DSC00264_1115x185

Inlägg från: april 2012

Mina första dagar på nya jobbet

”Det är alltid värst första gången” säger min kanadensiske kollega James uppmuntrande när jag mödosamt flåsande och alldeles genomsvettig tar mig ytterligare några meter upp för den branta stigen mot ett av husen vi ska besöka.

För honom är det tredje gången han går samma väg, och han hittar redan lätt bland de olika stigarna. Det är mina första riktiga dagar på jobbet. Om en månad är det jag som ska kunna allt; alla stigar, alla hus, kunna känna igen alla människor. Jag är äntligen på plats på min arbetsplats de kommande månaderna, staden Rabinal i centrala Guatemala, fem timmars bussfärd från huvudstaden.

Staden och samhällena runtomkring blev för 30 år sedan skådeplats för en brutal massaker, massakern i Plan de Sánchez, då fler än 256 människor avrättades av militären. Där arbetar vi med såväl vittnen som advokater, som tillsammans i många år har kämpat för att de ansvariga för massakern ska ställas inför rätta. Så sent som i mars i år kom de första fällande domarna, och fem militärer dömdes till 7 710 års fängelse vardera.

De människor vi besöker tillhör ursprungsfolket maya achí. De flesta är jordbrukare och odlar majs och bönor på slätterna. Vi får våra tre dagliga mål mat hos de familjer vi medföljer. Standardmaten är bönor och majstortillas, vilket för en glutenintolerant fredsobservatör som jag passar alldeles utmärkt. Ibland kan vi även få ägg till. Måltidsdryck är alltid svagt, sött kaffe. Vi sov våra första nätter hos en familj som har el och rinnande vatten men i övrigt bor mycket enkelt. Gårdens alla djur, som grisar, kor, höns och gäss, väckte oss tidigt på morgnarna men det var lika bra det; det är fullspäckat schema med många besök och långa dagar genom landskap som tar andan ur en, både bokstavligt och bildligt talat: små bäckar, barrskog och gröna mjuka berg så långt ögat kan nå.

Alla dem vi ska besöka bor i samhällen bland bergen, dit inga större vägar når. Det enda sättet att ta sig dit är på små stigar längs sluttningarna. Mycket snart inser jag att min kondition är i mycket sämre skick än vad jag tidigare velat erkänna. Den gassande solen och värmen gör det inte lättare. Lägg till en stor ryggsäck så har du min första promenad på nya jobbet. Det gör mig generad att beklaga mig, för trots att jag tyckte det var riktigt jobbigt har jag ju, när allt kommer omkring, min retur-biljett hem till Sverige klar, till min cykel och mina platta asfalterade vägar, medan detta är vardag för alla dem som bor här.

En dag på jobbet. Foto: James Goldie

På tre dagar har vi hunnit med 18 besök i tre olika samhällen. De människor vi besöker har utan undantag varit med om fruktansvärda händelser, och har eller riskerar att utsättas för hot och trakasserier på grund av sina vittnesmål i något av folkmordsfallen. Därför har de efterfrågat våra besök, vår medföljning. Samtalen under våra besök blir dock mest om vardagliga ting som barnen, skörden, vädret. När jag går uppför den där jobbiga branta stigen och är som tröttast kan det vara lätt att tappa fokus, och undra vad det är för nytta vi gör egentligen? Men så är man framme vid huset, och den äldre kvinnan vi besöker utbrister hur glad hon är över att vi kom dit och hälsar på. Hur glad hon är att vi alltid kommer. Och då blir det så tydligt vad det är vi är där för.

Gabriela Velasquez, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2012-2013

krfguatemala
Rättvisa för Bety och Jyri!

Den 27 april 2010 mördades den finländska observatören Jyri Jaakkola och den mexikanska människorättsförsvararen Bety Cariño i ett bakhåll i delstaten Oaxaca, Mexiko. På årsdagen för dessa mord uppmärksammar Kristna Fredsrörelsen återigen fallet och vädjar till de mexikanska myndigheterna att brottet utreds.

Foto: http://lavozdelanahuac.blogspot.mx

Foto: http://lavozdelanahuac.blogspot.mx

Jyri och Bety deltog i en internationell solidaritetskaravan som den 27 april 2010 skulle undsätta San Juan Copala, ett fattigt samhälle på landsbygden där invånarna utropat sig som autonoma efter inspiration från bland andra zapatisterna i Chiapas. På grund av invånarnas politiska sympatier hade San Juan Copala omringats och skurits av från omvärlden av den paramilitära gruppen UBISORT. Den humanitära situationen i San Juan Copala var desperat och fredskaravanen skulle komma till undsättning med filtar, vatten, mat och solidaritet till de boende i San Juan Copala. Karavanen bestod av såväl mexikanska aktivister som internationella observatörer från Finland, Italien och Belgien.

