DSC00264_1115x185

Inlägg från: februari 2013

Solidaritetsdemonstration i Huehuetenango för Santa Cruz Barillas. Foto: Tamara Vocar
De sista politiska fångarna från Santa Cruz Barillas frigivna

Den 9 januari beordrade domaren i Santa Eulalia, Huehuetenango, det omedelbara frigivandet av de åtta lokala ledare som satt häktade anklagade för de oroligheter som skedde i Santa Cruz Barillas den 1 maj 2012. Försvaret har pekat på en rad oegentligheter i processen och för första gången sedan fredsavtalen skrevs under 1996 har Guatemala fällts av FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter för godtyckliga gripanden.

Spänd väntan utanför häktet i zon 18 i Guatemala City. Foto Pernilla Nordvall

– Vi gjorde en anmälan i Genéve om godtyckliga gripanden och har precis fått del av utlåtandet. Kommissionen ger oss rätt på de punkter där vi hävdar att felaktigheter begåtts, berättar de lokala ledarnas försvarsadvokat Carlos Bezares. Vi är väldigt glada över denna resolution eftersom den ger stöd åt försvarets linje och visar att det inte bara är de sociala rörelserna som stödjer oss. Jurister från olika länder har granskat fallet och kommit fram till att vi som försvaret har rätt och att det förekommit godtyckliga gripanden som utgör ett brott mot rättssäkerheten och mot de mänskliga rättigheterna. På så vis är det också en uppmaning till den guatemalanska staten att respektera de konventioner som skrivits under.

Påtryckningar från civilsamhället gav resultat

De åtta personer som numera är försatta på fri fot greps i Santa Cruz Barillas den andra maj, anklagade för att ligga bakom de oroligheter som inträffade den första maj, efter att tre ledare för det lokala civilsamhället angripits. I samband med detta utfärdade presidenten Otto Perez Molina ett undantagstillstånd som vann laga kraft den 4 maj (läs mer om bakgrunden till fallet här och här).

Fallet har tack vare ett gediget arbete från civilsamhällets organisationer fått stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Den 15 maj 2012 anordnades en demonstration mot undantagstillståndet, där Kristna Fredsrörelsen fanns på plats som observatörer. 4 500-5000 personer deltog och tre dagar senare hävde presidenten Otto Perez Molina undantagstillståndet.

I maj demonstrerade mellan 4500-5000 personer mot undantagstillståndet i Barillas. Foto Stefan Tschirren

Asamblea Departamental de Huehuetenango ADH (eller Regionala Rådet för Huehuetenango på svenska), som får medföljning från Kristna Fredsrörelsen, har kontinuerligt gjort uttalanden och anordnat manifestationer där man krävt att de gripna, som man betraktar som politiska fångar, släpps ur häktet. Många andra organisationer har engagerat sig i fallet, som Actoras de Cambio (Kvinnliga förändringsaktörer på svenska) som deltog i att organisera en festival för kvinnor där man uttryckte sin solidaritet med Santa Cruz Barillas.

 

Jag vill varken betala priset för din ström med min kropp, mitt liv eller med min mark. Vi är alla Barillas! Foto Pernilla Nordvall

Otillräcklig gärningsbeskrivning

Processen tog åtta månader, men de gripna är nu försatta på fri fot och domaren beordrade att samtliga åtalspunkter preliminärt ska ogillas.

– Domaren beslutade att ogilla åtalet eftersom åklagarens gärningsbeskrivning var alldeles för allmänt hållen, förklarar Carlos Bezares. Straffrätten är personlig, vilket innebär att åklagaren måste kunna beskriva exakt vad var och en har gjort i varje ögonblick för att rätten ska kunna ta ställning till om det var en olaglig handling eller ej. Problemet i det här fallet är att samtliga tilltalade kollektivt gjordes ansvariga för alla gärningarna i åtalet. Det vill säga att alla anklagades för att ha misshandlat, för att ha stulit skruvar, för att ha tänt eld på en byggnad och så vidare. Det är omöjligt att samtliga skulle bära ansvar för allt detta såvida inte de hade haft tillgång till en teleport. Därmed blir åtalet ohållbart och det var detta som gjorde det möjligt att lägga ner åtalet.

