DSC00264_1115x185

Inlägg från: januari 2013

Folkmordsfallet mot Ríos Montt går vidare

I måndags blev det klart: Förre diktatorn Efraín Rios Montt och före detta underrättelsechefen José Mauricio Rodríguez Sánchez kommer på torsdag att ställas inför nästa etapp i folkmordsrättegångarna. Under applåder och kramar mottog det hundratal överlevande, som rest till huvudstaden för att bevittna rättegången, domaren Miguel Ángel Gálvez beslut. Ett beslut som innebär att folkmord för första gången i guatemalansk historia kommer att utgöra mål för rättsförhandlingar.

Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer var på plats vid rättegången mot tidigare diktatorn Rios Montt i Guatemala. Foto: Alva Azócar

På ena sidan: Den nu 86-åriga Rios Montt och hans 19 år yngre före detta medhjälpare Rodríguez Sánchez. Den första anklagad för att ha varit hjärnan bakom de massakrer som ägde rum i Ixilområdet under åren 1982-83; den senare för att ha verkställt de militära planerna bakom desamma. På andra sidan: Representanter för vittnesorganisationerna CALDH och AJR – målsägande i fallet – med advokater.

– Våra bevis klargör att befolkningen i Ixil var målet för din gerillabekämpningspolitik. Du, som militär befälhavare, hade vetskap om militärens handlingar i Ixil och vad dessa resulterade i, sa en av de målsägandes advokater, riktad mot Ríos Montt.

– Nej, svarade Rios Montts advokat, det är en feltolkning att Ixil utgjorde mål för någon militär strategi. Rios Montt kan inte ställas ansvarig för de misstag som begicks av befälhavare och soldater i fält, som han inte hade ansvar över.

Försvaret för Rodríguez Sánchez använde liknande argument. Han utformade aldrig någon militär plan, och gav aldrig order om att döda. Att han organiserade och översåg de militära planerna som avsåg att utrota befolkningen i Ixil saknar bevis, och anklagelserna borde riktas mot militären istället för mot honom.

Rios Montts advokat tillhörde själv en gång i tiden gerillagruppen FAR. FAR var en av fyra grupper som utgjorde URNG (Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca), de förenade gerillagrupperna som skrev under fredsavtalet med Guatemala år 1996. Det var under hänvisning till att bekämpa denna gerilla som Rios Montt och Rodríguez Sánchez under 17 månader utförde den så kallade ”brända jordens strategi” i Guatemalas högland, genom vilken minst 1771 människor dödades, 1485 kvinnor våldtogs och 29 000 tvingades på flykt.

Den statistik som presenterades under rättegången av de målsägandes advokater talade för sig själv: av de kroppar som hittades efter massakrerna var 43 % barn eller gamla, och 83 % av efterlämningarna visar tecken på skott i huvud eller bål – inte att personerna dödats i strid. Bevisen tyder på civila människor som avrättats, snarare än gerillasoldater som stupat. Våldtäkt på kvinnorna innan de avrättades utgjorde, enligt åklagarna, en del av en medveten strategi från armén.

Ett urval av de historier som berättats av sammanlagt 128 vittnen från Ixilområdet, presenterades på Power Point. När försvaret påstod att Rios Montt inte hade befälsansvar och därmed inte kunde ställas till svars för militärens handlingar under hans regim, svarade målsägarsidan med att visa ett klipp från en intervju från Rios Montts tid som diktator. I intervjun från 80-talet säger Rios Montt klart och tydligt: “Om jag inte kan kontrollera armen, vad gör jag då här?”

Till detta lades bland annat 60 expertutlåtanden och 126 dokument – nästan ett decenniums arbete av männiksorättsorganisationer, vittnen och rättsantropologer. Bland de viktigaste dokumenten hörde Plan Sofia 82, ett av militärens strategiska dokument som smugglats ut ur militärens hemliga arkiv och offentliggjordes 2009 av den amerikanska organisationer National Security Archive. I Plan Sofia 82 visas i detalj hur befälsordningen fungerade under Rios Montts styre.

De båda anklagade tackade konsekvent nej till erbjudanden att uttala sig under den tre dagar långa rättegången, vars syfte var att leda domaren till ett beslut om huruvida huvudförhandlingar borde inledas.

