DSC00264_1115x185
Folkmordsrättegång i Guatemala uppskjuten

Idag, den 21 september, är det den internationella fredsdagen och det hade således varit väldigt fint att få skriva att rättegången mot folkmordsanklagade Hector Mario López Fuentes i Guatemala har inletts. Så är dock inte fallet och beslutet om rättegång ska inledas eller inte har skjutits upp.  Detta på grund av att försvaret lämnat in två så kallade amparos (ungefär överklagande) som inte kunnat lösas i tid. Systemet med amparos är ytterst vanligt i Guatemala och drar ut på rättsprocesser, i många fall i all oändlighet. Det är en medveten strategi från försvarets sida för att hindra att rättegångar inleds och att rättvisa skipas – något som i högsta grad spär på straffriheten i landet. På grund av hur vanligt förekommande detta är så var många överlevare, vittnen och familjemedlemmar beredda och visade trots de dåliga nyheterna fortsatt kämpaglöd. Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer var på plats vid domstolen för att prata med de inblandade.

Mario Minera, ordförande för människorättscentret CALDH sade så här efter den inställda domstolsförhandlingen:

”Det här är ett typexempel på de blockeringar som försvaret använder sig av för att förhindra en rättsprocess. Anledningen till detta förhinder är ett tecken på att fallet har avancerat”.

Under en presskonferens utanför domstolen uttryckte vittnesorganisationen AJR:s ordförande Julia att det efter elva år av kamp nu är dags att de ansvariga för folkmordet döms. Hon påpekade också att det verkar saknas vilja bland domarna att föra fram fallet.

”Vi lider fortfarande av den smärta vi bär med oss från kriget och vi är här för att kräva rättvisa och att rättssystemet uppfyller sina skyldigheter gentemot folket”.

Antonio Caba, också från AJR och överlevare från en massaker i Ixil den 23 mars 1982 då 95 människor  mördades, menar att uppskjutandet av förhandlingarna är ett hån mot vittnena.

”Vi måste fortsätta kämpa. Vi är lagliga vittnen och vi kommer kämpa tills de ansvariga militärerna döms”.

Här kan du se en film om vittnenas tankar inför domstolsförhandlingen:

Du kan kan också hjälpa till och stötta vittnen och överlevare från inbördeskriget i Guatemala genom att till exempel skriva under denna namninsamling från en av våra nordamerikanska samarbetsorganisationer NISGUA:

http://www.thepetitionsite.com/415/justice-for-genocide-in-guatemala/

Det globala nätverket mot tortyr och andra övergrepp på de mänskliga rättigheterna OMCT uppmanar nu EU att övervaka och stötta processen mot straffrihet i Guatemala. Läs mer om detta på:  http://www.omct.org/urgent-campaigns/urgent-interventions/guatemala/2011/07/d21354/

Karin Bender, Sofia Gadelii, Kajsa Stenberg, Fredsobservatörer för Kristna Fredsrörelsen Guatemala 2011-2012

Fredskaravan demonstrerar mot våldet

Under ledning av poeten och fredsaktivisten Javier Sicilia intog fredskaravanen San Cristóbal de las Casas för att protestera mot president Calderóns krig mot knarket, som hittills tagit över 45 000 liv. Karavanen bestod av över 500 aktivister från olika delar av Mexiko plus drygt hundra journalister som följde dem längs vägen. I täten av demonstrationen, som gick mot stadens centrum, gick anhöriga till våldets offer och migranter och ursprungsfolk som demonsterade för sina rättigheter.

Till minne av våldets offer. Foto: Charlotta Pettersson

Till minne av våldets offer. Foto: Charlotta Pettersson

Sicilia startade Rörelsen för Fred med Rättivsa och Värdighet (Movimiento por la Paz con Justicia y Dignidad) i slutet av mars i år efter hans son mördats av drogrelaterat våld. Ickevåldsiniativet har välkomnats från många olika håll och har fått organisationer och människor som är missnöjda med president Calderóns militanta politik att gå samman och uttrycka sitt missnöje. I Chiapas har bland annat zapatiserna genom Subcomandante Marcos och den pacifistiska organisationen Las Abejas (bina) visat sitt stöd. Rörelsen har lett till ett stort antal marscher och demonstrationer och i ett möte med president Calderón i juni, krävde Sicilia ett slut på straffriheten för våldsbrott.