Ett politiskt och ett juridiskt fall

Enligt Carlos Bezares är detta rättsfall inte bara juridiskt utan också politiskt.

– Det man måste förstå när man talar om det här fallet är att det parallellt med rättsfallet är ett politiskt fall. Detta innebär att det finns krafter som inte syns i rättssalen, men som utövar påtryckningar. Visst inser domaren att om det bara hade handlat om juridiken så borde han ha försatt de åtalade på fri fot redan den första dagen.

Att dessa paralella strukturer finns beror enligt Carlos Bezares på att Guatemala är en ung demokrati som alltjämt har svaga institutioner.

– Guatemala har bara varit en demokrati i 17 år och för att stärkas demokratiskt behöver vi ha ett självständigt rättsväsende. Det är oroande att konflikten i Barillas inte har lösts och det är nödvändigt att en lösning kommer till stånd för att lagen inte ska kunna användas som ett verktyg för förtryck. Vi är bekymrade över att staten inte tar sitt ansvar för att lösa konflikten.

Processen preliminärt avslutad

Processen är inte avslutad ännu, utan rätten har gett åklagarmyndigheten en tidsfrist fram till mitten av juni för att göra en ny undersökning där man åtgärdar de fel som påpekats. Carlos Bezares är ändå nöjd med beslutet.

I denna järnlåda gjorde de häktade den nio timmar långa resan från Guatemala City till Santa Eulalia. Foto Pernilla Nordvall

– Domaren fattade rätt beslut i och med att det under rättegången visades att det saknades information för att han skulle kunna fatta ett avgörande beslut. Därför var det bättre att avsluta processen och att försätta de frihetsberövade på fri fot för att vid ett senare tillfälle kunna återuppta diskussionen kring huruvida det är relevant att återuppta processen. Jag tror inte att detta kommer att vara aktuellt med tanke på de omständigheter som finns i fallet. I juni räknar vi med att kunna bevisa för domaren att det inte finns några utsikter att driva vidare ett fall av den här sorten.

Pernilla Nordvall, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

Tidigare bloggtexter om Santa Cruz Barillas:

Utländska investeringar skapar problem för lokalbefolkningen

Det militära återtåget och ökade konflikter om naturresurser

Människorättsorganisationer välkomnar frigivanden

krfguatemala
Fredsobservatörer fulla av berättelser på väg hem

Mellan molnen skymtar Guatemalas fantastiska landskap. Vi fredsobservatörer som har varit i Guatemala och i Mexiko är på väg hem till ett vintrigt Sverige. Det har varit ett mycket innehållsrikt år och vi är nu fulla av berättelser som vi gärna delar med oss av.

Ni som följt oss här på vår blogg vet att rättsprocesserna mot Guatemalas ex-diktator Efraín Ríos Montt går framåt och nu under slutet av januari och början av februari har vi observerat rättegångsförhandlingarna dit vittnen och överlevare från folkmordet har åkt  för att följa utveckling och för att kräva rättvisa.

Både i Chiapas och i Guatemala är gruvnäring, vattenkraftverk och andra megaprojekt en viktig fråga. Ett fall som väckt stor uppmärksamhet och som det skrivits om här på bloggen vid flera tillfällen är fallet Santa Cruz Barillas. Alla de lokala ledare som efter undantagstillståndet har suttit häktade har numera släppts, vilket var en stor seger för civilsamhället. Kristna Fredsrörelsen har varit närvarande under rättegångarna och fanns även plats när de som kallats politiska fångar släpptes ur häktet i zon 18 i Guatemala City i början av januari i år.