Seger mot straffriheten

Straffriheten för krigsbrott var länge karaktäristiskt för Guatemalas rättssystem. Det upprätthölls med hjälp av brist på kunskap bland domstolarna, försvunna bevis, och hot och trakassering av vittnen. Under 14 år satt Ríos Montt i kongressen, vilket gav honom juridisk immunitet som gjorde att han inte kunde förhöras. Men när den före detta människorättsförsvararen Claudia Paz y Paz utnämndes till riksåklagare för tre år sedan, började det plötsligt utfärdas arresteringsorder för människorättsförbrytare på löpande band. Rodríguez Sánchez häktades redan i oktober 2011, medan Ríos Montt arresterades en vecka efter att han i januari 2012 lämnat sin post i kongressen. Sedan dess har Rios Montt suttit frihetsberövad i sitt hem. Rodríguez Sánchez har fått sitt frihetsberövande förlagt till ett militärsjukhus, på grund av sin vacklande hälsa. För övrigt har Claudia Paz y Paz både listats som en av världens modigaste kvinnor år 2012 av tidningen Newsweek, och som en av världens politiskt mäktigaste kvinnor av tidsskriften Forbes.

Ríos Montt och Rodríguez Sánchez försvar har hela tiden gjort sitt bästa för att fördröja processen genom att bland annat kräva att målet flyttas till en militärdomstol, en missförtroendeförklaring av Claudia Paz y Paz samt åberopandet av amnesti. Vittnen och deras advokater har samtidigt rapporterat om trakasserier och rasism.

Men den 28 januari meddelade slutligen domaren sitt beslut. Beslutet blev: Ja. Ja, åklagarmyndigheten, CALDH och AJR hade lyckats sammanställa tillräckligt övertygande argument för de två generalernas ansvarsbörda under sin tid vid makten, för att rättsprocessen ska kunna fortskrida. Ja, Guatemala är ett steg närmare historisk rättvisa. Ríos Montts advokat blev nekad sin förfrågan om att lägga in ytterligare en överklagan mot beslutet och hans klient sitter även fortsättningsvis i husarrest, medan Rodríguez Sánchez förblir inspärrad på sjukhuset. På torsdag ses de i rättssalen igen.

Fotnot: Kristna Fredsrörelsen har medföljt CALDH och AJR sedan 2001.

Linnea Fehrm, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

Pressmeddelande av CALDH angående måndagens domslut:

Det guatemalanska samhället bevittnar idag en historisk händelse. För första gången i vårt land har en domare beordrat öppnandet i ett rättsfall om folkmord och brott mot mänskligheten. Domare Miguel Ángel Gálvez har beslutat att inleda domstolsförhandlingar i fallet, något som gör det möjligt för domstolen att syna bevisen i detta banbrytande fall. Detta steg mot rättvisan är mycket viktig för de tusentals överlevande från folkmordet i Guatemala.

Domaren för domstolen för brott med hög risk väljer att ta detta steg efter nästan ett år sedan general Efraín Ríos Montt och över ett år sedan general José Mauricio Rodríguez Sánchez blev knutna till fallet, och efter 75 överklaganden.

Vi ser positivt på domarens beslut och hoppas i det fall ytterligare överklaganden presenteras från ex-generalernas försvarsadvokater, att dessa tidigare avslag kommer tas i beaktande och respekteras i enlighet med lagen.

Resolutionen som presenterades idag sänder ett hoppfullt budskap om rättvisa till dem som fortfarande lider av konsekvenserna från den väpnade interna konflikten. Ett budskap når även anstiftarna till och gärningsmännen för folkmorden och de grova brott mot mänskligheten som begicks under denna period, ett budskap om att de skyldiga för bland annat folkmord, utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden, sexuellt våld, tortyr och massakrer inte kommer få gå ostraffade.

Denna händelse representerar den pågående kampen av tusentals offer för folkmordet. Det banar väg för det fortsatta sökandet efter minnet, sanningen och rättvisan, en förutsättning för att på en stabil grund kunna bygga ett mer rättvist land. Vi hoppas att fallet fortsätter på samma bana i enlighet med lagen och att vi snart kommer kunna få en dom mot de som beordrade folkmord i Guatemala.

För rätten till ett rättvist land!

Asociación Para la Justicia y Reconciliación, AJR, Centro de Acción Legal para los Derechos Humanos, CALDH

Guatemala, 28 januari 2013

Översättning: Gabriela Velasquez, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2012-2013

krfguatemala
Pérez Molina försöker begränsa internationell domstol

Knappt hade det nya året inletts förrän den första skandalen var ett faktum. Den guatemalanska staten, genom president Otto Pérez Molina, meddelade att den inte längre tänker erkänna den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters rätt att behandla och döma fall där brotten begicks innan 1987. Det långt gångna förslaget skulle även innebära att redan fastställda domar i fall som massakrerna i Plan de Sánchez och Rio Negro ogiltigförklaras eftersom dessa ägde rum innan 1987.

