DSC00264_1115x185
Aktuellt från Chiapas och Guatemala

Förra årets fantastiska fredsobservatörer lämnade Mexiko och Guatemala tidigare i år och finns nu i Sverige för att möta våren och dela med sig av sina erfarenheter. För en vecka sedan anlände en helt färsk grupp lovande observatörer som just nu utbildas i Guatemala och Mexikos historia och situationen för de mänskliga rättigheterna. Dessutom har en ny koordinatör kommit på plats. Vår nya koordinatör heter Lisa Hederstierna och jag, som heter Aron, kommer att lämna Kristna Fredsrörelsens Fredstjänstprogram i maj. Det är alltså dags för en uppdatering kring människorättssituationen i länderna där vi arbetar.

Våra nya fredsobservatörer: Sofia, Karin, Malin, Lisa, Kajsa, Elina och Zofie.

Våra nya fredsobservatörer: Sofia, Karin, Malin, Lisa, Kajsa, Elina och Zofie.

I Chiapas i södra Mexiko ser läget för de mänskliga rättigheterna återigen oroväckande ut. I februari inträffade en våldsam konfrontation mellan regeringsanhängare och oppositionella i San Sebastian Bachajon. Polisen grep över hundra medlemmar av den regeringskritiska rörelsen La Otra Campaña (på svenska: den andra kampanjen), inklusive minst en minderårig pojke. Demonstrationer i solidaritet med de gripna genomfördes på flera håll i Mexiko och utomlands och efterhand släpptes majoriteten av de gripna. Fortfarande sitter dock tio personer inspärrade, inklusive ett barn. Konflikten i San Sebastian Bachajon är kopplad till markrättigheter och planerade turism- och infrastrukturprojekt. Medlemmarna i den andra kampanjen hävdar sin rätt att konsulteras som ursprungsfolk och motsätter sig inblandning från staten och utländska företag i regionen. När denna blogg skrivs så är läget i regionen fortfarande mycket spänt.

Banderoll med texten "Frihet åt de politiska fångarna" från en demonstration i Ocosingo, Chiapas, maj 2009. Foto: Aron Lindblom.

Banderoll med texten “Frihet åt de politiska fångarna” från en demonstration i Ocosingo, Chiapas, maj 2009. Foto: Aron Lindblom.

Utöver medlemmarna i den andra kampanjen så har också medarbetare på människorättscentret Digna Ochoa i Chiapas råkat illa ut. Den 22 februari grep polisen tre medarbetare från Digna Ochoa då dessa, enligt egen utsago, observerade en demonstration. I ett uttalande från de gripna från den 27 februari står:

”Vi befann oss på platsen för att dokumentera och genomföra vårt arbete som människorättsförsvarare då vi blivit informerade om att personer hade gripits och att kvinnor och barn blivit slagna i samband med gripandena.”

De tre satt inspärrade från den 22 februari till den andra mars, då de släpptes. Nataniel Hernández Núñez, chef för människorättscentret Digna Ochoa, blev dock återigen gripen den 15 mars och hölls i förvar över natten till den 16 mars. I ett uttalande från bland andra människorättscentret Frayba den 29 mars skriver dessa:

”Som center för de mänskliga rättigheterna uttrycker vi vår oro över att juridiska medel används för att trakassera människorättsförsvarare och ifrågasätta deras arbete för att försvara och stärka de mänskliga rättigheterna. Vi kräver att den mexikanska regeringen uppfyller sin skyldighet att stoppa alla hot och allt som försvårar arbetet för människorättsförsvararna i Chiapas”

I ett uttalande från den 29 mars i år skriver 23 människorättsorganisationer att riskerna för människorättsförsvarare i Nord- och Sydamerika har nått ”alarmerande nivåer”. Enligt uttalandet dödades 32 mr-försvarare i Colombia under år 2010, minst 50 mr-försvarare dödades i Honduras sedan statskuppen i juni 2009 och i Guatemala dödades 45 mr-försvarare mellan åren 2007-2010. Det är alltså även fortsättningsvis av stor vikt att internationella organisationer finns på plats och observerar läget för de mänskliga rättigheterna i dessa länder. Uttalandet har bland annat skrivits under av tre organisationer som står Kristna Fredsrörelsen nära: Frayba, Tlachinollan och Udefegua.