I Mexiko massmobiliserade sig stora delar av befolkningen i ickevåldsliga protester i samband med presidentvalet. Kraven som ställdes var bland annat San Andrés-avtalen som undertecknades mellan regeringen och zapatisterna efter zapatisternas resning 1994 ska respekteras av den federala regeringen. Efter lång tystnad mobiliserade även Zapatisternas obeväpnade civila stödbaser stora demonstrationer i Chiapas för att visa att kampen fortsätter och hoppet om fred och rättvisa fortfarande lever kvar, trots alarmerande siffror av ökade kränkningar av mänskliga rättigheter under de senaste årens knarkkrig.

Den 1/3-15/3 kommer vi att finnas tillgängliga för att föreläsa och berätta mer om våra upplevelser och om de frågor som är viktiga för Guatemala och för Chiapas i Mexiko. Vi kommer gärna och föreläser hos just er, så tveka inte att kontakta oss om ni vill bjuda in en fredsobservatör till er förening eller församling. För att avsluta vår tid som fredsobservatörer kommer vi även att ordna en avskedsfest på Walla Scen i Årsta den 15/3. Under kvällen kommer vi att hålla föreläsningar, ha fotoutställning, lyssna på livemusik och dansa loss. Alla är hjärtligt välkomna och för er som är intresserade finns mer information här.

Vi som nu åker hem vill tacka så mycket för oss, och alla er som följt oss på bloggen, facebook eller på andra håll. Även om vi kommer att publicera några gånger till under de kommande veckorna avslutar vi nu vårt fältarbete och lämnar plats för de nya fredsobservatörerna som lämnar Sverige i slutet av februari. Titta gärna på deras finfina video där ni både får chansen att lära känna dem och höra mer om deras kommande arbete.

Tack för oss!

Pernilla Nordvall, Linnea Fehrm, Tamara Vocar, Gabriela Velasquez, Karin Bender, Arijana Marjanovic, Liv Teruel Johannesson, Adi Musabasic, fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och Mexiko 2012-2013

krfguatemala
Bit för bit pusslas det som är kvar av Roberto Enrique Cac Suc ihop. Foto: Gabriela Velasquez
Rapport från en begravning

Den 25 januari i år begravdes Roberto Enrique Cac Suc. Det var då 30 år sedan han blivit bortförd av militären från sitt hem i San Cristóbal, Alta Verapaz, och sedan anmäld försvunnen. Kristna Fredsrörelsen medföljde Famdegua vid överlämnandet av Roberto Enrique Cac Sucs kvarlevor till hans familj, och jag fick därmed bevittna en av de mest känslomässigt starka händelserna under min tid i Guatemala.

Sedan februari 2012 har det pågått utgrävningar på militärbasen Creompaz i närheten av Cobán. Organisationen Fundación de Antropología Forense de Guatemala (FAFG) – på svenska Stiftelsen för Rättsantropologi i Guatemala – har stått för utgrävningarna, och anhörigorganisationen Familiares de Detenidos-Desaparecidos de Guatemala (Famdegua) har medföljt och assisterat processen. Det var Famdegua som 2002 genom familjemedlemmar till försvunna fick reda på att det troligen låg människor begravda på militärbasen. Så inleddes den lagliga process som tio år senare skulle ge dem tillåtelse att starta utgrävningarna på Creompaz.

Över 500 människor har hittats i 60 massgravar i militärbasen, de allra flesta med spår av tortyr och med bakbundna händer. Fortfarande återstår 13 gravar att gräva upp, så den slutliga siffran kan bli mycket högre. Roberto Enrique Cac Suc är det första offret att identifieras från massgravarna på Creompaz.

Roberto Enrique Cac Suc tillhörde ursprungsfolket maya och var 25 år gammal när han greps av militären i parken i samhället där han bodde och bortförd till militärbasen utanför Cobán, där nu Creompaz ligger. Hans familj fick aldrig återse honom i livet. En fru och två barn lämnade han efter sig: en flicka på 5 och en pojke på ett år. Nu som vuxen uttryckte sonen sin sorg och frustration över att aldrig ha fått lära känna sin far.