Panel i Stadshuset. Foto: Zofie Bengtsson

Panel i Stadshuset. Foto: Zofie Bengtsson

Fredskaravanen har under sin 10 dagars långa turné i den sydliga delen av landet besökt flera städer och ankomsten till San Cristóbal den 15 september inföll med den mexikanska självständighetsdagen. Sicilia deklarerade att Mexiko inte har något att fira eftersom “minnet av frihet har blivit kränkt”. Av denna anledning bytes det traditionella ropet för frihet ut mot en tyst minut. Sicilia sa även att självständigheten inte gjort ursprungsfolken rättvisa och att det inte kommer att bli någon riktig självständighet förrän delstatsregeringen respekterar och uppfyller innehållet i San Andrés-avtalet. I fredsavtalet, som skrevs under 1996 i samhället San Andrés mellan den dåvarande regeringen och Zapatistarmén för Nationell Befrielse (EZLN), står bland annat att man ska göra konstitutionell lag av San Andrés-avtalet.

Marschen i San Cristóbal avslutades i stadsteatern med en paneldiskussion och vittnesmål från män och kvinnor i Chiapas vars rättigheter blivit kränkta. Fredskaravanen återvände till Mexiko City i veckan och om några dagar ska Sicilia träffa president Calderón igen.

Zofie Bengtsson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Chiapas

En fredsobservatörs upplevelser kring valet

Den 11:e september 2011 gick det guatemalanska folket till valurnorna för att för åttonde gången i rad på demokratisk väg välja nya politiska representanter. I Ixcan, en svårtillgänglig djungelkommun i norra delen av regionen Quiche, samlades flera människorättsförsvarare för att försäkra sig om att valet gick rätt till.

Flera saker oroade väljarna. Exempelvis fanns det personer i den kommunala valmyndigheten med nära familjeband till politiska kandidater. Ryktet gick också att myndighetens ordförande plötsligt fått en ny bil i present av en okänd givare. Dessutom hade valmyndigheten informerat flera samhällen i kommunen att militär skulle skickas ut för att upprätthålla ordningen. Människorna som har överlevt massakrer under inbördeskriget är fortfarande inte bekväma med militär närvaro vilket då kan påverka deras vilja att rösta.

 Vi blev tillfrågade att medfölja en människorättsorganisation under dagen i Playa Grande, som är namnet på kommunens centralort. Rädslan för valfusk och det våld det kunde leda till var stor och organisationen ville försäkra sig om att allt gick rätt till. Området med vallokalerna kryllade av människor och försäljare men var avspärrat för trafik. Många hade stigit upp i tidigt otta för att ta sig till staden – vilket för några innebar ett par timmars resa. Vallokalerna skulle öppna redan klockan sju på morgonen men direkt uppstod det problem. Valsedlarna ska enligt reglerna anlända i genomskinliga plastpåsar. Istället kom de i svarta plastsäckar. För att försäkra sig om att valsedlarna fortfarande var orörda fick varje partis representanter, som alltid finns på plats vid varje valurna, gå igenom säckarna. Det handlade om 14 partier och det tog sin tid. Därmed kom röstningen inte igång i utsatt tid.

Vi gick en första runda förbi vallokalerna vid tiotiden. Köerna ringlade långa. Några letade efter sin vallokal. Varje vallokal var ämnade för 600 röstande. Det som tycktes mig märkligt var att till vissa vallokaler var köerna enorma medan till andra lokaler var det nästan ingen kö alls. Solen stekte och värmen var i det närmaste olidlig. Min gröna obsveratörsväst blev snabbt genomblöt av svett. Vi fick höra att i en vallokal hade vissa ogiltigheter upptäckts, där man i smyg hade försökt dela ut valsedlar till några personer. Det upptäcktes tidigt och kunde snabbt åtgärdas. Några poliser fanns utanför varje vallokal men de enda soldaterna vi såg stod utplacerade längs vägarna utanför staden.