Innan karavanen nått San Juan Copala skedde attacken. Ett tiotal personer skadades och Jyri och Betys liv fick ett tragiskt slut. Sedan dess har rättvisan lyst med sin frånvaro, som i så många andra fall av övergrepp och mord på människorättsförsvarare i Mexiko. Inte mycket har hänt i rättsprocessen, trots att det finns både vittnesmål och misstänkta. Enligt människorättsorganisationer i Mexiko saknas den politiska viljan att driva fallet. Men det mexikanska och internationella civila samhället slutar inte hoppas på att rättvisa en gång ska skipas. I april 2012 genomförde flera organisationer ett protestmöte i Mexiko City och nu förbereds en anmälan mot Ulises Ruíz, som var delstatsguvernör i Oaxaca vid tiden för morden och anses vara ytterst ansvarig för dådet och den situation som invånarna i San Juan Copala tvingas genomleva. Familjen till Bety Cariño kommer också att resa till Finland för att därifrån driva fallet. “Om det är nödvändigt att åka till andra sidan jorden för att söka rättvisa, så gör vi det”, sade Omar Esparza, make till Bety Cariño, till Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisation Sipaz.

Rättvisa för Bety Cariño och Jyri Jaakola!

Rättvisa för Bety Cariño och Jyri Jaakola!

Idag, den 27 april 2012, minns och hedrar vi Jyri och Bety, två människor som mördades på grund av sitt solidaritetsarbete med de mest utsatta, på grund av sin kamp för de mänskliga rättigheterna. I dagarna har Kristna Fredsrörelsen tillsammans med andra människorätts-organisationer skrivit ett påtryckningsbrev till president Felipe Calderón. Där kräver vi att straffriheten i fallet Jyri och Bety hävs och att staten tar sitt ansvar och gör de utredningar som behövs för att rättvisa ska kunna skipas. Brevet har bland annat undertecknats av Red de Todos los Derechos para Todas y Todos (RedTDT), ett nätverk som samlar 75 olika människorättsorganisationer från 22 delstater i Mexiko.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2012-2013

Läs vårt brev till den mexikanska staten 27 april 2012 (spanska).

Läs mer om fallet här på bloggen:

2010: Väpnad attack mot observatörer i Oaxaca, Mexiko

2010: Blixtaktion Oaxaca

2011: Ett år sedan morden i Oaxaca

krfguatemala
Straffrihet – ett hot mot tryggheten

– Tror ni det är okej att gå till tvätterian såhär dags eller är det bättre att jag väntar till imorgon?

Klockan är tio över sju på kvällen och vi har precis avslutat en av våra utbildningsdagar här i vårt kontor och bostad mitt i Guatemala City. Där ute har det hunnit bli mörkt.

Egentligen finns det ingen tid på dygnet som det är säkert att ge sig ut för att promenera i Guatemala City och efter att det har blivit mörkt är rekommendationen att ringa och beställa en taxi. Även om man bara vill komma ett par kvarter bort. Här gäller det att tänka efter före och planera om det är något man ska göra på kvällstid.

Guatemalas inbördeskrig tog slut 1996, men våldet har inte upphört. Enligt siffror från 2010 skedde 6000 mord i Guatemala med en straffrihet på 97 procent. Under kriget räknar man att det skedde 45 000 försvinnanden. I fyra av fallen har ansvariga blivit dömda. Med andra ord finns det en lång tradition av straffrihet i Guatemala.

Människor som arbetar med att försvara sina så väl som andras mänskliga rättigheter utsätts, enligt en rapport från Front Line Defenders och UDEFEGUA, allt oftare för olika typer av angrepp. Vanligast är dödshot och andra typer av hotelser, men man räknar även med att 55 människorättsförsvarare mördats från 2008 till 2011. Särskilt sårbara är kvinnliga människorättsförsvarare, fackföreningar samt människor som arbetar med landrättigheter, ursprungsfolks rättigheter samt med att ställa ansvariga till svars för de brott som begicks under inbördeskriget.

Straffriheten är ett särskilt stort hot mot människorättsförsvarare i Guatemala, eftersom det gör det möjligt att hota och mörda människorättsförsvarare utan att mötas av rättsliga konsekvenser. Ett exempel på hur våld mot människorättsförsvarare förkläds till ”vanlig” brottslighet är mordet på Vidal Nahman Cabrera Tuch. Cabrera Tuch var aktiv i en organisation som arbetar för bönders lönevillkor, markrättigheter och för ett värdigt liv för ungdomar. När han den 17 januari 2012 färdades i buss klev två beväpnade män ombord på bussen och meddelade att det var ett rån. Ingenting stals, men Cabrera Tuch sköts med två skott i huvudet och avled sedan av sina skador. Månaden innan blev han hotad till livet.

