I söndags den 29 maj var det exakt 33 år sedan inbördeskrigets första massaker ägde rum i Panzós i östra Guatemala. Precis som tidigare år anordnades en minnesmarch och en manifestation i staden då olika bondeorganisationer krävde inte bara rättvisa för de hemska dåden utan också ett stopp på den fortsatta repression som polis, militär och privata säkerhetsvakter utövar mot folket i området kring Valle del Polochic. Med krav på respekt för de mänskliga rättigheterna och för rätten att försvara sitt land medverkade cirka tvåhundra personer.
Den 29 maj 1978 ägde inbördeskrigets första massaker rum i Panzós. Efter år av dispyter mellan bönder och storgodsägare hade folk fått nog och man anordnade en manifestation på torget i Panzós med såväl kvinnor, män, barn och gamla närvarande. Man krävde att få prata med borgmästaren angående landfrågan och han gick till slut med på att träffa fyra representanter. På alla hustak runt torget stod militärer med sina vapen. Tumult uppstod när de fyra skulle ta sig in i kommunhuset och ingen vet riktigt hur det började, men plötsligt gav militären order om eld och man sköt rakt in i folkmassan som flydde i panik. 53 bönder dog på torget den dagen och ytterligare 47 skadades. Kroppar flöt längs floden Polochic i dagar efter massakern, folk flydde från Panzós eller stängde in sig i sina hus och staden verkade ödelagd förutom den militära närvaron.
Efter denna tragiska händelse fortsatte repressionen och mellan 1978 och 1982 mördades 310 personer i och runt Panzós. Det dröjde fram till 1996 till nästa offentliga sammanslutning, så stark var rädslan och fruktan som än idag ständigt gör sig påmind. Först 19 år senare, 1997, gjordes en anmälan mot den guatemalanska armén. Militären hävdade i vanlig ordning att bönderna var gerillamedlemmar men det framgår tydligt att massakern var ett resultat av den olösta markfrågan.
Under manifestationen hedrades offren för massakern 1978
Även om denna minnesdag påminde mycket om tidigare år så är just 2011 viktigt för den juridiska processen angående fallet Panzós. Efter att anmälan gjordes 1997 skedde en utgrävning och identifiering av offren 1998 och sju vittnesmål lämnades in. Därefter har processen i princip stått still, men i år bestämdes att fallet skulle flyttas till domstolen i Guatemala City och med nya bevis så öppnas nu ärendet upp på nytt. Genom samarbetsprojektet ACOGUATE medföljer Kristna Fredsrörelsen inhemska organisationer som nu söker efter nya vittnen, överlevare och familjemedlemmar till offren under massakern 1978 och som är villiga att avlägga vittnesmål.
2011 har varit ett förhållandevis fördelaktigt år för människorättsorganisationer då den nya riksåklagaren Claudia Paz y Paz visat sig vara vänligt inställd mot denna typ av fall, till skillnad från många av sina företrädare. Många juridiska fall angående den historiska rättvisan har kommit upp i domstolarna detta år eftersom man vill utnyttja läget innan presidentvalet i september. Då finns nämligen chansen att exgeneralen Otto Pérez Molina vinner och enligt flertalet människor som Kristna Fredsrörelsen pratat med, exempelvis människorättsadvokaten Santiago Choc, kommer locket då att läggas på dessa processer och det är mycket möjligt att vi ser ett bakslag i kampen för upprättelse och rättvisa. Men än finns alltså hopp om rättvisa för folket i Panzós och motståndet bland de lokala organisationerna är stort, något som märktes väl under söndagens manifestation.
Karin Bender, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala
Bondeorganisationen CUC – Comité de Unidad Campesina – är en av de mest aktiva organisationerna i regionen
“Ett folk som hungrar är ett folk utan fred. Fängelse åt folkmördarna, fred och frihet åt de förtryckta”
“Vi kräver att de mänskliga rättigheterna respekteras i Polochic-dalen”