Från Guatemala har vi tidigare berättat om hur polis, militär och privata säkerhetsvakter ingrep i en jordkonflikt och avhyste flera fattiga samhällen i regionen Alta Verapaz. Minst en person dog i samband med avhysningarna och hundratals människor blev hemlösa. Mängder av organisationer inom det guatemalanska civilsamhället fördömde avhysningarna och det kom även fördömanden från utlandet. Som en del av vårt arbete för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna i Guatemala skrev Kristna Fredsrörelsen ett brev angående anklagelser som det kanadensiska gruvföretaget Goldcorp riktade mot inhemska och internationella MR-organisationer i Guatemala. Det brevet finns att läsa här.

Aron Lindblom, Kristna Fredsrörelsen.

Länkar

Uttalandet från Frayba med flera till stöd för mr-centret Digna Ochoa: Hostigamiento Judicial a Defensores de Derechos Humanos.

Uttalandet angående mr-situationen i Nord- och Sydamerika: 23 organizaciones denuncian más de 2000 violaciones.

Uttalandet från de fängslade medarbetarna från mr-centret Digna Ochoa: Palabra de los defensores del CDH Digna Ochoa sobre su detención ilegal.

Ny FN-rapport om mänskliga rättigheter i Guatemala

I Guatemala City idag presenterade FN:s  högkommissariat för mänskliga rättigheter (mr) i Guatemala sin årsrapport för 2010. I presentationen ingick information och siffror om MR-situationen i Guatemala samt rekommendationer till staten om möjligheter till förbättring.

Förra året mördades 4,925 personer i Guatemala, enligt siffror som FN fått från den guatemalanska polisen. Av dessa var 564 kvinnor,  393 barn och 41 blev lynchade. Av dessa mord startades en utredning i 2,878 fall varav 179 ledde till domar av något slag.

Högkommissariatet diskuterade kvinnors och ursprungsfolkens rättigheter där man även tog upp flera fall av påtvingade försvinnanden. Det konstaterades att det fortfarande finns strukturell rasism i landet vilket gör att dessa grupper inte får sina rättigheter tillgodosedda. Man konstaterade att installeringen av nya institutioner för att försvara dessa grupper är ett bra initiativ men att det ändå inte räcker.

Högkommissariatet rekommenderar Guatemala att bl.a följa och arbeta för att implementera nuvarande och tidigare rekommendationer från FN samt att bjuda in civilsamhället och ursprungsfolken i implementeringen. I dessa rekommendationer trycker man särskilt på att staten måste effektivisera arbetet med att skydda rätten till liv.

Lisa Hederstierna, Kristna Fredsrörelsen.

Länk till FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter i Guatemala (OACNUDH): http://www.oacnudh.org.gt/

56 organisationer uttrycker sitt stöd för medföljningsorganisationer i Guatemala

På Kristna Fredsrörelsens initiativ har 56 organisationer från olika länder skrivit ett brev till bland andra Guatemalas regering, FN-institutioner och utländska ambassader med anledning av ett uttalande från Goldcorp där företaget anklagar fyra internationella medföljningsorganisationer för att “orsaka konflikter i de lokala samhällena”. Uttalandet från Goldcorp finns att läsa på internet och skrevs efter att flera gruvmotståndare, medlemmar i de guatemalanska organisationerna FREDEMI och ADISMI, blivit frihetsberövade och misshandlade efter en demonstration mot gruvan. Samma dag som FREDEMI och ADISMI attackerades skrev fyra internationella medföljningsorganisationer (Network in Solidarity with the people of Guatemala, Breaking the Silence, Collectif Guatemala och Rights Action) ett uttalande där de uttryckte sin oro över det inträffade. Detta uttalande finns att läsa här: “Urgent concern for human rights defenders”. Det var i ett svar på detta uttalande som Goldcorp anklagade samma utländska organisationer för att orsaka konflikter i samhällena kring gruvan. I brevet som Kristna Fredsrörelsen och flera andra internationella organisationer skrivit under uttrycker vi vår oro över Goldcorps utpekande av de utländska medföljningsorganisationerna, samt vår oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i området kring Goldcorps gruva Marlin i Guatemala.

Goldcorps gruva Marlin i San Marcos, Guatemala. Foto: Aron Lindblom.

Goldcorps gruva Marlin i San Marcos, Guatemala. Foto: Aron Lindblom.

