DSC00264_1115x185
Femicidio – det mest extrema våldet mot kvinnor

Nästan exakt ett år efter att Paulina Gómez Galiano och hennes 14-åriga dotter Telma Cojom Gómez mördades dömdes förövarna Emiliano Cojón Ixpatá och Roque Cortés Tecú till 30 resektive 25 års fängelse för femicidio. Domen föll den 10 november 2011 och är betydelsefull i ett land som Guatemala, som är ett av de länder i världen med högst antal mord på kvinnor, över 5000 de senaste sju åren.

Sedan 2008 har Guatemala en lag om femicidio och andra former av våld mot kvinnor. Enligt denna lag definieras femicidio som dödligt genusbaserat våld mot kvinnor, det vill säga att en kvinna mördas just för att hon är kvinna. Maxstraffet för femicidio i Guatemala är fängelse i 50 år. Under 2010 registrerades 15 375 anmälningar om våld mot kvinnor i Guatemala, endast 218 stycken av dessa ledde till en fällande dom. Samma år registrerade myndigheterna även 695 våldsamma kvinnomord, en procent av dessa ledde till fällande dom.

I fallet med Paulina Gómez och hennes dotter, mördades de när de var på väg hem en eftermiddag. De två förövarna försökte pressa Paulina Gómez på pengar och hotade med att våldta hennes dotter om de inte fick som de ville. När hon ändå vägrade överföll de henne och mördade henne med en machete. Dottern försökte fly men männen hann ikapp henne och hon fick ett kraftigt hugg i halsen vilket gjorde att hon svimmade. Männen trodde att hon var död och övergav henne vid vägen, men flickan levde och lyckades få hjälp till sjukhuset. Väl på sjukhuset avled hon dock av skadorna, men innan hon dog hann hon avge vittnesmål om vad som hade hänt, ett vittnesmål som ledde till att man nu kunde fälla de bägge männen för dådet.

Ett annat aktuellt fall av femicidio i Guatemala är mordet på Cristina Siekavizza. Detta har blivit ett otroligt uppmärksammat fall av våld mot kvinnor och Cristina har blivit en symbol för kampen mot femicidio och våld i hemmet i Guatemala. Hon rapporterades försvunnen den 7 juli i år, och antogs från början vara kidnappad. Månaderna efter försvinnandet uppdagades dock en helt annan historia. Cristina hade under en längre tid misshandlats fysiskt och psykiskt av sin man Robertos Barredas, och i oktober vittnade till slut den unga hemhjälpen i Siekavizza och Barredas hem om vad hon sett kvällen den 6 juli. Hon berättade hur hon gick undan med barnen när Roberto började misshandla Cristina och hur hon sedan såg Cristinas livlösa kropp genom dörröppningen. När hon vågade sig ut igen var kroppen borta och hon kunde fortfarande se blodfläckar i hela rummet. Cristinas kropp har fortfarande inte hittats, inte heller vet var man Roberto och deras två barn, fem och sju år gamla, befinner sig. Även om både offret och förövaren har försvunnit spårlöst, så påbörjades nyligen de första förhandlingarna inför en eventuell rättegång mot tre män som åtalas för att ha hjälpt Roberto att röja undan kroppen och övriga bevis för mordet på Cristina.

Om Cristina Siekavizza och hennes anhöriga någonsin kommer att få någon upprättelse är osäkert, men hennes tragiska öde har gett kraft åt den rörelse som protesterar mot hur kvinnor behandlas i Guatemala. Hon har blivit en symbol för kvinnors kamp mot våld och för rättvisa i landet.

Charlotta Pettersson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Debatten om rättvisan blir allt hetare i Guatemala

Det pågår en lågintensiv ordväxling i några av Guatemalas huvudsakliga dagstidningar. Enligt flera människorättsorganisationer svartmålas en stor del av det arbete som de utför när det gäller rättsprocesserna mot de militärer som står åtalade för folkmord. De senaste veckorna har debatten präglats av ansträngningar från militärens sida för att försvara arméns handlingar under inbördeskriget.

