Den 24 september togs ett viktigt steg i Guatemalas försoningsprocess. Femton kvinnor och fyra män, samtliga med ansiktena täckta för att skydda sin identitet, vittnade inför en domare om sexuellt våld och tvångsarbete på militärbasen i Sepur Zarco under inbördeskriget. Fallet, det första i sitt slag i Guatemalas historia och unikt på världsnivå, implicerar dussintals militärer och kan ge känningar till den före detta diktatorn Efraín Ríos Montt och hans dåvarande regering.
En grupp kvinnor träder fram för första gången inför guatemalansk domstol och vittnar om sexuellt våld under inbördeskriget. Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf
– När de våldtog mig höll de ett vapen mot mitt bröst. ”Vill du leva eller vill du dö?” frågade de. Sedan särade de på mina ben.
Uttalandet kom från en av de femton kvinnor som hade rest till Guatemala City för att avge sitt vittnesmål inför domaren Miguel Ángel Gálvez. Kvinnorna satt med ryggarna vända mot publiken och bar färgglada sjalar som täckte deras hår och ansikten. Lila, rosa, svart, gult – vackra färger som gick stick i stäv med berättelserna som de berättade inför domaren, publiken och pressen. Vittnesmålen framfördes på kvinnornas modersmål maya q’eqchi och bröt tystnaden kring ett brott som i 30 år förblivit i det tysta: det sexuella våldet mot kvinnor, de allra flesta från ursprungsfolken, under inbördeskriget.
Anklagades för att stödja gerillan
Året var 1982 när soldaterna stegade in i samhällena i närheten av Sepur Zarco och förändrade kvinnorna och deras familjers liv för alltid.
– Vårt hus låg precis vid vägkanten. Jag hörde min man skrika utifrån vägen och jag sprang dit för att se vad som stod på. Då såg jag hur militärerna sparkade, band fast honom och lastade in honom i bilen, berättar en kvinna med svart sjal.
Samtliga kvinnor vittnade om liknande erfarenheter, med skillnaden att vissa lyckades återse makarna en sista gång innan de försvann för alltid, andra inte.
– Min dotter besökte gården där min man hölls fängslad, hon ville ge honom något att äta och dricka men soldaterna lät henne inte göra det. Hon sa till mig `min stackars pappa ser inte längre ut som en människa, han ser ut som ett misshandlat djur.´ De hade stoppat ståltråd i hans näsa och öron, berättade en av kvinnorna gråtandes.
Männens gemensamma nämnare var att de hade organiserat sig i en kommitté för att kräva en bit laglig mark att bo och odla på. En av männen som vittnade inför domaren, Agustín Chen, valde att framträda med sitt namn. Som före detta militärt underbefäl i området berättade han för rätten att militärerna anlände 1982 och “låtsades leta efter gerillamedlemmar i området, men tillfångatog jordbrukare som försökte få laglig mark”, skriver den guatemalanska tidningen elPeriodico. Versionen bekräftades av flera av vittnena: ”de anklagade oss för att ge mat till gerillamedlemmarna och de sa att min man var befäl hos dem”, berättade en kvinna i rosa sjal.
Sex år av våldtäkter, förnedring och stigmatisering inleddes
Medan makarna tillfångatogs var planen för kvinnorna en annan. Samtidigt som männen fördes bort våldtog soldaterna, ofta flera på en och samma gång, kvinnorna i deras egna hem. Därefter brände de ned hemmen och lämnade kvinnorna och barnen utan något annat än kläderna de bar på kroppen. Mat, ägodelar, dokument – allt försvann.
– Jag blev kvar i extrem fattigdom, berättade en av kvinnorna.
Soldaterna förde med sig kvinnorna till militärbasen är de tvingades att laga mat och tvätta åt soldaterna utan betalning. Tvättvålarna och soldaternas mat var kvinnorna tvungna att bekosta på egen hand. Efter sex månader på militärbasen släpptes de, men tvingades under hot att återvända i tredagarsintervaller för att fullgöra sina sysslor. Kvinnorna vittnade om en tid fylld av terror, med regelbundna våldtäkter, hot och förnedring som pågick i sex år, ända fram till 1988. För en av kvinnorna, Dominga, tog historien däremot slut på militärbasen.
– En av kvinnorna låste de in i två veckors tid, under tiden våldtog de henne konstant. När hon till slut inte klarade av mer tog de med henne till flodbanken där de dödade henne och hennes två små döttrar, berättade ett av vittnena via sin tolk.
För att kvinnorna inte skulle bli gravida av våldtäkterna gavs de sprutor och tabletter. ”Jag kunde inte läsa men de sa att det var för att jag inte skulle bli gravid”, berättade en kvinna med svart sjal. Flera andra kvinnor vittnade om samma sak. En av dem berättade: ”ibland var vätskan gul, ibland röd, ibland transparent”. Trots det blev vissa av dem gravida, men genomled missfall på grund av de kraftiga blödningar som våldtäkterna orsakade.
