Eftersom det är semestertider för majoriteten av Kristna Fredsrörelsens fredsobservatörer i Mexiko och Guatemala passar Aron Lindblom på att göra ett kort gästspel som bloggare på temat ”hårdrock och mänskliga rättigheter”.
Cesar López bygger om maskingevär till elgitarrer i Bogotá, Colombia. Foto: Aron Lindblom.
Två månader efter att jag lämnat mitt jobb som koordinatör för fredsobservatörerna så vänder tankarna fortfarande tillbaka till Latinamerika och då i synnerhet ”den eviga vårens land”, Guatemala. Det är svårt att släppa taget. Att jobba för Kristna Fredsrörelsen gav mig chansen att möta människor och få upplevelser som jag aldrig annars hade fått. Jag har suttit ett par meter från zapatisternas talesperson Subcomandante Marcos och känt hans cigarrdoftande andedräkt medan han beskrev sin syn på Israels anfall mot Gaza i januari 2009. Jag har suttit vaken en hel natt i duggregn under en bit plast tillsammans med bönder som höll utkik efter paramilitärer som hotat köra bort dem från sin mark. Jag har sett soldaterna åka förbi La Garrucha och Acteal i Chiapas, där kriget fortfarande inte är över, och jag har suttit hemma i köket hos överlevare på landsbygden i Guatemala och hört dem berätta om hur soldaterna dödade deras barn på precis samma plats för 25 år sedan.
Utan att glorifiera de människor som jag har mött, som såklart är ”vanligt folk” och varken bättre eller sämre än någon annan, så är det ändå deras osvikliga mod och kämpaglöd som satt djupast spår i mig. Med alla de problem som det kan medföra att engagera sig för mänskliga rättigheter i Guatemala eller södra Mexiko så hade det varit så mycket enklare att bara hålla tyst och svälja förnedringen, men istället reser sig människorna och vägrar låta sig tystas.
Vid sidan av mänskliga rättigheter så är musik och populärkultur en annan stor passion för mig. Detta intresse har jag under mina år i Latinamerika kunnat få utlopp för genom att skriva för hårdrockstidningen Slavestate Magazine, där jag fått publicera flera artiklar om kulturlivet i Central- och Sydamerika. Att kulturarbetare fortfarande kan råka illa ut på grund av sitt engagemang blev för övrigt tydligt för några månader sedan när Victor Leiva, vän till många av våra fredsobservatörer, sköts på gatan i Guatemala City när han var på väg hem från jobbet på konstnärskollektivet Caja Lúdica (läs mer på Anton Svenssons blogg). Det finns gott om sorgliga nyheter från Guatemala och Mexiko men temat för mina rapporter till Slavestate Magazine har istället varit musikens positiva kraft som inspiration för människor att fortsätta engagera sig och njuta av livet trots alla motgångar. Nedan följer ett par tips från Slavestates arkiv:
Guatemala Hardcore
En intervju med cyklisterna, punkarna, veganerna och bröderna Luís och Mario Otzoy i Guatemala City: http://www.slavestate.se/?e=1403
Kulsprutor till gitarrer
Cesar López gör om mördarmaskiner till musikinstrument i Bogotá, Colombia: http://www.slavestate.se/?e=595
Motkulturernas Mexiko City
Rapport från ett besök bland subkulturerna i Mexiko City i september 2009: http://www.slavestate.se/?e=755
Heroinets huvudstad
Lite otippat så innehåller serien ”Slavestate i Latinamerika” även ett besök i skotska Glasgow, staden som är världsbäst på heroinmissbruk och hjärt- och kärlsjukdomar: http://www.slavestate.se/?e=1127
Aron Lindblom arbetade för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och Mexiko åren 2008-2011.