DSC00264_1115x185

Inlägg från: juni 2011

Det andra kriget

I veckan som gått har Margot Wallström, FN:s särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatta situation i krig och andra konflikter, uttalat sig angående arresteringen av exgeneralen Hector Mario López Fuentes som står anklagad för folkmord och brott mot mänskligheten, där bland annat våldtäkt och sexuell tortyr ingår. Wallström välkomnar gripandet och menar att det skickar en tydlig signal till andra förövare världen över om att sexuellt våld under krig och konflikter inte är acceptabelt och att rättvisan slutligen kommer att segra.

Kvinnor utgjorde en fjärdedel av alla offer under det 36-åriga inbördeskriget i Guatemala och de blev utsatta för ett specifikt könsrelaterat våld, riktat mot dem endast på grund av att de var kvinnor, såsom exempelvis våldtäkt och sexuell tortyr. Enligt den guatemalanska sanningskommisionen (CEH) var detta sexuella våld en del av den systematiska krigsstrategin som militären utövade emot den egna befolkningen under förevändningen att man bekämpade gerillan. Som i så många andra konflikter världen över så användes våldtäkt som ett vapen och kriget utspelades många gånger på kvinnors kroppar. Det sexuella våldet utfördes såväl på landsbygden under militära offensiver som i storstaden i häkten, förhörsrum och liknande, på order av de högsta befälhavarna. Detta betyder att tusentals soldater från den guatelamanska armén tränades i att våldta, tortera och mörda kvinnor – såväl gamla som unga, barn som gravida.

Enligt Wallström frodas det sexuella våldet i tystnaden och straffriheten vilket gör att det är oerhört viktigt att dessa brott uppdagas och att de ansvariga kan fällas. Efter fredsavtalen 1996 har lite gjorts för att inkorporera kvinnorna i det guatemalanska civilsamhället och det är få som fått tillgång till psykosocialt stöd för att kunna återgå till något som liknar ett normalt liv. Att skipa rättvisa i folkmordsfallet och således för de sexuella brotten begångna under kriget är ett stort och viktigt steg i försoningsprocessen, men långt ifrån det enda. Dock är det ett måste för en regim som vill kunna kalla sig demokratisk att ta itu med sitt förflutna, att uppnå rättvisa till den grad det är möjligt och sedan börja bygga en stat som respekterar de mänskliga rättigheterna, en stat där amnesti och straffrihet inte får plats. Än har Guatemala lång väg att gå, men att en högt uppsatt militär nu får stå till svars för det absurda våldet som så många kvinnor utsattes för, är något som för bara några år sen verkade omöjligt.

Margot Wallström avslutar sitt uttalande med att nämna vittnesorganisationen AJR:s (organisation som KrF medföljer) långa kamp för rättvisa. Hon uppmanar även myndigheterna att garantera skyddet av brottsoffer, vittnen, människorättsförsvarare och jurister under hela den rättsliga processen.

Läs hela Wallströms uttalande (engelska) här.Mer om det sexuella våldet under kriget kan du läsa här. 

 Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

krfguatemala
Ännu ett steg i kampen mot Guatemalas straffrihet

Den 18 februari 1984 försvann Edgar Fernando García. Han var en 25-årig gift man och far till en liten flicka. Utöver ingenjörsstudier på universitetet USAC var han politiskt engagerad och aktiv i fackföreningen på företaget Centroamericana de Vidrios, S.A. Detta utgjorde en tillräcklig hotbild för den guatemalanska staten och blev anledningen till hans försvinnande.

Fernando var denna lördag 1984 på väg till sitt arbete. På vägen slog han följe med en vän, Danilo Chinchilla. De hann inte långt förrän de blev stoppade av polisens specialstyrkor (BROE), men Danilo och Fernando valde att ta till flykten. Säkerhetsstyrkan svarade med skottlossning och de blev båda träffade. Senare samma dag besökte civilklädda män Fernandos hus för att ta hämta hans ägodelar och för att informera hans fru om att Fernando skulle vara åter på tisdagen.

Han kom aldrig mer tillbaka.

Nineth Montenegro, Fernandos fru, har aldrig slutat kämpa för att rättvisa ska skipas. Dessvärre har hon fått arbeta mycket i motvind då den guatemalanska staten inte har visat något större intresse för hennes fall. Men förra året dömdes tillslut två före detta poliser, Héctor Ramírez Ríos och Abraham Lancerio Gómez till 40 års fängelse. Denna rättegång var unik då man för första gången använde sig av dokument från polisens historiska arkiv.

Nu har Nineth Montenegro och andra människorättsförsvarare fått ännu en delseger i fallet då Ministerio Público i Guatemala gav en arresteringsorder för Héctor Bol de la Cruz som verkade som polischef under Fernandos försvinnande.