Först ut var Ricardo Mendez-Ruiz Valdés som meddelade att han anmält 26 personer för kidnappning och tortyr som skedde 1982. Brevet publicerades i tidningen El Periódico och senare skrev han flera inlägg på opinionssidorna i den största dagstidningen Prensa Libre där han yttrade sitt försvar för det hedervärda ”kriget mot kommunismen” i Guatemala under 80-talet. Häromveckan publicerades ytterligare ett meddelande på en hel sida i tidningen, denna gång av Ricardos far– en före detta inrikesminister och militär överste under början av 80-talet. Inlägget var en kopia av det uttalande fadern gjorde 1982 där han vädjar till kidnapparna att släppa sonen. Han vägrade gå med på den lösensumma som skulle betalas och dessutom kunde han inte tillmötesgå de krav som kidnapparna ställde. Han var redo att ”offra sin son för hemlandet” och menade att hans son ”skulle förstå”. Ricardo släpptes efter 50 dagar och valde att inte göra en anmälan.

Det upprepade pressmeddelandet publicerades utan någon allmän förklaring eller introduktion men är enligt Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisationer i Guatemala ett uppenbart försök till att vinna allmänhetens sympati för militärens oskuld. I sonens anklagelse finns namnen på flera personer som var aktiva i motståndsrörelser under inbördeskriget däribland familjemedlemmar till Claudia Paz y Paz, riksåklagaren.  Den senaste tidens mediala framträdanden ses av människorättsorganisationer som rena och skära attacker mot allt vad åtal av militärer heter.

Många är de journalister och organisationer som kommenterat far och son Mendez brev. Människorättsorganisationen FAMDEGUA uttrycker sin fulla förståelse för faderns, överste Mendez Ruiz ångest; den desperation och förtvivlan över att kanske aldrig mer få återse sina kära är minst sagt en grotesk erfarenhet som tiotusentals guatemalaner har. Skillnaden är att de allra flesta aldrig fick tillbaka sina kära, som till exempel i de områden i Guatemala där överste Mendez Ruiz var verksam, där flertalet massakrer begicks och där resterna av 177 personer grävts upp (enbart kvinnor och barn).

Med en slående timing och som en ytterligare krydda i debatten har dessutom domaren Patricia Flores anklagats för att vara partisk i rättegången mot en av de häktade folkmordsmilitärerna, López Fuentes.  Den nytillsatte domaren Miguel Angel Gálvez är dock väl påläst om allt vad brott mot mänskligheten heter eftersom han även arbetar med fall av påtvingade försvinnanden som begicks under inbördeskriget.

Som lök på laxen vill de högerpopulistiska delarna av kongressen få igenom en lag som gör det möjligt för personer över 80 år att slippa rättegång – vilket betyder att det skulle blir extremt svårt att döma exempelvis gamla militärer som begått brott mot mänskligheten. Så, nu verkar debatten och uppmärksamheten kring straffrihet hetta till inte bara i rättssalarna utan även i allmänhetens medvetanden. Eller, i alla fall för de läskunniga som följer tidningarna.

Kajsa Stenberg, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Se tidigare inlägg: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2011/11/18/haxjakt-pa-manniskorattsforsvarare/

Artiklar på spanska:

http://www.elperiodico.com.gt/es/20111105/pais/203179/
http://www.elperiodico.com.gt/es/20111107/opinion/203308/

Internationella dagen mot våld mot kvinnor

Under dagarna två har kvinnors rättigheter och framförallt rätten till ett liv utan våld uppmärksammats i San Cristobal, Mexiko. Detta på grund av den Internationella dagen mot våld mot kvinnor som firas världen över just denna dag, den 25 november.

Den internationella dagen mot våld mot kvinnor instiftades av FN:s generalförsamling 1999 men har uppmärksammats av kvinnor världen över sedan det första feministiska forumet i Latinamerika och Karibien som ägde rum i Bogotá, Colombia 1981. Då bestämdes att den 25 november skulle vara en dag för att uppmärksamma den situation kvinnor lever i och det våld som de dagligen utsätts för. Bakgrunden till datumet kommer av att tre systrar och politiska aktivister, systrarna Mirabal, mördades denna dag 1960 i Dominikanska Republiken, av dåvarande diktator Trujillos styrkor.