I Guatemala kan det med andra ord vara farligt att gå ut på kvällen för att hämta sin tvätt. Ännu farligare är det att stå upp för sina och andras rättigheter. Som fredsobservatörer medföljer vi dessa personer och på så sätt förebygger vi att de utsätts för angrepp samt ökar deras handlingsutrymme.

Pernilla Nordvall, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2012-2013

krfguatemala
Pérez Molina ansluter till debatten om drogliberalisering

Mannen som vann det guatemalanska presidentvalet i höstas med parollen “den hårda nävens politik” gör, bara tre månader efter tillträdandet på presidentposten, en kraftig omsvängning av sin politiska diskurs när han öppnar upp för samtal kring liberaliseringen av droger. Därmed blir Otto Pérez Molina ytterligare en i raden av latinamerikanska ledare som nu höjer sina röster i liberaliseringsdebatten.

Picture of Otto Pérez Molina

Otto Pérez Molina
Foto: the Guardian

I förra veckan uppmärksammade både guatemalansk och internationell press gripandet av Horst Walther Overdick, en man som misstänks ha varit en av nyckelpersonerna i etablerandet av den mexikanska drogkartellen Los Zetas närvaro i Guatemala. I en debattartikel skriven av Pérez Molina, som publicerades i brittiska the Guardian den sjunde april, stoltserar han med Overdicks gripande samt tiotalet andra som han betecknar som viktiga framgångar i bekämpandet av de illegala drogkarteller som i allt större utsträckning i dagens Guatemala. Men trots den självutnämnda framgången hävdar nu Pérez Molina helt sonika att det krävs nya metoder för bekämpandet av knarket, och presenterar i sin debattartikel förslaget om ett slags “kontrollerad liberalisering”, som han jämför med regelverken som reglerar bruket av tobak och alkohol.

Pérez Molinas utspel har fått många ögonbryn att höjas, inte minst här i Guatemala. Med bakgrund som ex-general, dessutom anklagad för brott mot mänskligheten under det guatemalanska inbördeskriget, är den pragmatiska diskurs som han nu påstår sälla sig till långt ifrån något han tidigare har gett prov på, vare sig i ord eller handling. Han gick till val och vann på den hårda nävens politik, en symbol för de krafttag som ex-generalen och hans politiska parti Partido Patriota ansåg behövas för att stävja landets höga brottslighet, där den organiserade brottsligheten och drogkartellerna utgör en stor del. Även guatemalanska människorättsförsvarare har märkt av ett allt hårdare tonläge det senaste året, med ökat antal rapporterade kränkningar och hot riktade mot dem, för att inte nämna de guatemalanska mediernas  allt ivrigare smutskastningskampanjer.

Vad beror kursändringen på?

Så sent som i januari i år meddelade den då blivande presidenten Pérez Molina att han skulle begära militärt stöd från USA för bekämpandet av knarkkartellerna. Washingtons svarade genom att villkora militärt stöd i att utbyte mot militärarkiven från det guatemalanska inbördeskriget, som Pérez Molina alltså deltog i, skulle släppas. Somliga hävdar nu att Pérez Molinas plötsliga kursändring i själva verket är ett strategiskt drag för att sätta press på den största liberaliseringsmotståndaren, USA, att häva blockaden av militärt stöd till Guatemala, som har varit i kraft sedan 90-talet, utan att behöva lämna ut de känsliga uppgifterna från inbördeskriget.

Har Otto Pérez Molina verkligen ändrat sig eller är det hela ett spel för gallerierna? Återstår att se.

Tamara Vocar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2012-2013

krfguatemala
Ny etisk chorizo

Kristna Fredsrörelsen är stolt att presentera sitt senaste tillskott i ickevålds-sortimentet – den etiska chorizon.

Chorizon tillverkas av de bästa av råvaror som exempelvis mänskliga rättigheter, ickevåld, preventiv närvaro, säkerhetstänk och konfliktanalyser. Tillverkningen pågår under en fem veckor lång korvstoppningsprocess för att garantera det bästa möjliga resultatet:  en nyutexaminerad, god, och etisk chorizo. Helt utan våldsliga tillsatser.

Med andra ord: Efter en dryg månads utbildning i Sverige och ytterligare några uppstartsdagar i en lummig trädgård på andra sidan den stora pölen ligger alltså vi, korven, de nya fredsobservatörerna i startgroparna.

Inom kort ska vi observera, medfölja och rapportera om den humanitära situationen för guatemalaner och mexikaner vars röster sällan hörs vare sig här eller i resten av världen.

Vi som ska göra detta är Liv Teruel Johannesson, Pernilla Nordvall, Tamara Vocar, Adi Musabasic, Gabriela Velasquez, Linnea Fehrm och jag, Arijana Marjanovic.

Nu kan en etiskt korrekt chorizo avnjutas med gott samvete, kom och ät!

krfguatemala