Klicka på länken nedan för att läsa Kristna Fredsrörelsens brev (på spanska):

Carta de preocupacion San Marcos Guatemala

Andra organisationer har också uttryckt sin oro över misshandeln och gripandena som de lokala demonstranterna utsattes för. Se blixtaktioner och uttalanden nedan:

Amnesty International

Front Line Defenders

CAMIGUA

Aron Lindblom, Kristna Fredsrörelsen.

En död och flera skadade vid avhysningar i Guatemala

Uppdatering 21 mars: I ett uttalande från den 17 mars skriver Guatemalas regering att det är dess uppgift att “bevara styrelseskicket och rättsstaten”. Uttalandet tycks vara direkt kopplat till händelserna i Alta Verapaz, där flera mindre samhällen har vräkts av polis och militär på grund av markkonflikter. I uttalandet skriver regeringen:

“Trots regeringens goda vilja och trots utrymmena för dialog så har vissa radikala organisationer systematiskt använt sig av metoder såsom vägblockader, ockupationer av allmänna byggnader, tagande av gisslan, uppmaningar om att inte betala allmänna avgifter… I detta läge har regeringen en moralisk och juridisk skyldighet att stoppa denna våg av olagliga aktioner som utsätter vårt land för stor risk. Vi inför därför följande åtgärder: 1) Alla order om avhysningar och gripanden ska omedelbart genomföras… 2) All dialog med organisationer som använder sig av olagliga metoder fryses…”

Enligt uppgifter från civilsamhället så var de aktuella samhällena i Alta Verapaz involverade i en dialog rörande markrättigheterna i området tillsammans med regeringen och företaget Chabil Utzaj. Dialogen avslutades planenligt den 14 mars och dagen därefter inleddes vräkningarna av samma samhällen, något som civilsamhället ser som ett brott mot vad parterna kommit överens om. Hittills finns rapporter om att en bonde från ett av de vräkta samhällena har dödats av polis, samt att sju personer skadats och flera hus och åkrar har förstörts. I ett svar på uttalandet från Guatemalas regering skriver La Convergencia por los Derechos Humanos, en sammanslutning av flera guatemalanska människorättsorganisationer:

“Det är statens plikt att respektera, försvara och garantera de mänskliga rättigheterna och välfärden för alla landets invånare, och inte bara gynna den lilla och improduktiva företagarsektorn.”

La Convergencia skriver att de ställer presidenten till ansvar för en persons död, flera skadade, tvåhundra förstörda hus och förstörda åkrar som tidigare försåg åtminstone 500 familjer med mat. La Convergencia ber också FNs högkommissionär för mänskliga rättigheter (OACNUDH) att observera läget för människorättsförsvarare i Guatemala, i synnerhet i detta läge då människorättsförsvarare “kriminaliseras” av den guatemalanska staten. Vidare uppmanar La Convergencia FNs kommission mot straffriheten i Guatemala (CICIG) att undersöka de privata säkerhetsstyrkor som deltagit i vräkningarna i Alta Verapaz.

Den ursprungliga bloggen från 17 mars:

Just nu pågår avhysningar av flera mindre jordbrukarsamhällen i departamentet Alta Verapaz i norra Guatemala. Avhysningarna inleddes på tisdagen den 15 mars och har hållit på sedan dess, enligt rapporter från bland andra morgontidningen Prensa Libre, bondeorganisationen Comité de Unidad Campesina (CUC), Guatemalas Indymedia och vänsterorganisationen Fundación Guillermo Toriello (FGT). CUC och FGT rapporterar att 14 samhällen hotas av vräkning från polis och militär. Indymedia rapporterar att minst två samhällen vräktes så sent som idag, torsdag 17 mars, och det ryktas om att vräkningarna kommer att fortsätta även under helgen. Hittills rapporteras att en person har omkommit på grund av avhysningarna och i en intervju med tidningen Prensa Libre säger anhöriga till den avlidne att han dödades av polisen. Området där avhysningarna nu genomförs kallas Valle del Polochic och vad gäller ägandeskapet så ska en dialog ha pågått mellan lokalbefolkningen och jordbruksföretaget Chabil Utzaj eftersom båda parter anser sig ha rätt till marken. Företaget Chabil Utzaj ska enligt osäkra uppgifter på internet tillhöra familjen Widmann, som enligt samma osäkra uppgifter är släktingar till Guatemalas före detta president Oscar Berger. Kristna Fredsrörelsen har just nu ingen personal på plats i närheten av Alta Verapaz.