Klockan tre gjorde vi nästa runda. Tack och lov hade molnen tornat upp sig på himlen så det var inte längre lika stekande hett. Men molnen såg mörka ut. Människorna skruvade på sig. När det regnar i den här tropiska delen av världen brukar det vräka ner. Som tur var stoppade det vid några droppar. Vi frågade några kvinnor som stod ganska långt fram hur länge de hade köat. Sedan klockan åtta i morse blev svaret. Troligtvis hade de en timma kvar innan de nådde valurnorna. Åtta timmar för att få avlägga sin röst! Jag undrar om jag själv hade haft det tålamodet. Jag har nog själv aldrig köat mer än fem minuter för att få rösta. Lägg då till de långa resorna som människorna på landet behöver göra – resor som sker under regnperioden då vägarna inte alltid är framkomliga. Resan är i alla fall gratis. Partierna skickar ut bilar och minibussar för att hämta människorna.

Sista rundan gjorde vi när vallokalerna stängdes klockan sex på kvällen. Fortfarande fanns det köer kvar – den längsta bestod av ungefär 60 personer.  De som stod i köerna fick avlägga sina röster men inga nya accepterades i kön. En förklaring till skillnaden i köbildning till de olika vallokalerna var att det berodde på valarbetarna. Vissa var oerfarna och långsamma eller kanske helt enkelt mer noggranna. Dessutom är det inte bara är ett presidentval, utan varje person har fem olika röster att avlägga. Jag är förvånad över att människorna accepterade en sådan orättvisa och behöll lugnet. Köerna kan också bero på att det var fler än någonsin som röstade och idag har vi fått beskedet av valdeltagandet över hela landet uppgick till 66 procent (jämfört med 60,2 procent för fyra år sedan).

Natten förlöpte sedan förvånansvärt lugnt. Våra guatemalanska kollegor fortsatte att lyssna på radio hela natten och på morgonen skickade de ut ett pressmeddelande där de gratulerade folket i Ixcán till ett väl genomfört val.

Elina Peronius, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2011-2012

[slideshow]

Guatemalas första valomgång avgjord!

I natt presenterades Guatemalas valresultat. Nästan alla röster är räknade och som väntat vann Otto Pérez Molina från det högerpopulistiska Partido Patriota, ”Patriotiska Partiet”, (PP) med 36 procent.

Manuel Baldizón från högerpartiet Partido Libertad Democrática Renovada, ”Förnyad Liberal Demokrati”, (Líder) hamnade på andra plats med ca 23.5 procent. Detta innebär att de två kandidaterna går vidare till en andra omgång den sjätte november i år. Molinas liksom Baldizóns enorma marknadsföring har gjort det mycket svårt för andra kandidater utan större resurser, t.ex. vänsterpartiets Rigoberta Menchu, att mäta sig i kampen om rösterna.

Ett av många röstningscenter. Foto: Sofia Gadelii

I lördags täckte alla affärer över sina alkoholdrycker med svart plast. La ley seca, den torra lagen, hade börjat. I 42 timmar förbjöds all alkoholkonsumtion i landet i och med valet. Samma dag fick man information om att ännu en borgmästarkandidat hade mördats. Enligt människorättsombudsmannen (Procuraduría de los Derechos Humanos) i Guatemala har nu mer än 35 personer kopplade till valet dödats. Våldet i Guatemala är utbrett och det beräknas att cirka 18 personer mördas om dan. Och det är här Molina kommer in. Han kommer nämligen att styra landet med en ”mano dura”, en hård hand, för att bekämpa brottsligheten. Däremot är många oroliga hur Molinas järnhand kommer användas i praktiken. Molina har nämligen ett förflutet som före detta chef för en militärbas i staden Nebaj i regionen Quiché. Under Guatemalas blodiga folkmord på åttiotalet genomfördes inte mindre än 327 massakrer i denna region av statens styrkor. Genom marknadsföring har Molina smart nog fått folk att koppla hans namn till någon som bidrog till Guatemalas fred istället för blodiga mord då han var en av dem som skrev under fredsavtalet 1996. Men i kulisserna finns en annan sanning.

