska och symboliska värdet i att det skedde en dom. Vi åkte tillsammans med CALDH till fem samhällen, där en workshop hölls om processen och för att arbeta fram förslag till att använda domen för att skriva historien.

När jag tänker på processen i Guatemala tänker jag inte längre på rättvisa med målet att få de som begick krigsbrott i fängelse. Många är gamla, många är sjuka och många skulle ändå hamna på fina fängelser för deras ekonomiska makt är stor. Däremot tänker jag på rättvisa och försoning som en process där landet skapar en gemensam historia där många historier ryms. Det viktiga för många är att få upprättelse som offer för ett krig som inte var deras. Kvinnan i gruppen tar högtidligt emot domen, tittar på den och lindar den i den broderade duken. Jag vet att hon inte kan läsa, men jag är också övertygad över hur viktigt hon tycker domen är. Hennes ögon glittrar, och hon talar sedan till gruppen: ”Det är här vår historia. Vi måste hitta sätt att förmedla den till våra barn och barnbarn. Ge exemplar till skolan och till kommunen. Kan ni, CALDH, inte komma hit och ha samma workshop till hela samhället?”

Det finns också ett värde i att visa att de rika inte går fria från att begå brott. I ett land där närmare 70% av alla brott aldrig blir dömda, går det knappt att underskatta vikten av att det juridiska systemet klarat av att genomföra folkmordsrättegången. ”De rika, de går alltid fria, de kan göra vad de vill” är något jag hört många gånger i de samhällen jag besökt, och rättegången är historisk för den visar kraften hos de som vågade utmana makten. Rättegången visade också den djupa rasismen i Guatemala och hur det fortfarande påverkar samhället. I ett föredrag från CALDH berättade en av de ansvariga för den juridiska biten, effekterna av rättegången. Många som levde i huvudstaden under den tiden såg aldrig våldet, och hade inte förstått vidden av det som hände i landsbygden. De hade under rättegången, som sändes i flera tv-kanaler och radio, förstått vad som hänt, och vänt sig till CALDH och AJR för att stödja dem.

I oktober åkte en delegation från Guatemala till Washington för att presentera en anmälan till Interamerikanska Domstolen om det som skett i år. Anmälan är mot Guatemalas stat som inte har säkrat tillgången till rättvisa genom att annullera domen. Många hoppas på att det kan vara vägen att gå, då en omstart av rättegången innebär otroligt mycket resurser och energi igen. Det finns även fortfarande andra juridiska processer som kan komma att förändra besluten, och i väntan på detta fortsätter AJR och CALDH att arbeta för att domen används för att bli mer än en dom, för att bli historia.

”Jag vill tacka allt stöd vi har fått i den här processen. Vi är tacksamma för de som lämnat sin familj och vänner från långt bort för att vara med och medföljt oss i den här processen. Vi hoppas att ni vill fortsätta att stödja oss, för vi tänker inte ge upp”

Stöd Kristna Fredsarbete genom att sätta in en gåva på bankgiro 900-0316!

Text: Sara Svensson, Fredsobservatör i Guatemala