Aron Lindblom, koordinatör, Kristna Fredsrörelsen.

Bondeorganisationen CUCs flagga. Foto: Aron Lindblom.

Bondeorganisationen CUCs flagga. Foto: Aron Lindblom.

I en notis från den 15 mars skriver före detta fredsobservatören Alva Azócar:

En man dog och 10 personer skadades när polis och militär gick in i två av de 14 byar som planeras att avhysas i regionen Alta Verapaz, i nordöstra Guatemala. Lantarbetarna befarar att polis och militär ska komma tillbaka för att fortsätta avhysningen av de resterande 12 byarna. Avhysningen av alla byar vara klar till sista mars, enligt uppgifter som bondeorganisationen Comité de Unidad Campesina (CUC) har fått.

Tidigt på tisdag morgon kom drygt 600 poliser, militärer och sockerplantagens säkerhetsvakter till byn Aguas Calientes och brände enligt vittnen de drygt 70 enkla bostäder som fanns i området. Det samma gjordes i byn Mira al valle, där 125 familjer bodde. En man greps och blev bortförd och är enligt uppgift försvunnen.

Ett foto från CUC som enligt uppgift föreställer en grävmaskin från företaget Chabil Utzaj som förstör hus i ett samhälle i Alta Verapaz. Foto: CUC.

Ett foto från CUC som enligt uppgift föreställer en grävmaskin från företaget Chabil Utzaj som förstör hus i ett samhälle i Alta Verapaz. Foto: CUC.

På den aktuella platsen planerar sockerbolaget Chabil Utzaj plantera afrikansk palm, vilket antas ge bra avkastning, men som bland annat behöver stora mängder vatten för att odlas. Lantarbetarna är barn och barnbarn till människor som dödades i början på 1980-talet i massakern i Panzos i samma region. De hade tagit marken i besittning i november 2010 och med stöd av den nationella småbondeorganisatonen CUC inledde de förhandlingar med Statens kontor för jordbruksfrågor och Statens fond för jord, för att kunna köpa marken.

-Det är ett hån! Regeringen, genom Kontoret för jordbruksfrågor och Fonden för jord, förhandlade med oss samtidigt som de planerade avhysningen, säger Aparicio Pérez från småbondeorganisationen CUC. Det rimmar inte med att regeringen vill uppnå matsäkerhet i ett jordbruksland med att lantarbetarna måste ge sitt liv för att ha tillgång till mat. Vi behöver jord för att odla den mat vi ska äta, men regeringen väljer att gynna företagen och deras ekonomiska vinster.

Alva Azócar, fredsobservatör 2010-2011, Kristna Fredsrörelsen.

Andra texter om markfrågan i Guatemala:

En död och flera skadade under våldsamma avhysningar i Guatemala

Megaprojekt bidrar till hunger i Guatemala

Varför svälter barnen i Guatemala?

Förtrycket ökar mot bonderörelsen i Guatemala

Nio bondeledare mördade i Guatemala

Protester efter mord på ursprungsfolksledare i Guatemala

Massakern i Rio Negro
Utsikt från berget ovanför Rio Negro i Guatemala. Foto: Aron Lindblom.

Utsikt från berget ovanför Rio Negro i Guatemala. Foto: Aron Lindblom.

I helgen åkte vi till Rio Negro i Guatemala för att delta i ceremonin till minne av massakern den 13 mars 1982. Detta var inte den enda massaker som samhället Rio Negro utsattes för. Vid slutet av sjuttiotalet inledde den guatemalanska armén sin förföljelse av organiserade bönder, ursprungsfolk och misstänkta gerillasympatisörer i kommunen Rabinal, där Rio Negro ligger. Militären och polisen var särskilt misstänksamma mot de som motsatte sig det planerade bygget av kraftdammen Chixoy, som skulle översvämma Rio Negro och flera andra samhällen. Dammbygget hade stöd av bland annat Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken, trots att det vid den här tiden var allmänt känt att den guatemalanska staten dödade oliktänkande. Människorna i Rio Negro motsatte sig dammbygget och beskylldes därför för att tillhör gerillan. Några bevis fanns inte.