Den 2 januari presenterade Guatemalas president Otto Pérez Molina ett nytt dekret, 370-2012, som begränsar den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters befogenheter. I dekretet står “i fall av gärningar eller brott bör utförandet ha ägt rum efter erkännandet av denna instans”. I klartext innebär det att den guatemalanska staten menar att domstolen endast har rätt att behandla och döma fall där brotten begicks efter den 9 mars 1987, vilket är datumet då Guatemala anslöt sig till den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Presidenten hänvisade till en ”reservation” som staten gjorde vid undertecknandet, som fram tills nu ska ha feltolkats.

Förslaget kritiseras av människorättsförsvarare

Dekretet, som skulle innebära att människorättsbrott begångna under de mest intensiva krigsåren skulle få frikort från rättvisan, möttes av lavinartad kritik av grupper av människorättsförsvarare och organisationer, däribland Amnesty. I ett uttalande från organisationen stod att “avtalet som nyligen har undertecknats av president Otto Pérez Molina med avseende att begränsa den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheters befogenhet stänger dörren för tusentals offer i landet”. Om dekretet skulle få laga kraft skulle det “kvarlämna tusentals offer som fortsätter att kräva rättvisa för närmare 30 års konflikt utan tillgång till rätten – deras sista möjlighet inom rättssystemet utifall det guatemalanska rättsväsendet förvägrar dem rättvisa”, fortsatte organisationen.

Juan Francisco Soto, jurist på Centro de Acción Legal para los Derechos Humanos (CALDH) som Kristna Fredsrörelsen medföljer, sa att regeringens syfte var att “förvägra rättvisa” åt de som fallit offer för militärens brott mot mänskliga rättigheter under det 36-åriga inbördeskriget.

Förutom att kritisera regeringen för att försöka garantera fortsatt straffrihet för statens brott under inbördeskriget ifrågasatte flera dessutom lagligheten bakom initiativet. Helen Mack, känd människorättsförsvarare och ordförande för Myrna Mack-stiftelsen, sa att ”den guatemalanska regeringen kan vare sig överordna sig det interamerikanska systemet eller säga till domstolen vad den bör eller inte bör göra”. Även den statlige ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Jorge de Leon, ansåg att initiativet inte kan träda i kraft eftersom det skulle gå emot rättspraxisen, då Guatemala tidigare har accepterat domstolens fällande domar.

Pérez Molina ger vika

Enligt ursprungliga planer skulle dekretet, som undertecknades av presidenten redan innan årsskiftet, ha trätt i kraft den 3 januari men efter kritiken gick president Pérez Molina snabbt ut med beskedet om att det istället läggs på is i fem dagar för överläggningar. I mitten av januari meddelade han slutligen att regeringen drar tillbaka initiativet, med förklaringen “vi vill inte ge det minsta intryck av att vilja ha en tillbakagång vad gäller de mänskliga rättigheterna”.

Med militärisering, kriminalisering av sociala rörelser och folkmordsförnekelse  som punkter på CV:t – dessutom enbart under 2012 – lär dock Pérez Molina inte gå till historien som förkämpe för de mänskliga rättigheterna. Än mindre efter de gångna veckornas allt annat än blygsamma flirt med straffriheten.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

krfguatemala
Martin Luther King Foto Wikipedia
”Ingen människa har rätt att regna över dina drömmar”

När jag var liten brukade jag drömma att jag kunde flyga. Det var en fantastisk känsla. Min drömhjärna visste varje gång hur jag skulle gå till väga för att lyfta från marken. Jag var tvungen att anstränga mig jättemycket, som att jag spände hela kroppen, sen sprang jag jättefort, så fort så att benen var nära att trassla ihop sig. Sedan började jag flaxa med armarna allt jag orkade och då, då lyfte jag och alla under mig gapade och pekade, de var förundrade och jag flög över dem.

“Om du inte kan flyga spring, om du inte kan springa gå, om du inte kan gå kryp, men vad du än gör fortsätt framåt.”

Citaten kommer från Martin Luther King, den amerikanske freds- och ickevåldsaktivisten. Hans liv bestod i kampen för ganska grundläggande saker: människors lika värde och rätt inför lagen. Under mitten av 1900-talet framkallade han i sina berömda tal mången gåshud och insikt i USA och världen. År 1968 sköts han ihjäl. Men inte hans budskap och värderingar.

I dag är Martin Luther King-dagen. Till hans ära, och för att uppmärksamma människor som genom ickevåld arbetar för fred och rättvisa delas Ickevåldspriset ut varje år av bland andra Kristna Fredsrörelsen. I år går priset till Maj Britt Theorin. Som riksdagsledamot, europaparlamentariker men också som gräsrotsaktivist har hon hela sitt liv outtröttligt fokuserat på freds-, jämställdhets-,  och nedrustningsfrågor. Nyss fyllda 80 år är hon ordförande för Operation 1325 där hon fortsätter sitt arbete för kvinnor, fred och säkerhet.