I två månader letade man efter Héctor och till slut hittade man honom i ett hus man inte visste om att han hade. Héctor är ansvarig för hundratals påtvingade försvinnanden under åren 1983-1985 när han verkade som polischef under diktatorerna Efraín Ríos Montt och Óscar Mejía Víctores.

Det faktum att man fångat in en polischef av Bols dignitet är inte bara ett stort steg för rättvisan utan även mot Guatemalas straffrihet. Nu återstår det att se vad Guatemalas domstol ger honom för straff.

Läs mer om fallet här

Sofia Gadelii, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

krfguatemala
Första folkmordsfallet i Latinamerika

Det sitter nio personer runt bordet klockan sju på måndagsmorgonen. Två är advokater, fem har överlevt folkmordet i Guatemala och två är internationella observatörer. Advokaterna berättar vad som kommer att hända idag: det ska avgöras om det blir rättegång. Det är en nervös stämning med inslag av hopp två timmar innan generalen Hector Mario López Fuentes, som var en av de högsta befälhavarna Guatemalas militär under diktatorn Ríos Montts tid vid makten, ska infinna sig på förhandling. Det ska avgöras om det finns en sannolikhet att López Fuentes kan kopplas till brotten.

I nästan elva år har man väntat på den här dagen. Elva år sedan man gjorde den första anmälan om folkmord mot general Lucas García och senare också generalerna Ríos Montt och López Fuentes. Det är snart 30 år sedan den guatemalanska staten begick folkmordet där minst 200 000 personer mördades och minst 45 000 försvann. Hittills har ingen av de som gav order om dödandet dömts.

Innan resan till rättssalen säger Julia Cortéz Tecú, ordföranden för vittnenas förening AJR: “Äntligen har dagen kommit som vi väntat på så länge. Vägen till rättegång har varit lång och vi väntar fortfarande på rättvisa.” Hon tackar oss observatörer för att vi kommit och alltid funnits vid deras sida, och sedan åker vi.

Väl där blir salen full. Medier, människorättsförsvarare och internationella samfundet är närvarande. Sedan kommer en familj in eskorterad av beväpnade säkerhetsvakter. I mitten går en liten och gammal man på 81 år. Han får en kram av de andra och blir inlåst i den stora gallerburen till vänster i rättssalen.

Domaren kommer in och hälsar alla välkomna. Hon läser upp orden folkmord, brott mot mänskligheten och påtvingade försvinnanden. Sedan ber hon försvaret yttra sig. De säger att de vill skjuta upp rättegången på grund av López Fuentes dåliga hälsa. Detta avvisas och åklagaren får ordet.

Det tar åklagaren nästan två timmar att läsa upp anklagelserna för 77 händelser: mord på 317 barn, kvinnor, män och äldre i Maya-Ixilfolket som mördats av militären eller dött av följderna av att behöva fly upp i bergen. Anklagelserna rör endast brott begångna i regionen Quiché och bara de brott som absolut kan bevisas. Åklagaren lägger fram bevis på bevis, hög efter hög av papper inklusive bevis från utgrävningar av gravar, militärstrategiska planer och telegram som López Fuentes skickade under åren 1982-83, där det framkommer att allt har skett medvetet och planerat.

Under pausen stiger spänningen och när domaren tar till orda igen är det knäpptyst i salen. Hon talar en lång stund om de grövsta brotten som finns, om hur så många mördats i Guatemala och behandlats på ett så förnedrande sätt.

Till slut uttalar hon de magiska orden: Det FINNS en sannolikhet att López Fuentes har deltagit i organiserandet av folkmord och brott mot mänskligheten. Försvaret och åklagaren får två och en halv månad på sig att förbereda sig. Den sjätte september ska bevisen lämnas in.

Efter förhandlingen säger Mario Minera, chef för människorättscentret CALDH: “Detta är ett oerhört stort steg för Guatemala. Vi hade inte kunnat genomföra detta utan er överlevande. Men ännu har vi inte fått rättvisa. Och två och en halv månad är väldigt lite tid att förbereda sig på. Det kommer att bli ännu mer intensivt från och med nu.”

Kristna Fredsrörelsen har medföljt vittnen och överlevanden till folkmordet sedan anmälan lämnades in år 2000. Vi kommer att fortsätta följa processen som är den första i sitt slag i Latinamerika.

Lisa Hederstierna, koordinatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och Mexiko.

krfguatemala
Stort steg framåt i folkmordsprocessen

Idag fredag den 17 juni arresterades Hector Mario López Fuentes, högste befälhavare under de facto regeringen Ríos Montt, och inblandad i folkmordet på maya ixilfolket under åren 1982-83.