Terrorn tog inte slut med soldaternas behandling. Vid återvändandet till de egna samhällena möttes de av omgivningens förakt. “De sa att vi var soldaternas älskarinnor och leksaker. Så behandlade de oss, de stötte oss ifrån sig”, berättade en av kvinnorna. “De brukade säga att jag bar på könssjukdomar”, sa en annan av dem.
Ríos Montt dåvarande president
– Soldaterna sa att regeringen hade skickat dem för att våldta oss, berättade ett av vittnena.
– Minns du vem som styrde landet när detta hände?, frågade åklagaren.
– Ríos Montt, svarade kvinnan. När han var president dog många personer, fortsatte hon.
Foto: Sandra Sebastián, pressfotograf
Genom kvinnornas vittnesmål personifierades en krigsstrategi där våldet mot kvinnorna antog en synnerligen grym form. I en rapport gällande sexuellt våld under inbördeskriget som publicerades 2010 av de guatemalanska organisationerna Unión Nacional de Mujeres Guatemaltecas (UNAMG), Equipo de Estudios Comunitarios y Acción Psicosocial de Guatemala (ECAP) och Mujeres Transformando el Mundo (MTM) går att läsa:
”Under den interna väpnade konflikten som ägde rum i Guatemala mellan 1960 och 1996 utgjorde det sexuella våldet en utbredd, massiv och systematisk praxis, genomförd av statliga aktörer i ett led av statens politik av upprorsbekämpande. Det användes som ett krigsinstrument och verktyg för att generera terror, kränkandes de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten. Det sexuella våldet riktades i 99% av fallen mot kvinnor, av dessa utgjorde ursprungskvinnor en stor majoritet.”
Åklagarmyndigheten kommer, enligt uppgifter till guatemalansk media, att använda sig av militärplanerna Sofia, Victoria 92 och Firmeza 83 som bevisning för att den dåvarande militära ledningen, där bland annat ex-diktatorn Efraín Ríos Montt ingår, kände till dessa fakta.
– Vi förväntar oss en fällande dom. Det kvarstår fortfarande en lång väg att gå, men det finns en befälskedja. Det finns förövare och anstiftare […] Detta är banbrytande för andra processer, för andra kvinnor som vill följa samma väg, berättade Paula Barrios från Mujeres Transformando el Mundo i en intervju med Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation Acoguate.
Fallet unikt på nationell och internationell nivå
Kvinnorna och männens vittnesmål var historiska. Det var första gången som kvinnor vittnar i guatemalansk domstol om sexuellt våld under inbördeskriget. På internationell nivå var det första gången som ett sådant här fall förs upp i nationell domstol istället för internationell. Hittills har inbördeskrigets grymma brott mot kvinnor omgärdats av total straffrihet, trots att fredsavtalen säger att även dessa brott måste utredas och gärningsmännen ställas inför rätta.
Under den fleråriga processen av förberedelser inför fallet har flera organisationer arbetat sida vid sida med kvinnorna och bland annat erbjudit dem psykosocial hjälp och juridisk assistans. Organisationen Mujeres Transformando el Mundo (på svenska ungefär ”Kvinnor som förändrar världen”) har stöttat kvinnorna med den sistnämnda biten, och har som följd utsatts för hot och förföljelser. Kristna Fredsrörelsen fanns på plats under hela rättegångsveckan och medföljde båda organisationen och vittnena under processen. Paula Barrios från Mujeres Transformando el Mundo berättade i en intervju om svårigheterna att driva ett fall av denna natur.
– En av de största utmaningarna är rädslan, osäkerheten. Landet har vare sig sociala eller politiska förutsättningar för att föra ett fall som detta juridiskt. Vi har i nuläget en militär regering och det är ett stort hinder. Den förlåtande och osynliggörande politiken söker inte sanningen kring vad som hände under inbördeskriget, berättade hon.
Trots det poängterade hon vikten av att fall som detta förs upp på dagordningen.
– Rättvisan för kvinnorna befinner sig långt borta, den är otillgänglig. Trots det är det vi kvinnor som allra mest är i behov av att detta system fungerar, framför allt när det gäller sexuellt våld. Om vi inte söker sanningen, ser och pratar om det som skedde under inbördeskriget och som än idag fortsätter att vara i straffrihet, vad kan vi då förvänta oss av de nutida fallen? Samma snöboll av straffrihet fortsätter att växa och växa, avslutade Paula Barrios.
Fallet är fortfarande i utredningsstadiet. Vittnesmålen var ett led i förberedelserna och att fastställa namnen på de anklagade.
Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala.
Mer om processen som har föranlett detta historiska fall går att läsa här. Fler blogginlägg om sexuellt våld under inbördeskriget och våld riktat mot kvinnor går att finna här och här.
