DSC00264_1115x185
IMG_5165     Torget i Nebaj där demonstrationen hölls. Modiga människorättsförvarare håller uppe en banderoll med ansikten på några av de tusentals som försvann och mördades under inbördeskriget. Foto: Sara Svensson
Att vandra för rättvisa

Vägen har hål fyllda med vatten efter nattens regn, och fortfarande faller det droppar när vi börjar vandra längs Nebajs vägar. Vi möter gruppen av människor från huvudstaden som kommit för att tillsammans med lokalbor protestera mot orättvisan som ursprungsbefolkning maya-ixil har fått leva med i många århundraden.

Under förmiddagen har den traditionella borgmästaren för maya-ixil folkgruppen ordnat seminarier där många engagerade i AJR (Asociación de Justicia y Reconciliación) deltog och diskuterade gårdagens inbördeskrig och dagens utmaningar, många gånger samma förtryck i olika förpackningar. Med en viss försening genomfördes demonstrationståget genom Nebaj som planerat, då ett antal organisationer deltog med olika budskap som kan sammanfattas i ordet:

Rättvisa.

IMG_5153

Demonstrationen tog upp många frågor, men det främsta kravet var historisk rättvisa. Foto: Sara Svensson

 

Rättvisa för de sju ledare som blev mördade 1936 för att de valde att göra motstånd mot ett massivt förtryck mot maya-ixil folket. Den 21 juni har blivit ”Día de la Dignidad y la Resistencia del Pueblo” (ungefär: ”Dagen för självaktning och folkets motstånd”) som har instiftats för att påminnas om mordet på dessa sju ledare och förtrycket från dåvarande regering med Jorge Ubico i spetsen. Ledarna gjorde motstånd för att ursprungsbefolkningen var tvungen att jobba under slavliknande förhållanden, och för det blev de mördade.

 

Den lilla staden Nebaj är plötsligt full av människor som kräver rättvisa. Nyfikna grannar tittar ut mot folket som vandrar med stora skyltar med budskap som: ”Mitt hjärta är glatt, det är vår sanning, vi vann över rädslan” eller ”För minnet av de som blev mördade, ger vi inte upp motståndet”. Några människor bär i ena handen träkors med inristade namn på vänner och familj, och i andra handen, stora vita liljor. Båda smärtsamma påminnelser om alla de som blev mördade och som försvann under inbördeskriget.

 

Rättvisa.

 

Rättvisa för militärens systematiska förtryck under början av åttiotalet. Brända skördar, brända hus, brända liv. Kvinnors kroppar som spelbrickor i ett smutsigt spel där det mest heliga förgjordes i massvåldtäkter. ”Kvinnor som på sina kroppar fick leva med effekterna av ett krig mot gerillan”, säger en kvinna ifrån scenen på torget. ”Vi vill återvinna makten över våra kroppar och vårt land”, fortsätter hon, och beskriver därmed hur förtrycket över kroppar och över land var förödande för maya-ixil befolkning.

Kvinnornas mäktiga röst genomsyrar demonstrationståget och talen på torget. ”Jag vill inte att vi ska förneka att det som skedde här var ett folkmord. Jag såg det med egna ögon, hur militären mördade när de kom till min hemby”, berättar ett av barnbarnen till en av ledarna som mördades den 21 juni 1936. ”Motståndet mina förfäder visade 1936 fortsätter än idag, och vi vill ära deras minne”, fortsätter hon.

Rättvisa.

 

BIlderna på plakatet visar människor som försvann under inbördeskriget. Foto: Sara Svensson

Bilderna på plakatet visar människor som försvann under inbördeskriget. Foto: Sara Svensson

 

Vandringen närmar sig sitt slut och torget fylls av folket. Många av de som deltar vittnade i rättegången mot fd diktatorn Efraín Ríos Montt.  Den här dagen är även den här händelsen i fokus, hur det skedde en upprättelse när samtliga tre domare avgjorde att det bevisligen var ett systematiskt folkmord mot maya-ixil folkgruppen som skedde 1982-1983. Trots att konstitutionsdomstolen senare annullerade beslutet, delades en utskrift av domen ut till ursprungsbefolkningens borgmästare i Nebaj, Cotzal och Chajul. En representant för CALDH (Centro de Acción Legal de Derechos Humanos) gav den tjocka utskriften och berättar varför den är viktig:

 

”För tretton år sedan började vi prata med befolkningen här för att höra mer om vad som hände för trettio år sedan. Vi ville inte ha hämnd utan vi ville ha rättvisa och påbörjade en vandring för att det skulle bli verklighet. Fram tills idag blev vi nekade rättvisa, en rättegång där maya-ixil ursprungsbefolkningen kunde berätta om vad som hände. De berättade för hela Guatemala om vad som hänt, och tre domare dömde det hela som folkmord. Vi menar att konstitutionsdomstolens beslut är illegalt och vi ska fortsätta visa på att det som hände här, var folkmord.”

 

Rättvisa.

 

Historisk rättvisa är sammankopplad med rättvisa idag. Att få vara med och observera demonstrationen den här dagen gjorde det ännu tydligare för mig, hur det förtryck som maya-ixil befolkningen kämpade mot 1936 återfinns även idag, och hur motståndet är massivt mot att bli behandlade som andra klassens medborgare. ”Den som glömmer historien är dömd att återupprepa den” skrev någon, och jag tänker ännu en gång på hur modiga alla är som jobbar för att historien inte ska glömmas bort, och ännu mindre, upprepas.

 

Text och foto: Fredsobservatör Sara Svensson

Lämna en kommentar


*