Gruppövning under stormötet

Gruppövning under stormötet

Igår, den 24 oktober, höll centret för kvinnors rättigheter i Chiapas (Centro de Derechos de la Mujer en Chiapas) stort sammanträde på ett autonomt universitet utanför San Cristóbal. Till mötet kom cirka 65 kvinnor och åtta män för att tillsammans prata om hur situationen ser ut i samhällena och hur man kan organisera sig för att möta de konflikter som uppstår. Kvinnor från hela Chiapas pratade om hur viktigt det är att försvara Moder Jord och marken de lever och arbetar på. Autonomi och självförsörjning var ett genomgående tema och det största problemet i samhällena idag är enligt kvinnorna delstatsregeringen och staten och deras så kallade hjälpprogram. Det finns en oerhörd misstro mot staten bland dessa kvinnor. En deltagare uttryckte sig så här:

– Förut trodde vi att det bara handlade om politik och vem som hade makten, allt vi behövde göra var att rösta för att få en förändring. Nu vet vi att allt bara är lögn, lögn, lögn.

Andra problem som diskuterades var de allt större odlingarna med afrikansk palm samt att staten nyligen beslutat att det är tillåtet att odla genmanipulerad majs i Mexiko. Kvinnor i alla åldrar medverkade under mötet och var alla rörande överens om att en fortsatt organisering är nödvändig för att kunna försvara sina rättigheter och sin mark. En kvinna från Chiapas högland var entusiastisk och sade:

– Jag tycker om att kämpa. Och om vi inte kämpar så kommer vi somna, och vem vet vad som kommer hända med oss då?

Ungefärlig översättning: Det värsta med våldet är inte att man dör av det, utan att man tvingas leva med det

Ungefärlig översättning: Det värsta med våldet är inte att man dör av det, utan att man tvingas leva med det

Våld mot kvinnor i Mexiko tar sig många uttryck; från de hundratals ouppklarade morden i Ciudad Juárez, till nekandet av kvinnors rätt till mark i bland annat Chiapas. Morden på kvinnor i Juárez är kanske det mest extrema våldet, men nekandet av kvinnors rätt till mark är också våld. När kvinnor inte har äganderätt till mark har de heller ingen rösträtt på bymöten och ställs således utanför beslutsfattandet. Att inte äga mark gör också att de går miste om det som gör dem oberoende från staten, dvs möjligheten till självförsörjning. Det är alltså ett systematiskt våld som ytterligare spär på patriarkala strukturer och gör kvinnor beroende av sina män eller fäder och i förlängningen även av staten.

Idag fredag tågade cirka 150 kvinnor genom San Cristóbal i protest mot den mexikanska staten, mot imperialismen och våldet mot kvinnor. På torget gavs sedan en presskonferens där kvinnorna krävde att regeringen och storföretag slutar stjäla mark och att man börjar respektera Moder Jord samt kvinnors rättigheter.

Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Häxjakt på människorättsförsvarare

Trots att läget på den politiska fronten kan se svart ut finns det hopp för människorättsorganisationer i Guatemala. Detta år har fler domar angående brott mot mänskligheten utdömts än tidigare i Guatemalas historia och flertalet personer sitter häktade i väntan på rättegång. Det går framåt, skulle väl en hurtigt positiv person uttrycka det. Men plötsligt tornar svarta moln upp sig på himlen som ett svar på dessa framgångar. Häromveckan publicerade tidningen La Hora ett pressmeddelande som kom att uppröra och oroa människorättsförsvarare i Guatemala.

I pressmeddelandet tillkännager en man vid namn Ricardo Mendez-Ruíz att han gjort en anmälan där han anklagar 26 personer ur den revolutionära gerillan EGP (Ejército Guerillero de los Pobres – ungefär ”de fattigas gerillaarmé”) och det före detta arbetarpartiet för kidnappning och tortyr under 50 dagar 1982. Mendez-Ruiz är son till en minister under militärregimens president Rios Montt (1982-83). Bland de 26 namn som nämns i La Hora finns bland andra den nuvarande presidentens syster Yolanda Colom, direktören för de historiska arkiv som innehåller viktig information om polisens aktivitet under inbördeskriget, samt riksåklagaren Claudia Paz y Paz – känd för att driva utredningar kring folkmord och andra brott mot mänskligheten. De flesta av de anklagade jobbar idag med journalistik, mänskliga rättigheter och sociala rörelser. Flera har för länge sedan avlidit. Många som nämns var inte ens i Guatemala när kidnappningen utfördes vilket, bland andra detaljer, får en att undra över sanningshalten i uttalandet. Personerna benämns som ”marxist-leninister”, ”kommunister” och ”terrorister”. Pågående folkmordsprocess anses vara “pervers”, enligt Mendez-Ruiz.