Enligt maya-tradition bör själen hämtas upp där personen dog. I detta fall precis där utgrävningen gjordes. Denna dag fick Famdegua och de andliga maya-ledarna som skulle utföra detta inte komma in på själva militärbasen, utan ceremonin fick utföras precis vid entrén. Efter maya-ceremonin överlämnades kroppen till familjen av FAFG:s biträdande verksamhetschef José Suasnavar. När sedan Roberto Enrique Cac Sucs kvarlevor bit för bit fördes över från FAFG:s anonyma kartonglåda för att pusslas ihop i kistan, är det första gången hans familj får återse hans kvarlevor sedan han försvann. De såg på, märkbart berörda.

Under proceduren småpratade jag lite med de närvarande. Det var mestadels familj och vänner till den avlidne, men även grannar. Andra människorättsorganisationer som arbetar med medföljning av och med psykologiskt stöd till familjemedlemmar till försvunna var också närvarande. Någon berättade för mig att han fortfarande inte har hittat sin bror, en kvinna sa att hon letar efter sin man. För dessa människor är denna dag en påminnelse om smärtan de levt med under så lång tid, men även en påminnelse om att det finns hopp att få ge sina kära en värdig begravning, till slut.

Det hölls tacktal, och media intervjuade flera av familjemedlemmarna och andra närvarande. Några av organisationerna passade också på att säga några ord. Marcia Méndez, ordförande och en av grundarna av Famdegua, påminde sällskapet om att fortsätta kämpa för att nå rättvisa, att Roberto Enrique Cac Suc är ett av 45 000 offer för påtvingat försvinnande i Guatemala – brott för vilka de skyldiga ännu inte är dömda. Hon uppmanade de sörjande att inte glömma utan fortsätta kämpa för rättvisa.

Sedan var det bön. Under en stund fick sorgen härja fritt, dessa människors samlade smärta och sorg omvandlades till gråt och uttryck som berörde långt in i själen. ”Por qué, Dios, por qué?”, ”Varför, Gud, varför?” Ja, varför? Så mycket smärta och sorg som finns i detta land, så många sår som aldrig får, och kanske aldrig kommer, att få läka.

Efter bönen bjöds det på tamales, och vakan inleddes. Dagen efter begravdes Roberto Enrique Cac Suc, och han familj fick då äntligen ta ett värdigt farväl av honom.

Gabriela Velasquez, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013.

Mer om Famdegua och utgrävningarna i Cobán finner du här.

krfguatemala
Domare granskar bevisen i folkmordsfallet

Efter den förra veckans historiska beslut att låta folkmordsåtalet gå vidare mot ex-diktatorn Efraín Ríos Montt och den militäre underrättelsechefen José Mauricio Rodriguez Sánchez, granskade domaren i veckan åklagarens och försvarets bevis i fallet. Medan försvarssidan fick se flera av sina förslag avvisas av domaren, godkändes samtliga av de närmare 900 bevisen från åklagarsidan.

Foto: Luis Diaz

Foto: Luis Diaz

Domaren Miguel Ángel Gálvez inledde under slutet av förra veckan granskandet av de respektive sidornas, åklagarens och försvarets, bevis i fallet. Måndagen den 4 februari sammankallades åter rätten för förkunnandet av domarens beslut huruvida bevisen godkänns för framtida användning i fallet eller inte.

Den förre diktatorn Efraín Ríos Montt (1982-1983) står tillsammans med den före detta militära underrättelsechefen José Mauricio Rodriguez Sánchez åtalad för folkmord och brott mot mänskligheten för de massakrer som begicks i ixilområdet under Ríos Montts blott 17 månader vid makten. Under den korta perioden fick hela 1 771 personer sätta livet till då militären utförde ”den brända jordens taktik”, något som nu Ríos Montt och Rodriguez Sánchez åtalas för att ha varit hjärnorna bakom. 