Maj-Britt Theorin

Vill du också engagera dig för fred, rättvisa och ickevåld? Du behöver inte åka till Mexiko som jag. Kristna Fredsrörelsen finns även i Sverige, kika på vår hemsida: www.krf.se

Sist men inte minst, sju peppande citat i januarimörkret. Tack för dem Martin Luther King.

“Orättvisa någonstans är ett hot mot rättvisa överallt.”

”I slutändan så minns vi inte våra fienders ord, utan våra vänners tystnad.”

”Inget i världen är farligare än uppriktig okunskap och plikttrogen dumhet.”

”Tilltro är att ta det första stegen även om du inte kan se hela trappan.”

”Om jag hjälper en enda person att ha hopp så har jag inte levt förgäves.”

”En stat som år efter år fortsätter att spendera mer pengar på militärt försvar än på socialt uppbyggande är på väg mot ideell undergång”

”Mörker kan inte driva bort mörker: det kan bara ljus göra. Hat kan inte driva bort hat: det kan bara kärlek göra.”

Martin Luther King Foto Wikipedia

Jag har slutat drömma att jag kan flyga. Men jag har inte slutat drömma, för att ha en dröm är lite som att flyga.

Arijana Marjanovic, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

krfguatemala
Årskrönika Guatemala 2012, Del 2: Framgångar och bakslag i kampen för sanning och rättvisa för inbördeskrigets brott

Detta inlägg är del två i årskrönikan för Guatemala 2012. För att komma till den första delen, klicka här.

Under 2012 års första månader nåddes ett historiskt genombrott vad gäller att bryta straffriheten för de brott mot mänskligheten som begicks av den guatemalanska staten under inbördeskriget. I början av året hävdes nämligen den före detta diktatorn Efrain Rios Montts immunitet och den 26 januari ställdes han inför rätta för folkmord.

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Dolores framför målning som gjordes under dagen

Rios Montt styrde landet under inbördeskrigets våldsammaste år (1982-1982) och Kristna Fredsrörelsen har i mer än ett decennium medföljt grupper av människorättsförsvarare som har kämpat för att ställa honom och andra högt uppsatta ledare inför rätta för massakrerna riktade mot ursprungsbefolkningen i Ixilregionen under samma period.

Samma dag som rättegången höll president Otto Pérez Molina en presskonferens där han sa att han kommer att respektera domstolarnas åsikter, men förtydligade samtidigt sin personliga ståndpunkt – “här skedde inte folkmord”. För de som känner till Pérez Molinas historia är uttalandet inte så häpnadsväckande som kan tyckas. Den forne ex-militären var general i Ixilregionen under Ríos Montts år vid makten och ett erkännande av folkmord skulle kunna leda till implikationer för honom själv.

Framsteg hindras av det svaga rättssystemet

FN:s högkomissionär för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, besökte Guatemala i mars. Under besöket uttryckte hon oro för de höga nivåerna av brottslighet och osäkerhet i landet, men även förhoppningar gällande de pågående undersökningarna för brotten i Ixilregionen.

Förhoppningarna som väcktes under årets första månader har gått i stå under resten av året då Rios Montts försvar genom skickligt utnyttjande av det guatemalanska rättssystemets svagheter i stort sett har lyckats paralysera rättsprocessen genom att lämna in otaliga reservationer som var och en måste behandlas i landets konstitutionsdomstol innan rättsprocessen kan fortskrida.

När 2012 gick mot sitt slut gick flera organisationer samman och kritiserade öppet den avstannade rättsprocessen och i synnerhet den nya regeringens passivitet i frågan, något som har tolkats som ett tyst medgivande.

Nya domar bryter straffriheten för historiska brott

Altaret i kapellet i Plan de Sánchez. Foto: Gabriela Velasquez.

Altaret i kapellet i Plan de Sánchez. Foto: Gabriela Velasquez.

Det har dock inte varit helt dystert vad gäller kampen för den historiska rättvisan i Guatemala. I mars  dömdes fem före detta paramilitärer till 7 710 års fängelse vardera – det högsta straffet någonsin i Guatemala – för massakern i Plan de Sánchez, 1982, då fler än 256 personer mördades.