Basen för vårt arbete som internationella fredsobservatörer är de mänskliga rättigheterna. Att fördöma tortyr och andra sådana typer av brott gäller naturligtvis oavsett vem som utför dem. I detta fall ställer jag och många av mina kollegor oss dock frågande till avsikten bakom denna plötsliga anmälan. Mendez-Ruiz väljer ett strategiskt tillfälle då rättegångar inletts mot gamla militärer vilket innebär ett hot mot hela den dominerande värld som militäreliten konstruerat under hundratals år.

Hur konfronterar man detta om inte med en motattack i sann militär anda? Det är inte bara detta pressmeddelande som är aktuellt vad gäller motattacker mot människorättsförsvarare. AVEMILGUA, som är de pensionerade militärveteranernas organisation, har tidigare gått ut med en annons i tidningarna där de motsätter sig allt vad åtal mot militärer heter. Åtalen utgör ett hot mot de höga militärer som de senaste decennierna har kunnat leva ett tryggt liv i frihet tack vare den höga straffriheten i Guatemala. Militärens ”patriotiska uppdrag” att skydda landet från terrorister (läs oönskade ideologier och sociala rörelser) är enligt dem naturligtvis hedervärt. Och folkmord har då aldrig skett, menar de. Den 13 november demonstrerade ett ovisst antal personer i Guatemala Citys finare stadsdel. De uttalade sig som ”familiares” – familjer och vänner i solidaritet med militärer. I manifestationen, som enligt tidningen El Periódico utfördes i tystnad, fanns plakat med meningar som uppmanar till att ”sluta med förföljningen av militärer” och ”frihet för de som stred för vår frihet”. Förstorade foton på lemlästade soldater syntes också med texter som: ”Soldat massakrerad och torterad av gerillan”. På ett plakat stod: ”Tack vare soldaterna snarare än poeterna kan vi prata i öppenhet. Tack vare soldaterna snarare än journalisterna har vi tryckfrihet. Tack vare soldaterna snarare än politikerna kan vi rösta.”

Av guatemalanska människorättsarbetare i vår närhet hör vi uttryck av oro. Inte bara för det faktum att viktiga personer inom Guatemalas sociala organisationer pekas ut. Man fruktar även att motattacker och organiseringen av de som stödjer militärerna kommer att bli väl mottaget, och rentav uppmuntras, av den nya högerregeringen som tar över makten i januari.

Blanca från FAMDEGUA under demonstration mot militären

Blanca från FAMDEGUA under demonstration mot militären

Under ett möte mellan guatemalanska, sociala organisationer uttryckte sig en människorättsarbetare dock så här: ”Jag tycker inte man ska inte undergångsförklara kommande år, även om det högerpopulistiska Partido Patriota innehar makten. Det är inte säkert att följande fyra år kommer att bli som under kriget. Under inbördeskriget så stöddes militärens attacker på gerillan och ursprungsfolk av andra länder främst USA vars ekonomiska militära stöd var oerhört viktigt för militärregimen. Idag är mänskliga rättigheter ett mycket viktigare inslag på den internationella agendan och sopas inte lika lätt under mattan”.

På samma möte upprepades gång på gång hur människorättsorganisationerna i Guatemala minsann inte skulle svara med samma mynt på dessa motattacker: ”Det är inte hämnd det handlar om utan rättvisa, och vi bör inte gå till attack så som de gör”.

Jag hoppas innerligt att det internationella samfundet inte släpper ögonen från Guatemala och de hotfulla vindarna som nu blåser upp.

