DSC00264_1115x185
Vi höjer våra röster för ett starkt globalt vapenhandelsavtal

Under det gångna året har vi fredsobservatörer sett vilken förödande effekt väpnat våld har haft och fortsätter att ha på oskyldiga människor. Vi har medföljt personer och familjer som själva drabbats eller som förlorat en anhörig på grund av det brutala våldet.

Varje dag dör fler än 2000 personer i världen på grund av väpnat våld. I Guatemala dör idag fler människor av våld per år än det gjorde under det 36-åriga inbördeskriget och i Mexiko har president Calderóns krig mot knarket krävt upp emot 50 000 liv sedan det startades 2006. Tillgången till vapen underlättas genom införsel från grannländerna och det är extremt svårt att kontrollera vapenflödet.

Det behövs en mer reglerad handel med vapen och därför stödjer vi genom KrF Speak Out-kampanjen. Kampanjen har blivit nominerad till Nobels fredspris.

Hur kan du agera?

Speak Out är en internationell kampanj som ger dig chansen att ställa dig bakom ett starkt globalt vapenhandelsavtal. Avtalet handlar bland annat om att det ska vara förbjudet att exportera vapen till länder som kränker de mänskliga rättigheterna, där vapnen skulle kunna vara ett allvarligt hot mot att bekämpa fattigdom eller där de skulle användas till terrorism. Det angår särskilt oss i Sverige då vi är en av världens största vapenexportörer. Genom att du höjer rösten kan vi visa att det finns ett brett stöd för ett starkt och effektivt avtal – och då kan vi öka trycket på beslutsfattare.Vi uppmanar därför dig att stödja Speak Out-kampanjen. Det är enkelt att agera – bara ditt namn och din emailadress behövs. Läs mer på: http://speakout.controlarms.org/speakout/index.php

Ditt stöd är viktigt – tillsammans vi kan rädda liv!

Karin Bender, Zofie Bengtsson, Sofia Gadelii, Malin Kullmar, Elina Peronius, Charlotta Pettersson och Kajsa Stenberg

Läs mer om det internationella vapenavtalet på vår blogg:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/12/26/hoj-din-rost-for-ett-starkt-internationellt-vapenhandelsavtal/

Kvinnokooperativ ger fler möjligheter
"Vi kvinnor står emot och kämpar". Foto: cronicadesociales.org

“Vi kvinnor står emot och kämpar”. Foto: cronicadesociales.org

I Mexiko har mark historisk varit något som tillhört män och kvinnor har ofta exkluderats brukande av mark. Bristen på erkännande av kvinnors rätt till mark är, enligt kvinnoorganisationen från ägande och Centro de Derecho de la Mujer de Chiapas (CDMCH), en form av diskriminering och en av de mest centrala frågorna som strider mot kvinnors rättigheter. Exkluderingen kan få långtgående konsekvenser; utan mark har kvinnor många gånger inte rätt att delta i beslutsfattande byråd och diskussioner. De har med andra ord inte möjlighet att delta när samhälleliga beslut som påverkar deras vardag och liv tas.

För att främja kvinnors tillgång till mark och deltagande i jordbruksproduktionen lanserade CDMCH kampanjen La Tierra no se vende, mujeres y hombres la tenemos, cultivamos y defendemos (marken är inte till salu, vi kvinnor och män äger den, odlar den och försvarar den) i mars 2010. Projektet fokuserar på ägande och brukande av mark med ett genusperspektiv. Man skapar kvinnokooperativ bestående av 8-10 kvinnor som odlar grönsaker och frukt utan kemikalier. Produktionen säljs inte utan är till för eget bruk. Enligt Alma Padilla Garcia från CDMCH genererar kooperativen flera positiva följder.

– Produktionen delas upp av kvinnorna själva (…). Det har lett till ökat ansvarstagande och ägandeskap. Vi har också märkt att självkänslan hos många kvinnor höjs. De känner sig stolta över att producera på egen hand, säger Padilla.

Deltagande kvinnor. Foto: escrutiniopublico.blogspot.com

Deltagande kvinnor. Foto: escrutiniopublico.blogspot.com

En annan viktig funktion är det faktum att när kvinnor får tillgång till mark, förändras många gånger dynamiken i samhället; kvinnor blir mer delaktiga i beslutsfattning, de ges mer respekt och är mer benägna att göra sin egen röst och åsikt hörd. Just att informera och öka kvinnornas medvetenhet om sina rättigheter  är en viktigt del av projektet. Kvinnorna blir på så vis människorättsförsvarare då de hävdar rätten till sin mark. De blir sedan del av ett större rättighetsnätverk. Även om målgruppen för projektet är kvinnor betonar Padilla betydelsen att arbeta med med kvinnor såväl som män, samt jordbruksmyndigheter på lokal, delstatlig och statlig nivå.