Samma månad fälldes den före detta elitsoldaten Pedro Pimentel till 6060 års fängelse för sin delaktighet i massakern i Dos Erres, 1982, då 201 personer mördades. Därmed blev Pimentel den femte elitsoldaten i raden att dömas för massakern, under 2011 dömdes fyra andra. En överklagan lämnades in av Pimentels försvarsadvokater som i december avslogs av domstolen, vilket därmed fastställer den tidigare domen.

Lista på de döda i massakern i Dos Erres, 1982. Foto: Maxime Verdier

Lista på de döda i massakern i Dos Erres, 1982. Foto: Maxime Verdier

Samma organisation som stod som målsägarbiträde i åtalet mot Pimentel och de övriga elitsoldaterna, Famdegua, inledde under 2012 en rättsprocess mot den högste ansvarige under massakern, Efraín Rios Montt. Åtalspunkten är folkmord vilket alltså innebär att den före detta diktatorn står inför rätta för två separata fall av folkmord. Dock har även denna process, likt åtalet för folkmord av ursprungsfolk i Ixilregionen, sett få framsteg under året av tidigare nämnda anledningar.

En annan framgång var den fällande domen i augusti månad mot den före detta polischefen Pedro Garcia Arredondo i Guatemala Citys ökanda Comando Seis. Garcia Arredondo dömdes till 70 års fängelse för det påtvingade försvinnandet av universitetsstudenten Edgar Saenz Calito, 1982, bland annat tack vare bevisning från polisens egna historiearkiv.

Polisdokument från arkivet rensas och sorteras. Foto: Tamara Vocar

Polisdokument från arkivet rensas och sorteras. Foto: Tamara Vocar

Om försoningsprocessen har haft både framgångar och bakslag på nationell nivå så har den gått desto bättre på internationell nivå. Under 2012 fälldes den guatemalanska staten av den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter i flera uppmärksammade fall som Kristna Fredsrörelsen har följt/medföljt. Staten har fällts för massakerna i Rio Negro, det påtvingade försvinnandet av student- och fackledaren Fernando Garcia och för fallet Militärdagboken, Diario Militar.

Kvinnorna bryter tystnaden kring det sexuella våldet

Ännu ett unikt steg vad gäller upprättelse för historiska brott togs i september, då en grupp ursprungskvinnor från regionen Izabal trädde fram inför en domstol och vittnade om det systematiska och brutala sexuella våld som de utsattes för av  soldater vid militärbasen i Sepur Zarco under inbördeskriget. Fallet är det första i sitt slag att föras upp i guatemalansk rätt och är unikt även på internationell nivå. Aldrig i världshistorien har fall av sexuellt våld mot kvinnor under väpnade konflikter förts upp i en nationell domstol förrän nu.

Fallet implicerar flera dussin militärer och kommer enligt åklagaren och målsägarbiträdena Kvinnor för Världsförändring, Mujeres Transformando el Mundo, att leda hela vägen till Rios Montt, eftersom militära dokument bekräftar att kvinnornas behandling var en del i en utformad militär strategi. Därmed finns alltså en chans att listan över åtal mot den före detta diktatorn kan komma att växa.

Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf

Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf

Sökandet efter sanningen kring de försvunna fortsätter

I början av året inledde den guatemalanska anhörigorganisationen Famdegua utgrävningar av massgravar på en militärbas för FN-soldater i Cobán. Militärbasen, där soldater tränas i regionala och fredsbevarande insatser, tros härbärgera närmare 1 000 försvunna personer. Bland dessa finns kvinnor, män och barn som under inbördeskriget fördes bort av guatemalansk militär för att aldrig mer återses. Hittills har resterna av över 400 personer återfunnits, många av dem har fortfarande händer och fötter ihopbundna och bär spår av tortyr.

Under inbördeskriget beräknas 200 000 guatemalaner ha mist livet och ytterligare 45 000 försvunnit. Internationell rätt fastslår att påtvingat försvinnande är ett brott mot mänskligheten som inte bara drabbar de försvunna utan även deras anhöriga. I april intervjuade Kristna Fredsrörelsen Aura Elena Farfán, människorättsförsvarare och ordförande för Famdegua om påtvingade försvinnanden, fallet Cobán, och statens strategi för bekämpandet av den “inre fienden”. Resultatet går att se i Youtube-klippet nedan.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=223qfGhaYMI&w=853&h=480]

Ni olvido, ni perdon – Varken glömska eller förlåtelse

När sista raderna i 2012 års kapitel i Guatemala skrivs kan vi konstatera att arbetet med att kräva rättvisa och upprättelse för de grymma brotten under inbördeskriget har nått vissa framgångar, men även mött bakslag. Flera domar har fallit mot gärningsmän, främst före detta militärer och paramilitärer, och den guatemalanska staten. Men när det gäller att komma tillrätta med anstiftarna, de högst ansvariga för brotten mot mänskligheten, så återstår fortfarande en lång väg att gå.