Kajsa Stenberg, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012

Mer info (spanska) och bilder från demonstrationen: http://www.elperiodico.com.gt/es/20111114/pais/203654/

Radikala röster från Guatemala

Delar av Guatemalas befolkning tror att en före detta general har vad som krävs för att få bukt med landets höga brottslighet. Men de kommer att bli besvikna, om man får tro lärarna som fredsobservatör Elina Peronius talade med under en eftermiddag på universitetet San Carlos i Guatemala City. Fler poliser hjälper inte när landets egentliga problem är fattigdom och ojämlikhet.

Universitetet San Carlos i Guatemala City

Universitetet San Carlos i Guatemala City

Guatemalas sjunde demokratiskt valda president heter Otto Pérez Molina och är en tidigare general. Han vann den andra valomgången den sjätte november med 54,16 procent av rösterna mot opponenten – advokaten och affärsmannen Manuel Baldizón, som fick 45,84 procent av rösterna.

Den stora valfrågan har varit hur man ska få bukt med den höga brottsligheten i landet. Otto Pérez Molina och hans högerpopulistiska parti Partido Patriota menar att de kan kväsa brottsligheten med ”den hårda handens politik”. Pérez Molina har erfarenhet av denna politik efter sin tid som general i regionen Ixíl under 1980-talet där flertaletet massakrer genomfördes.

– Bara små grupper av den totala befolkningen har en tillräckligt hög kulturell nivå för att historiskt sett kunna analysera konsekvenserna av att ha en militärregering som styr landet, säger Efrain Amaya, som undervisar i arkitektur vid universitetet San Carlos i Guatemala City. Guatemala befinner sig i en kris – utan värderingar och utan social medvetenhet.

Efrain Amaya, USAC

Efrain Amaya, USAC

Jorge Murgas Armas som forskar på institutet för ekonomisk och social forskning vid San Carlos ser framför allt två förklaringar till att Otta Pérez Molina vann valet. Dels för att han hade det största stödet både ekonomiskt och politiskt sett och dels eftersom det inte var första gången han ställde upp i ett presidentval. Två gånger har han kommit vidare till andra valomgången.

-Så har det varit de senaste valen i Guatemala – man brukar vara tvungen att försöka två gånger innan man lyckas. Och Otto har drivit en kampanj sedan förra gången han förlorade. Han är därför mer etablerad än Baldizón.

Murgas Armas fortsätter:

– Guatemala är ett väldigt komplext land. Vi har en lång historia av förtryck och våld. Det går alltid att använda sig av terror och rädsla för att nå dit man vill. Otto vann valet på grund av det stora stödet han hade i huvudstaden Guatemala City. Det är där det finns mest terror och mest förtryck. Men det är också där som de bästa kommunikationsmedlen finns – och därmed är det lättare att fjärma människor från verkligheten.

Jorge Murga Armas -USAC

Jorge Murgas Armas -USAC

I valet 2007 blev Otto Pérez Molina slagen av den nuvarande presidenten Àlvaro Colom i den andra valomgången. Colom kallar sig för socialdemokrat men trots det har landet fortsatt att ha bland de lägsta skatterna i Latinamerika. Däremot införde hans tidigare fru Sandra Torres några sociala program med en extra peng för de allra fattigaste. Något som Pérez Molina har lovat att behålla.

– Jag oroar mig lite för att det troligen kommer bli väldigt oroligt i landet om Otto inte lever upp till sina löften om att behålla de sociala programmen. Jag hoppas att det internationella samfundet trycker på i detta avseende, säger Efrain Amaya.

Diego Chel Bernal arbetar inom servicesektorn och hans fackförening har tryckt upp en rad plancher där man kan läsa: ”Mot militärer – rösta inte för mer våld”, följt av en bild på ett hakkors och Otto prydd med en Hitlermustach. Diego Chel Bernal är väl medveten om att han utsätter sig för risker genom att ha deltagit i denna kontroversiella kampanj. Efter att ha satt upp planscher i Nebaj i regionen Ixíl har han mottagit flera dödshot. Det var i denna region som folkmordet ägde rum under Otto Pérez Molinas tid som general, men där han trots allt har ett stort stöd.

Diego Chel Bernal

Diego Chel Bernal

– Jag känner några vars föräldrar mördades i massakrer på 1980-talet och de röstar ändå på Partido Patriota. Jag känner till och med före detta gerillasoldater som röstar på Otto, berättar Chel Bernal.