– För att motverka diskriminering mot kvinnor och uppnå ökad jämställdhet är det viktigt att arbeta med olika parter, framhåller Padilla.

Ett av kvinnokooperativen. Foto: zapateando.wordpress.com

Ett av kvinnokooperativen. Foto: zapateando.wordpress.com

Enligt regelverket har både kvinnor och män rätt till mark men i praktiken ser verkligenheten annorlunda ut. Marken är betydelsefull då den innebär ökad frihet och fler valmöjligheter för kvinnorna.

– Mark ger makt. Kvinnorna kan välja om de vill gifta sig eller inte och behöver inte känna sig tvingade till giftemål för att få tillgång till land, säger Padilla.

– Om inte de kämpar för sina rättigheter är det ingen som gör det, avslutar hon.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko 2011-2012

Dags att ta farväl…

Så plötsligt är tiden inne. Imorgon lämnar fredsobservatörerna 2011-2012 Guatemala för den här gången och återvänder till Sverige. Där väntar ett efterarbete då vi alla kommer att resa runt i Sverige och hålla olika föredrag och presentationer för att berätta om vårt arbete och situationen för mänskliga rättigheter i Guatemala och Mexiko. Avslutningsturnéens sista anhalt blir i Stockholm på bio-kafé Tellus i Midsommarkransen  den 9 mars mellan klockan 18 och 22 och dit är ni varmt välkomna. Det kommer att bli fotoutställning, föredrag, quiz, filmvisning, livemusik med Los Sin Sin med mera.

Se affisch för eventet här:
http://fredskarin.files.wordpress.com/2012/02/affisch-tellus-slutversion.pdf

Det finns även två öppna föreläsningar i Stockhomsområdet för de som är intresserade:
http://www.krf.se/talarpub-om-manskliga-rattigheter-i-guatemala

http://www.krf.se/manskliga-rattigheter-i-guatemala

Vi kommer att fortsätta lägg upp några inlägg här på bloggen efter hemkomst, men vi vill med detta inlägg tacka för oss och även tacka er som följt oss under vårt år som fredsobservatörer i Guatemala och Mexiko.

Hälsningar från ett soligt Antigua, Guatemala

Karin Bender, Zofie Bengtsson, Sofia Gadelii, Malin Kullmar,  Elina Peronius,   Charlotta Pettersson och Kajsa Stenberg.

Vi minns Victor Leiva
Rättvisa för Victor "El Mono" Leiva. Foto från: http://nisgua.blogspot.com/

Rättvisa för Victor “El Mono” Leiva. Foto från: http://nisgua.blogspot.com/

Den andra februari förra året sköts den guatemalanska levnadskonstnären och människorättsförsvararen Victor Leiva till döds på öppen gata i centrala Guatemala City. 24-åriga Victor var på väg ut från sitt arbete med teater- och konstnärkollektivet Caja Ludica när han blev kallt mördad med ett skott i huvudet. Victor fördes till sjukhus men avled kort därefter.

I statistiken var mordet bara ett av tusentals i det våldsamma Guatemala under det gångna året. För oss som kände Victor var mordet på honom en stor tragedi som gav det meningslösa våldet ett ansikte. Den extrema våldsnivån i Guatemala brukar från politiskt håll delvis förklaras bort som uppgörelser mellan kriminella gäng eller knarkkarteller. Många menar att merparten av de som skjuts ihjäl – i de fall de inte rentav förtjänar att dö – åtminstone i mångt och mycket har sig själva att skylla. En inhuman inställning till våldet som inte gör anspråk att förklara de fruktansvärda missförhållanden och orättvisor som är orsakerna till kriminalitet och våld.

Victor är ett exempel på hur våldet drabbar även oskyldiga och fredliga medborgare. Han hörde till dem som står upp och kämpar för rätten att uttrycka sig och sina mänskliga rättigheter, en grupp som dessvärre är klart överrepresenterad i statistiken över människor som utsätts för våld och hot om våld i Guatemala. Victor Leiva arbetade för det han trodde på. Ett kreativt arbete med ungdomar för att hjälpa dem att hålla sig utanför det destruktiva livet i de många ungdomsgängen (så kallade maras) som finns i Guatemala. Ett arbete som är lika viktigt som det är farligt då det motarbetade en verksamhet som knappast drar sig för att använda brutalt våld för att tjäna sina syften. Victor var den fjärde medarbetaren på Caja Ludica som dödades under bara några månaders tid, men hans minne och hans verk lever vidare med oss som minns honom och med alla oss som vill arbeta för en värld där våld inte får vara lösningen.

¡Hasta siempre Victor!