Arresteringen av López Fuentes utgör ett stort steg framåt i den rättsliga folkmordsprocessen som pågått i mer än tio år och som Kristna Fredsrörelsen medföljt genom människorättscentret CALDH och  vittnesorganisationen AJR. Under kvällen har dessa organisationer släppt en kommuniké där man beskriver händelsen och uppmanar världen att sprida informationen och därmed dela denna historiska process med dem. På måndag påbörjas domstolsförhandlingarna mot López Fuentes då KrF kommer att vara på plats. Vidare uppdatering om fallet kommer så snart ny information ges.  Nedan följer en ungefärlig översättning av kommunikén.

FÖRSTA ARRESTERINGEN FÖR FOLKMORD I GUATEMALA

Idag, den 17 juni, 29 år efter att ha utfört Plan Victoria 82, utarbetad av Högsta befälhavaren inom militären (Jefe del Estado Mayor del Ejército) och de facto regeringen Ríos Montt, har Generalen Héctor Mario López Fuentes blivit arresterad för folkmord på maya Ixil folket under åren 1982-83.

 Offren och överlevanden ifrån folkmordet har försökt få rättvisa i fallet sedan mer än 10 år tillbaka och nu har rättssystemet möjligheten att döma i ett fall så grovt som folkmord. Denna händelse fyller oss med hopp och motivering att fortsätta kämpa emot glömskan.

I och med denna arrestering vill vi ge uttryck åt vår tillfredsställelse och hoppas att myndigheterna kopplar López Fuentes till pågående fall och att han kan bli den första av många som nu går fria att bli dömd för folkmord.

Vi vill att ni alla delar denna historiska process med oss, inte bara i vårt land utan även i hela Latinamerika och i världen, efter att vi visat att vårt rättssystem kan och har kapaciteten och modet att döma ett brott som folkmord.

EN FÖRSTA DOMSTOLSFÖRHANDLING MED GENERAL HECTOR MARIO LOPEZ FUENTES ANKLAGAD FÖR FOLKMORD

MÅNDAG 20 JUNI 2011 KL. 08.30

”FOLKMORDET SKA INTE KUNNA FÖRBLI OSTRAFFAT”

Asociación para la Justicia y Reconciliación – AJR

Centro para la Acción Legal en Derechos Humanos – CALDH

Lisa Hederstierna, koordinatör, och Karin Bender, fredsobservatör, Kristna Fredsrörelsen

krfguatemala
De verkliga problemen är osynliga i Guatemalas valrörelse

Den guatemalanska valrörelsen har varit igång sedan länge, trots att lagen egentligen slog fast att det var olagligt att kampanja innan maj 2011. I hopp om att vinna röster har ”Enigheten för nationell förändring” (UCN) satsat hårt på valaffischer med budskapet ”Det kommer bättre tider för alla” och Patriotiska partiet, som leder opinionsmätningarna, har raggat röster med sin slogan ”Jag är patriot, jag älskar Guatemala”.

Landet kämpar med ohyggliga problem i form av hungersnöd, utbredd fattigdom, underutvecklad industri och lantbruk, korruption och hög brottslighet. Valdebatten har dock i första hand handlat om huruvida den nuvarande presidentens före detta hustru Sandra Torres de Colom ska få ställa upp som presidentkandidat eller inte. Det här med ”före detta” är intressant då Sandra Torres och hennes make skiljde sig häromsistens för att just undkomma problemet med att Guatemalas lag förbjuder presidentens närmaste släktingar från att ställa upp i val.

Hittills har bara en presidentkandidat, Patriotiska partiets Otto Perez Molina, lyckats registrera sig. Övriga kandidater är av olika anledningar under utredning. För Sandra Torres handlar det alltså om att hon är gift med presidenten. För Patricia Arzu är problemet att hon är gift med den före detta presidenten Alvaro Arzu och för Zury Rios är problemet att hennes pappa Efrain Rios Montt ledde en av Guatemalas allra blodigaste militärregimer som diktator mellan åren 1982-1983. Knepigt läge för flera kandidater alltså.

I debatten är det Sandra Torres som har kritiserats allra hårdast för sitt försök att nå presidentposten. Det hårda motståndet mot hennes kandidatur är i mina ögon misstänkt starkt kopplat till klass (Sandra Torres är vit överklass men i sin propaganda talar hon till ursprungsfolken och de fattiga) samt kön (Sandra Torres är kvinna och medelålders och i slagord och graffiti fokuserar man stenhårt på att hon är gammal och ful – en kvinnas kanske värsta brott i vissas ögon). Samtidigt menar många att Sandra Torres försök att framstå som kvinnornas och de fattigas försvarare är falskt och överdrivet. Hennes make Alvaro Coloms regering har pratat mycket om solidaritet och fred, men i praktiken har regeringen ökat de militära utgifterna, öppnat militärbaser som stängdes i och med fredsavtalet 1996, anställt fler soldater, utfärdat flera undantagstillstånd som gett särskilda befogenheter åt polis och militär, samt uttalat sitt totala stöd till avhysningarna av bondesamhällen i Polochic i regionen Alta Verapaz, där flera bönder nu har mist livet till följd av en markkonflikt.