Han fortsätter:

– Otto Pérez Molina äger tio olika vaktbolag. Han tjänar stora pengar på den höga våldsnivån. Han har tjänat på säkerhetskonceptet. Alla som röstade på Molina gjorde det för att han har lovat ökad säkerhet.

När Diego Chel Bernal satte upp sina planscher fick han en ilsken folkmassa emot sig. Femtio personer från Partido Patriota omringade honom och förde honom till stadens polisstation. Han fick sitta inlåst i två timmar innan han släpptes. Vid ett annat tillfälle kom det fram en kvinna och började fotografera honom. Hon anklagade honom för att föra en smutskampanj och berättade att det skulle få allvarliga konsekvenser om det fortgick. Han har anmält hoten och också kontaktat media, men eftersom landets media är i händerna på högern så är det ingen som har haft något intresse av att rapportera händelserna, menar Chel Bernal.

Det som förvånade många som öppnade tidningen på morgonen var att den första presidenten som hade ringt och gratulerat Otto Pérez Molina till valsegern var Venezuelas president Hugo Chávez.

– Chávez ringde till Molina för att psyka honom. Det är en strategi, tror Diego Chel Bernal.

I Guatemala sker i genomsnitt 18 mord om dagen. Enligt dagstidningen Prensa Libre lovar Pérez Molina att ägna 60-70 procent av sin tid åt säkerhetsfrågan. Men kommer den nye presidenten att lyckas med att stävja brottsligheten?

– Otto kommer att fylla landet med polis och soldater men jag tvivlar på att det kommer att leda till minskad brottslighet. Ojämlikheten kommer ju att fortsätta. Utan några tillgångar måste man ju stjäla för att skaffa mat. Går man två dagar utan mat så kommer man försöka stjäla oavsett hur många poliser som finns på gatorna, säger Efrain Amaya.

Jorge Murgas Armas tror att förtrycket kommer att fördjupas ytterligare med Otto Pérez Molina som president.

– Vi kommer att få ett samhälle med större fattigdom vilket leder till mer våld. Kolla bara på Mexiko; där har man försökt sätta hårt mot hårt i kriget mot knarket men det har bara gjort situationen än värre. Det kommer att leda till social rensning, säger Murgas Armas.

Efter första valomgången var det många som uttryckte sin besvikelse över att det var två högerkandidater som var kvar till den andra omgången. Trots allt var det 59.68 procent av landets röstberättigade befolkning som gick och röstade. Det är ingen imponerande siffra internationellt sett, men den hittills högsta siffran i en andra valomgång i Guatemala.

"Som student på USAC röstar jag inte på militärer"

“Som student på USAC röstar jag inte på militärer”

De senaste decenniet har många talat om en vänstervåg som sköljt över Latinamerika, efter att vänsterkandidater vunnit val i flera länder. Kommer denna vänstervåg aldrig att nå Guatemala?

Men Murgas Armas håller inte alls med om att vänstervågen aldrig nått Guatemala.

– Vi var ju det första landet i Latinamerika med revolutionära processer. Det är ju i Guatemala som vänstervågen började. Vi var långt före både Kuba och Venezuela och Bolivia. Vi har inspirerat alla andra revolutioner i vårt närområde. Ingen annanstans har vänstern varit så stark att det har krävts ett 36-årigt krig för att hålla kvar kontrollen. Ingen annanstans i Latinamerika var man tvungen att gå så långt som till folkmord. Ingen annanstans har den ekonomiska makten varit så agressiv och folket så motståndskraftigt.

Väggmålning Jacobo Árbenz USAC

Väggmålning Jacobo Árbenz USAC

Murgas Armas tycker att andra länder har mycket att lära av Guatemala. Han menar att alla förtryckarmekanismer först testades i Guatemala innan de togs till andra länder såsom Nicaragua eller Vietnam.

– Vi var ett laboratorium. Så brutala massakrer som ägde rum i Guatemala skedde aldrig i Nicaragua eller i El Salvador. De var aldrig nödvändiga i grannländerna. Men det stämmer inte att vi inte för en kamp här. Vi har kämpat i 500 år, avslutar Jorge Murgas Armas.

Elina Peronius, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2011-2012