Bakslag för Ríos Montts försvarare

Domaren valde att acceptera samtliga av åklagarsidans och målsägarnas bevis. Bland dessa finns närmare 900 bevis, i form av flera hundra vittnesmål från överlevare från massakrerna i ixilområdet, militära dokument och expertertutlåtanden och rapporter. Samtidigt valde domaren att avslå sex av försvarets förslag på experter, något som ledde till högljudda protester från försvarsadvokaterna, bland annat genom att kalla beslutet för “en lynchning“.

Ríos Montts försvarsadvokater hävdade att domstolen ”kränker vår klients rätt till ett försvar” och ”vi kan inte inleda en rättegång utan experter, i synnerhet när åklagaren har 64 stycken”. Domaren svarade på kritiken med att påpeka att försvaret hade presenterat namn på experter utan att förklara eller motivera deras relevans, vilket därigenom ogiltigförklarar dem. Vissa av förslagen avvisades även med motiveringen att de hade presenterats efter slutdatumet hade passerat. När en av försvarsadvokaterna, Palomo, förklarade att de inte hade haft tillräckligt med tid för att förbereda sig replikerade domaren att anmälan mot Ríos Montt och hans ledande militära kollegor presenterades redan 2001.

Domaren hänvisar till internationell domstol

Domaren avslog även försvarets begäran om att inte tillåta militärplanen Sofia och tillhörande arkiv som bevis, med hänvisning till att de innehåller statshemligheter. I sitt beslut hänvisade domaren till den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, som vid ett flertal tillfällen har fastställt att i rättsfall rörande människorättsbrott får Guatemala inte undanhålla bevis med hänvisning till statshemligheter. Militärplanen Sofia är ett av åklagarsidans nyckeldokument i att bevisa att folkmordet i ixilområdet 1982-1983 var en del i en strategisk plan utformad av landets högst ansvariga vid tillfället.

Kort efter Miguel Ángel Gálvez förkunnande på måndagen översvämmades Facebook och Twitter av segerrop. Beskedet innebär ytterligare en seger på kort tid för de som under över ett årtionde har kämpat för att de högst ansvariga för folkmordet ska ställas inför rätta, och därmed är även den näst sista etappen avklarad. Kvarstår gör nu att inleda de öppna rättegångsförhandlingarna. Inom de närmaste dagarna kommer domstolen meddela datum för inledandet, vilket enligt experter troligtvis kommer att äga rum inom de närmaste tre till fyra månaderna.

Uppdatering: Sedan publicerandet av denna text har datumet offentliggjorts. Först meddelade domstolen att rättegångsförhanlingarna skulle inledas den 14 augusti, ett datum som bara några veckor senare ändrades till den 19 mars. Fredsobservatörerna kommer att fortsätta att rapportera om utvecklingen här på bloggen.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

krfguatemala
Han kämpar för ursprungsfolkens rätt till rådslag

– Vi förespråkar befolkningens rätt att rådfrågas innan företag beviljas rätt att utnyttja marken, säger Francisco Rocael Mateo Morales som representerar ursprungsfolksorganisationen ADH i norra Guatemala. Kristna Fredsrörelsen träffade honom i samband med firandet av mayakalenderns nya era Ojlajuj B’aktun vid ruinerna av mayastaden Zaculeu.

ADH (Regionala rådet för Huehuetenango, på spanska: Asamblea Departamental de Huehuetenango) har funnits sedan 2006 och är en organisation som arbetar för ursprungsfolkens självbestämmande och deras rätt att rådfrågas i enlighet med konventionen ILO 169 som Guatemala ratificerat. ILO 169 är en konvention som antogs av Internationella arbetstagarorganisationen (ILO) år 1989 och som särskilt slår vakt om ursprungsfolk och stamfolks rättigheter. Särskilt understryker den ursprungsfolks rätt att rådfrågas i frågor som påverkar dem, vilket särskilt åberopas i samband med projekt relaterade till utvinning av naturresurser.