Sandra Torres har inte varit sen att framställa sig själv som hotad och diskriminerad på grund av sitt kön och sin solidaritet med de fattiga, men detta är naturligtvis också en kampanjstrategi för att vinna sympatier inför valet. De program som hon och hennes make har genomfört under den senaste presidentperioden har i första hand inriktat sig på akutstöd till svältdrabbade familjer och mindre bidrag till mammor som skickar sina barn till skolan. Det finns ingenting i hennes politik som på allvar kan sägas utmana den styrande elitens intressen, men det blotta faktum att hon talar om och till de fattiga har fått många rika att börja svettas.

Den guatemalanska politiken är helt dominerad av aktörer som likt Sandra Torres har vit hud och starka kopplingar till arméns generaler, företagar- och markägarsektorn. De som försöker ta sig in i politiken via andra vägar misslyckas ofta. Ett exempel är Rigoberta Menchu Tum, internationellt erkänd människorättsförsvarare som fick Nobels fredspris 1992. Rigoberta Menchu är kvinna, ursprungsfolk, hennes familj var jordbrukare och hon växte upp under relativt knapra förhållanden. I egenskap av sin identitet representerar Rigoberta Menchu alltså majoriteten av Guatemalas befolkning, men hon har aldrig lyckats samla tillräckligt stöd för att nå presidentposten. För eliten är hon ”indian”, ”bonde” eller ”terrorist” (på grund av sina kopplingar till gerillan). För vänstern och folkrörelserna har hon ansetts vara en uppkomling som försökt nå egen vinning och inte visat tillräcklig respekt för vänsterns och gerillans historiska ledare (i regel universitetsutbildade vita män). I årets valkampanj är Rigoberta Menchu presidentkandidat för ”Den breda fronten”, en koalition som samlar landets vänsterpartier och flera sociala rörelser. Fronten har dock redan börjat splittra upp sig i klassisk vänstertradition. Ett par organisationer drog sig ur när frontens kongress röstade fram Rigoberta Menchu till kandidat och deras chanser i valet ser ut att vara lika med noll.

Föraktet för ursprungsfolken (”indianerna”) och de fattiga går långt tillbaka i tiden i Guatemala och är givetvis kopplat till den spanska erövringen och den spanskättade elitens intresse av att hålla sig med en förtryckt, underdånig och underbetald underklass. Fram till 1944 var analfabeter och jordlösa i Guatemala enligt lag tvingade att utföra gratis dagsverke åt staten eller markägare och kvinnor fick inte rösträtt förrän 1946 (i praktiken inte någon större prestation eftersom landet senare föll i händerna på en lång rad militärdiktaturer som behöll makten i flera decennier). ”Indian” är idag ett skällsord i Guatemala och i snabbköpen finns kräm som ska göra huden vitare. Av offren för inbördeskrigets våld beräknas 83,33 procent av de dödade vara ursprungsfolk, enligt den FN-sponsrade sanningskommissionen CEH. De ekonomiska makthavarna är till stor majoritet män och vita och inom politiken ser det likadant ut. Av 158 ledamöter i den guatemalanska kongressen är det bara 17 som identifierar sig som ursprungsfolk och av dessa är enbart fyra kvinnor. För tillfället finns ingen regeringsminister som identifierar sig som ursprungsfolk i ett land där runt hälften av befolkningen anser sig tillhöra denna kategori.

Denna historiska och nutida diskriminering av fattiga, kvinnor och ursprungsfolk är nästan totalt osynlig i årets guatemalanska valdebatt. I valet i höst ser det just nu ut som att Otto Perez Molina från Patriotiska partiet kommer att vinna, en man som vill återinföra dödsstraffet och driva ”den hårda handens politik” mot kriminella. Otto Perez var dessutom general i armén i början av åttiotalet då militären utförde tiotusentals utomrättsliga avrättningar på oppositionella och flera hundra massakrer mot försvarslösa ursprungsfolksamhällen på landsbygden. Det kan vara värt att hålla ett öga på samhällsutvecklingen i Guatemala inför hösten och nästa år.

Aron Lindblom, före detta fredsobservatör och koordinatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala och Mexiko.

Exempel på hur media har fokuserat på Sandra Torres och hennes äktenskap i rapporteringarna om valet i Guatemala:

Latinamerika.nu: ”Skiljer sig för att kunna bli president”, http://latinamerika.nu/skiljer-sig-for-att-kunna-bli-president

New Internationalist: ”Keeping it in the family”, http://www.newint.org/blog/2011/03/30/keeping-it-in-the-family/

krfguatemala