Anton Svensson var vän till Victor Leiva och fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och Mexiko 2010-2011.

Länkar

Pressmeddelande från Udefegua om hot och attacker mot människorättsförsvarare i Guatemala år 2011

Preliminär årsrapport från Udefegua för 2011

Namninsamling för att be om rättvisa för Victor Leiva

Tidigare bloggtext om Victor Leiva av Anton Svensson

Att dö för sina rättigheter – rekordhöga våldssiffror i Guatemala under 2011

När Alvaro Colóm i mitten av januari lämnade över presidentposten till Otto Pérez Molina var det med tunga siffror i bagaget. Under sin tid som president har 1224 hot eller attacker mot människorättsförsvarare registrerats, att jämföra med tidigare presidenter Oscar Berger, 618, och Alfonso Portillo, 338. När de sista dagarna av 2011 avslutats kunde den guatemalanska människorättsorganisationen UDEFEGUA konstatera att 2011 var det våldsammaste året sedan kriget gällande brott mot de mänskliga rättigheterna.

"De mänskliga rättigheterna har dött"

"De mänskliga rättigheterna har dött"

När Udefegua (Unidad de protección a defensoras y defensores de derechos humanos, ungefär centret för skydd av människorättsförsvarare) kom ut med sin rapport från januari till augusti 2011, hade 302 attacker mot människorättsförsvarare registrerats. Man var rädd att 2011 skulle gå till historien som det våldsammaste året hittills. Tyvärr hade de rätt i det. Vid årets slut hade så många som 402 attacker mot människorättsförsvarare registrerats av organisationen. Brott har under 2011 begåtts mot 94 kvinnliga och 293 manliga människorättsförsvarare samt mot fyra institutioner som arbetar för mänskliga rättigheter. Att förra året var valår beräknas ha bidragit till de ökade våldsnivåerna i landet.

Under Colóms tid som president i Guatemala har ovanligt många och allvarliga markkonflikter brutit ut där flertalet människor fått sätta livet till. Många konflikter har också uppstått mellan staten och de grupper av befolkningen som motsätter sig statens och företags exploatering av naturresurser utan att först rådfråga de berörda i området. Enligt Udefegua har Coloms kriminalisering av dessa fall lett till de höga siffror av människorättskränknigar som vi sett under året som gått. Med hjälp av de olika undantagstillstånden som Colóm utfärdade, både i Alta Verapaz och Petén, ökade den sociala kontrollen och många grundläggande rättigheter begränsades, som exempelvis mötesfriheten. Under dessa undantagstillstånd ökade också kränkningar av de mänskliga rättigheterna avsevärt, då mer repressiva metoder tilläts.

Under 2011 mördades 19 personer efter att ha engagerat sig i olika organisationer som kämpar för de mänskliga rättigheterna på olika vis. Majoriteten av de avlidna var fackligt aktiva samt organiserade bönder som kämpade för sin rätt till mark. Ett av de största fallen under 2011 var de tragiska händelserna i Polochic som började med våldsamma avhysningar av mer än 700 familjer i mars och som idag utvecklats till en humanitär kris. Polochic är ett symboliskt fall för Guatemala, där rika godsägare med viktiga politiska kontakter och beväpnat skydd anser sig rättmätiga ägare till marken där de odlar afrikansk palm och sockerrör. Trots att stora områden står i träda får ursprungfolken inte rätt att varken odla eller bo på marken. Under år 2011 mördades tre bönder som motsatte sig staten och de privata säkerhetsstyrkorna i Polochic; Antonio Bev Ac, Oscar Reyes och Maria Margarita Chub Che.

Men det är inte bara människor som organiserar sig för rätten till mark eller för värdiga arbetsförhållanden som mördats i Guatemala år 2011. Att arbeta med något så till synes oskyldigt och fint som dans, teater och musik i skapandet av ett alternativ för ungdomar till gatuvåldets dystra värld kan i Guatemala vara lika med döden. Victor Leiva blev 24 år. Han tillhörde konstnärskollektivet Caja Lúdica i Guatemala City och blev den fjärde medlemmen att mördas den 2 februari 2011. Han var vän till många av de fredsobservatörer som arbetade i landet vid den tiden, och blev för många ett starkt uppvaknande och en påminnelse om hur bräckligt livet kan vara i en så våldsam stad som Guatemala City.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Läs mer om de mänskliga rättigheterna i Guatemala under 2011 här på bloggen:

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/10/17/hart-klimat-for-manniskorattsforsvarare-i-guatemala/

http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2012/01/26/arskronika-for-guatemala-2011/

Tidigare fredsobservatör Anton Svensson om mordet på Victor:

http://antonfredsobservator.wordpress.com/2011/02/04/vila-i-frid-victor-leiva/