Den nya regeringen, bestående av flera före detta militärer med personliga band till inbördeskrigets dåvarande maktelit, har klargjort sin ståndpunkt både på hemmaplan och på den internationella arenan: i Guatemala har inte folkmord begåtts. Många av dem menar att det för Guatemalas framtid är bäst om vi lär oss av det förflutna, men blickar framåt. President Pérez Molina har själv sagt “för att händelserna inte ska upprepas bör vi inte glömma dem, men vi bör leta efter ett sätt att försonas”.

Uttalanden som dessa har tolkat som en slags förlåtandets politik, en ovilja att göra upp med det förflutna, en önskan om att låta gjort vara gjort och gå vidare. Låta straffriheten råda. I vilken utsträckning denna inställning kommer att påverka utsikterna för folkmordsprocesserna under 2013 kvarstår att se.

För de anhöriga å andra sidan, de som varje dag arbetar för att deras familjemedlemmar ska återfinnas och få en värdig begravning, för de som vill finna svaren för att få ro i själen, för de som kräver att staten uppfyller sina skyldigheter är förlåtandet inte ett alternativ. Rättvisan är den enda vägen att gå.

– Vi drivs inte av hämnd, utan av önskan att historien aldrig mer upprepar sig, förklarar den medföljda människorättsförsvararen Aura Elena Farfán från organisationen Famdegua.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

krfguatemala
Årskrönika Guatemala 2012, del 1: Det militära återtåget och ökade konflikter om landets naturresurser

Ny president, undantagstillstånd, militärisering, Ríos Montt inför rätta, dödsskjutning av demonstranter, fällande domar för brott mot mänskligheten, upptäckta massgravar på FN-militärbas, konflikter om naturresurser och övergången till en ny era i mayakalendern. Ja, 2012 har minst sagt varit omvälvande här i Guatemala. När nu december har övergått i januari passar vi på att göra en tillbakablick för att se vad det var som egentligen hände under det gångna året. Nedan följer del ett av två.

Presidentvalet hösten 2011 ledde till seger för Otto Pérez Molina och hans Patriotparti, Partido Patriota. Under parollen den hårda handens politik, la mano dura, utlovade ex-generalen Pérez Molina, som har anklagats för delaktighet i massakrer i Ixilområdet under inbördeskriget, att stävja den ökade brottslighet som har tagit ett järngrepp om landet – i synnerhet den organiserade brottsligheten med knarkkartellerna i spetsen. Pérez Molinas recept har varit att ge militären en utökad roll i brottsbekämpandet, ett ansvar polisen normalt sett har.

Militäriseringen – ett spöke från det förflutna

Som ett led i uppfyllandet av de utlovade vallöftena har Guatemala under 2012 sett öppnandet av flera nya militärbaser. Den ökade militära närvaron väcker negativa minnen i ett land där militären gjorde sig skyldig till grova människorättsbrott under det 36 år långa inbördeskriget som avslutades 1996. Enligt FN beräknas Guatemalas armé ha stått för 93 procent av de brott mot mänskligheten som begicks under inbördeskriget och av dessa riktades 83 procent mot ursprungsfolken.

Flera av de nya militärbaserna har placerats i områden där konflikter kring mark och naturresurser existerar mellan lokalbefolkning, ofta ursprungsfolk, och storbolag – något som väcker misstankar om att militärens utökade roll inte är för att få bukt på knarkkartellerna utan i själva verket är ett medel för att kontrollera det folkliga motståndet och bana väg för utländska investeringar i landets naturresurser. I synnerhet som Pérez Molina i början av året gjorde en politisk omsvängning och började driva liberaliseringslinjen. Om militären inte längre behövs för att bekämpa den organiserade brottsligheten, vem och vad är den då till för?, frågar sig många.

“En global debatt om nya metoder för att bekämpa den organiserade brottsligheten kommer att bli mitt bidrag i FN”, twittrar Otto Pérez Molina

– Det är inte en slump att de områden som nu är mest berörda av vattenkraftverk och gruvdrift också är de som drabbades hårdast under inbördeskriget. Kriget var ett sätt att fördriva befolkningen för att få tillgång till deras mark och nu ser vi frukterna av det projektet, sa den medföljda Amandine Fulchiron från organisationen Förändringsaktörer, Actoras de Cambio, i en intervju med Kristna Fredsrörelsen i höstas.