Den torra lagen. ”Från och med idag 10 september är alkoholförsäljning förbjuden. Försäljningen återupptas på måndag från och med klockan tolv”. Foto: Sofia Gadelii

Baldizón kommer från norra Guatemala och är doktor i juridik. Han är särskilt orolig för det ökade våldet i landet kopplat till knarkhandel och Guatemalas funktion som knarkkorridor. Hans lösning är att införa dödsstraff och det har varit en av hans största valfrågor. För några månader sedan visade dock opinionsundersökningar att Baldizón inte skulle ha någon chans att gå vidare till en andra omgång. Då var nämligen den starka tvåan i landet Sandra Torres. Torres var fram till i våras gift med den nuvarande presidenten Álvaro Colom. Guatemalansk lag förbjuder nära anhöriga till före detta presidenter att ställa upp i presidentval men Torres trodde att hon skulle kunna kandidera eftersom hon skilt sig. Trots hennes enorma presidentkampanj godkände aldrig den guatemalanska domstolen hennes kandidatur. Hennes parti La Unidad Nacional de la Esperanza, ”Nationell Enhet för Hopp”, (UNE) blev därför utan presidentkandidat.

Ett brunt pekfinger visar att man har röstat. Foto: Sofia Gadelii

Missnöjet inför valet och kandidaterna har varit stort i landet. Carlos, en 34-årig guatemalan berättar att han inte vågar berätta för folk på sitt jobb om sitt missnöje. Han vågar inte heller använda sitt riktiga namn i denna artikel. ”Jag sitter alltid med mina hörlurar på jobbet för att slippa politiska konversationer. Att säga vad jag tycker kan vara väldigt riskabelt”. Han berättar att han och hans vänners plan var att rösta blankt. Men i Guatemala räknas inte de blanka rösterna. Det är bara de som röstar på någon kandidat som räknas i de 100 procenten. Alltså blir hans röst inte värd någonting utan tas bara bort. Han förklarar även sitt missnöje över att de stora partierna inte har respekterat lagstiftningen om hur mycket man får spendera på marknadsföring. ”Folk blir såklart hjärntvättade när man ser Molinas ansikte, röst, och slagord precis överallt. Han har anordnat stora fester med medryckande musik, tryckt ut hundratals t-shirtar, gjort reklamfilmer som visats i hela landet. Han spelar nästan enbart på folks rädsla inför Guatemalas osäkerhet som han skulle kunna lösa genom sin järnhand. Dessutom är det löjligt att man får spendera 50 miljoner kronor på marknadsföring i ett land där folk dagligen dör av hunger.”

Marknadsföringslagarna är bara en av många lagar de stora partierna inte har respekterat. Molinas parti hade i juli spenderat 50 miljoner kronor, nästan nio miljoner kronor mer än det tillåtna taket. Man tror dessutom att den riktiga siffran är mycket högre än den som redovisats. Partiet har dock inte ställts till svars för detta lagbrott. Andra regler, som förbud mot att måla träd, bergskammar o.s.v. har inte heller respekterats. Att starta sin marknadsföring före godkänt utsatt datum, vilket nästan alla stora partier gjorde, besvarades med en bot på i sammanhanget obetydliga 125 dollar. Något som de flesta struntade i att betala.

Carlos suckar och säger att partierna dessutom aldrig baseras på ideologier. ”Det är bara ekonomiska intressen som styr”. Carlos tänker ofta på att flytta utomlands. Han vill kunna leva i ett land med riktig yttrandefrihet, utan korruption och där saker och ting fungerar som de bör.

”Mitt land är kört. Om du bara visste hur ont det gör i hjärtat”.

Sofia Gadelii, Fredsobservatör Kristna Fredsrörelsen 2011-2012