ADH har varit aktiv i de 28 rådslag som genomförts i länet Huehuetenango och har varit en bidragande orsak till att Huehuetenango är det län i Guatemala där det största antalet rådslag har genomförts. Kristna Fredsrörelsen fanns på plats när ADH i samarbete med en annan organisation, CPO (Rådet för folken i västra Guatemala, på spanska: Consejo de Pueblos de Occidente) firade av mayakalenderns nya era Ojlajuj B’aktun vid ruinerna av mayastaden Zaculeu i norra Guatemala.

Francisco Rocael Mateo Morales. Foto Beatrice Junod.

– För oss är rådslagen en grundläggande rättighet, förklarar Francisco. Det är dessutom en form av deltagande och beslutsfattande som har uråldriga rötter och som är praxis i våra samhällen. Rådslagen har bromsat in gruvdriftens expansion i området och vi förespråkar befolkningens rätt att rådfrågas innan företag beviljas rätt att utnyttja marken. Både nationellt och internationellt har vi uppmärksammat att bristen på rådslag utgör ett systematiskt övergrepp mot de mänskliga rättigheterna här i Guatemala.

Bristande intresse från staten

Enligt ILO 169 är det statens ansvar att befolkningens rätt att rådfrågas respekteras. Trots det har den guatemalanska regeringen spelat en liten roll i de rådslag som genomförts i länet Huehuetenango.

– Det borde vara staten som tar på sig att arrangera rådslagen, i enlighet med ILO 169, men den politiska viljan har saknats, förklarar Francisco. Därför har vi rådfrågat oss själva. Det innebär att det är folket själv som har sammankallat sig för att genomföra rådslaget. Vi har också genomfört rådslag som sammankallats av kommunerna. Kommunerna har kommunalt självstyre och är en del av den guatemalanska staten. På så vis företräder kommunen staten och ger rådslaget samma legitimitet som om det hade organiserats på central nivå.

Vi tror att ointresset för att ordna rådslag beror på den historiska och den institutionaliserade rasism som finns i vårt land. Eftersom det rör sig om ett initiativ som kommer ifrån folket beaktar man inte det. Hade det däremot rört sig om ett initiativ från den ekonomiska eliten eller från företagen hade det inte varit på det viset. Vi har sett att tusentals personer har deltagit i rådslagen. Bara här i Huehuetenango är det nästan en halv miljon personer som sagt nej till de projekt och den ekonomiska modell som den guatemalanska staten förespråkar.

Fortsatt kamp och alternativ information för förändring

Under manifestationen som Kristna Fredsrörelsen medföljde uttrycktes förhoppningar om att den nya era som världen enligt mayakalendern nu har gått in i kommer att bli fredligare och mer inkluderande. Francisco menar dock att det vore ett misstag att tro att förändringen kommer att komma av sig själv.

– Jag tror att när vi talar förändring så tror jag inte att det kommer att vara möjligt om vi inte organiserar oss och om vi inte kämpar. Som civilsamhälle måste vi arbeta hårdare och vara mer kreativa för att kunna uppnå en förändring och resultaten kommer att bero på den ansträngning som vi gör både gemensamt och individuellt. Jag tror att det är viktigt att föra en diskussion om folkets historia och om ett alternativt sätt att leva.

Francisco menar även att tillgången till pålitlig information om de sociala rörelserna i Guatemala är viktig.

Fredsobservatörer på plats. Foto Pernilla Nordvall

– Vi tror att det är viktigt att det internationella samfundet informerar sig bättre och att det finns tillförlitlig information om hur situationen ser ut för befolkningen eftersom vi vet att det förekommer mycket vilseledande uppgifter. Det sprids mycket propaganda mot de sociala rörelserna som hävdar att vi ursprungsfolk är terrorister, brottslingar och att vi är motståndare till utveckling.

Detta är något som kan förändras genom alternativ information och självklart är det viktigt att människor fortsätter att solidarisera sig med folkets kamp. Tillsammans kan vi skapa en annan värld. Vi har kämpat genom historien och vi som ursprungsfolk har visat att vi också är demokratiska och att vi har förslag för hur vi vill leva.

Pernilla Nordvall, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

krfguatemala