Den militära rollen ifrågasätts efter dödsskjutning

Den militära rollen har inte bara fokuserats till bekämpande av brottslighet, också vid sociala protester utgör militären numera en vanlig närvaro tillsammans med polisen i så kallade gemensamma operationer. Det har lett till kritik från grupper som menar att militären saknar träning för att hantera sociala konflikter. De är tränade för att förgöra en statlig fiende, inte medla, menar man.

Solidaritetsdemonstration för Totonicapán. Foto: Prensa Libre

Kritikerna fick vatten på sin kvarn efter den uppmärksammade dödsskjutningen av ursprungsdemonstranter i departementet Totonicapán, den fjärde oktober, då en grupp militärer öppnade eld in i en folkmassa och dödade minst åtta personer och skadade över trettiotalet. De flera tusen demonstranterna hade blockerat en viktig vägkorsning, Cuatro Caminos, i protest mot höjda elpriser och föreslagna reformer som de ansåg saknar demokratisk förankring. När polis och militär kallades in för att återställa rörelsefriheten och avhysa demonstranterna uppstod tumult och en grupp militärer öppnade eld i vad som i somliga medier har kommit att kallas den första militärledda massakern i fredstid.

Händelsen i Totonicapán kablades ut i världens medier och ledde till skarp kritik från den internationella diplomatkåren och FN. Flera toppdiplomater i Guatemala ifrågasatte öppet den militära närvaron vid sociala protester. Civilsamhället anslöt till kritiken, mobiliserade massdemonstrationer och krävde både inrikesministern Mauricio Lopez Bonillas och försvarsministern Ulises Anzuetos avgångar. President Pérez Molinas svar blev löftet om att inte längre använda militären vid sociala protester, men fortfarande sitter respektive minister kvar på sin post. Åtta soldater och en överste har gripits och står åtalade för dödsskjutningen.

Kriminaliseringen av människorättsförsvarare fortsätter

“Motstånd är inte brottslighet, repression är inte lösningen” är budskapet på en av banderollerna under solidaritetsdemonstrationen för Santa Cruz Barillas. Foto: Tamara Vocar

Våld och hot mot människorättsförsvarare nådde rekordnivåer under den förre presidenten Alvaro Coloms sista år vid makten, 2011. Otto Pérez Molinas första år som president har inte präglats av samma öppna repression (enligt siffror publicerade av Udefegua i oktober, i skrivande stund har årsrapporten fortfarande inte publicerats) mot människorättsförsvarare. Däremot har trenden om kriminalisering genom smutskastningskampanjer fortsatt, något som tydligast har yttrat sig i konflikter relaterade till mark och naturresurser.

Ett exempel är det uppmärksammade undantagstillståndet i Santa Cruz Barillas i maj månad, då både president Pérez Molina och inrikesministern Mauricio Lopez Bonilla i offentliga uttalanden anklagade de så kallade upprorsmakarna för att vara terrorister, tillhöra knarkkarteller eller vara alkoholiserade bråkstakar. Fokus riktades nästan uteslutande mot den organiserade lokalbefolkningen, medan det spanskägda vattenkraftverket Hidro Santa Cruz och dess säkerhetsvakter, som anklagas för att under en längre tid ha trakasserat och hotat motståndarna till vattenkraftverket samt för att ha legat bakom attacken den 1 maj som kostade en lokal ledares liv och skadade ytterligare två, kom betydligt lindrigare undan i statliga uttalanden och nationella medier.

“Inga rättigheter har kränkts, eftersom alla rättigheter har dragits in” – Otto Pérez Molina under undantagstillståndet i Santa Cruz Barillas. Foto: Guatemala Human Rights Commission

Förutom smutskastning såg undantagstillståndet även gripandena av flertalet lokala ledare för motståndet. Enligt många guatemalanska organisationer skedde de på olaga grund, med politiska motiv och hade som främsta syfte att försvaga och kriminalisera motståndet. Anklagelserna som riktades mot ledarna var bland annat terrorism.

Även internationella organisationer som arbetar nära lokala människorättsförsvarare har sett sig hårt ansatta genom illasinnade och rasistiska debattartiklar i dagspressen som beskriver hur utlänningar manipulerar ursprungsfolken för att skapa konflikter för egen vinnings skull. I denna smutskastning har även det svenska utvecklingssamarbetet fått ta en extra stor smäll, genom bland annat ett 45 minuter långt reportage i en guatemalansk tv-kanal där den svenska ambassaden i Guatemala anklagades för att finansiera terrorister, ett påstående som tillbakavisades av ambassaden.

Motståndet kring Marlingruvan kvarstår

Marlingruvan. Foto: Pernilla Nordvall.

En av de mest kända konflikterna i Guatemala i relation till naturresurser är Marlingruvan, som drivs av det kanadensiska gruvbolaget Goldcorp/Montana Exploradora och som svenska AP-fonderna investerar miljonbelopp i. Även i Marlinfallet har kriminaliseringen av människorättsförsvarare förekommit. Den medföljda människorättsförsvararen Chrisanta Pérez är ett sådant exempel. Under 2008 uppförde Marlingruvan en högspänningsledning på hennes tomt utan hennes medgivande. Pérez tog saken i egna händer och rev ned elledningen varpå hon och sju andra kvinnor anmäldes av Goldcorp och häktningsorder utfärdades mot dem.

I maj månad, nästan fyra år senare, fick Chrisanta Pérez upprättelse av den guatemalanska rätten, som menade att Goldcorp aldrig hade rätt att sätta upp elledningen på Pérez mark och att marken ska återbördas. Samtidigt ogillades åtalet mot de övriga kvinnorna. Samma månad togs elledningen bort från Pérez mark, då fredsobservatörer fanns närvarande.

Två medföljda organisationer, Plurijur och FREDEMI, presenterade i december månad en anmälan mot Montana Exploradora hos den guatemalanska åklagarmyndigheten. I anmälan, som grundas på vittnesmål från över 100 personer som på olika sätt har drabbats av gruvan, anklagas gruvbolaget för stöld av vatten, stöld av egendom, förorening av vattentäkter, bedrägeri, förfalskning och för att orsaka sjukdomar hos både växter och djur.

Elstolpen på Chrisanta Pérez tomt tas bort. Foto: Luis Diaz

Med Marlingruvan och dess konsekvenser för de mänskliga rättigheterna färskt på näthinnan har Kristna Fredsrörelsen under många år bedrivit påverkansarbete för att få svenska de AP-fonderna att ändra sina etiska och miljömässiga riktlinjer. Under hösten deltog vi, tillsammans med bland andra Latinamerikagrupperna, i remissvaret till regeringens buffertkapitalutredning. I svaret kräver Kristna Fredsrörelsen att respekt för mänskliga rättigheter och miljö bör lyftas in i lagen som reglerar AP-fonderna – inte vara underordnat avkastningskravet som i dag. Kristna Fredsrörelsen har även lanserat en vykortskampanj riktad till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och finansmarknadsminister Peter Norman, för att uppmana dem att ändra regelverket kring fonderna.

Kvinnorna talar ut om sin situation

Under året har de guatemalanska kvinnorna talat ut om hur militäriseringen och konflikterna kopplade till mark och naturresurser påverkar just dem. I Huehuetenango, en av de mest konfliktiva regionerna, anordnade en samling kvinnoorganisationer en festival enbart för kvinnor, där frågor som sällan når tidningsrubrikerna diskuterades.

Kristna Fredsrörelsen fanns på plats som observatörer. Foto Lucía PBI

Kristna Fredsrörelsen fanns på plats som observatörer. Foto Lucía PBI

Initiativet togs efter undantagstillståndet i Santa Cruz Barillas. När militären intog staden tog många lokala ledare till flykten upp till bergen för att undvika att gripas. Kvar i samhället blev kvinnorna och barnen som fick utstå trakasserier och i vissa fall våldtäkter.

– Kvinnor påverkas på ett annorlunda sätt rent kroppsligen av megaprojekten. Säkerhetssituation blir allt svårare och kvinnors rörelsefrihet begränsas av rädslan att bli angripen och våldtagen, förklarade María Guadalupe från organisationen Mama Maquín.

Konflikterna fortsätter med fredsavtalen i minnet

Den 29 december inföll 16 årsdagen av undertecknandet av fredsavtalen som satte punkt för det 36 år långa och brutala inbördeskriget. Under ceremonin närvarade flera av nyckelpersonerna från fredsförhandlingarna och de kunde enas om att fattigdomen, marginaliseringen och ojämlikheten kvarstår än idag och förhindrar uppfyllandet av en sann fred.

– Freden är inte möjlig när de sociala konflikterna inte bemöts på ett lämpligt sätt, eller när motståndet kriminaliseras. Våldet och repressionen är inte rätt väg att gå, sa Ricardo Rosales Román, före detta ledare för Guatemalas Arbetarparti, enligt Prensa Libre.

När så 2012 års kapitel har avslutats blickar många av oss tillbaka på ett år fullt av spänningar och konflikter här i Guatemala. Ett år som bara är det första av totalt fyra år med den sittande regeringen – den första militära sedan fredsavtalens undertecknande. Flera lokala organisationer ser med oro på det kommande året där konflikterna förutspås eskalera ytterligare, i synnerhet i relation till den heliga men samtidigt förbannade Moder Jord.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

krfguatemala