Utsikt från berget ovanför Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

Utsikt från berget ovanför Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

Den 13 februari 1982 gick en stor grupp män och kvinnor från Rio Negro till ett grannsamhälle för att hämta sina identitetskort, vilket de blivit beordrade att göra. När de kom fram samlades de ihop och dödades allihop. En månad senare, den 13 mars, kom soldaterna och patrulleros (beväpnade civila som ingick i de paramilitära grupperna Patrullas de Autodefensa Civil, PAC) istället till Rio Negro. Männen i byn såg soldaterna komma och gömde sig i bergen. Barnen och kvinnorna blev kvar i samhället och tvingades av soldaterna att börja gå uppför berget ovanför Rio Negro.

Vid minnesceremonin i söndags gick vi samma väg som barnen och kvinnorna tvingades vandra för 29 år sedan. Det var nästan trettio grader varmt. Solen stekte och svetten rann på oss allihop som vandrade uppför berget. De som överlevde massakern berättade att barnen grät när de tvingades uppför berget och soldaterna piskade dem med trädgrenar när de inte gick tillräckligt fort.

Altare till minne av offren för massakern i Rio Negro, 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Altare till minne av offren för massakern i Rio Negro, 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Långt ovanför Rio Negro delar sig berget i två toppar och mellan dessa finns en liten dalgång. Där samlades barnen och kvinnorna ihop och tvingades lägga sig ner på mage. En del av kvinnorna fördes bort, våldtogs och sköts ihjäl, men majoriteten av offren ströps ihjäl med rep eller klubbades till döds med påkar. En överlevare berättade att solen stekte och sved på ett sätt som han inte hade varit med om tidigare. ”Det var så hett att det kändes som det brann runt omkring oss”, sa han. ”Det var som att naturen visste att här begicks ett brott”. Mannen som sa dessa ord var bara en liten pojke när massakern ägde rum. Istället för att dödas blev han och hans lillebror förda till en grannby där de tvingades leva med en av mördarna i två år innan deras äldre syster hittade dem och tog dem därifrån. Mannens mor, släktingar och andra syskon dödades i massakern. Hans pappa hade dödats redan tidigare.

På den här platsen dödades barnen och kvinnorna från Rio Negro den 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

På den här platsen dödades barnen och kvinnorna från Rio Negro den 13 mars 1982. Foto: Aron Lindblom.

Den 13 mars 1982 dödades 70 kvinnor och 107 barn i Rio Negro. Efter det var det aldrig någon som återvände till byn och vid slutet av åttiotalet översvämmades samhället av kraftdammen Chixoy, som byggdes med stöd av Världsbanken. En grupp män, före detta patrulleros, har dömts för sitt deltagande i massakerna i Rio Negro och omkringliggande samhällen men de militära befälhavarna som gav order om dödandet är fortfarande fria.

De som överlevde massakerna blev tvångsförflyttade till andra samhällen i Guatemala, långt bort från platsen där de föddes. På nittiotalet återvände en liten grupp överlevare till bergen där de hade levt innan massakern och byggde återigen upp sina hus vid kanten av kraftdammen. Nyligen inledde ungdomar i Rio Negro ett projekt för att kunna ta emot turister i regionen. Det gamla samhället Rio Negro ligger dock begravet under vattenmassorna.

Kraftdammen Chixoy, några kilometer från samhället Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

Kraftdammen Chixoy, några kilometer från samhället Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

Genom projektet Acoguate i Guatemala medföljer Kristna Fredsrörelsen några av de organisationer som arbetar för rättvisa för Rio Negro och vår närvaro vid minnesceremonin den 13 mars var en del av vårt arbete för att stödja överlevarna. Vid minnesceremonin deltog knappt hundra personer från olika organisationer och samhällen i närheten av Rio Negro. På plats var även Norges och USAs ambassadörer samt en journalist från en guatemalansk tevestation.

En flicka bär sin lillasyster på ryggen på vägen upp till toppen av berget vid Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

En flicka bär sin lillasyster på ryggen på vägen upp till toppen av berget vid Rio Negro. Foto: Aron Lindblom.

I måndags natt kom jag tillbaka till Guatemala City efter en lång resa från Rio Negro. Sista biten hem åkte jag taxi med en ovanligt pratglad taxichaufför som bland annat berättade om sin onda rygg. Vi småpratade en liten stund och sedan frågade jag honom varifrån han kom, eftersom jag kunde höra på dialekten att han inte hade vuxit upp i Guatemala City. ”Jag kommer från Chichicastenango i Quiché”, sa mannen, ”men mina bröder tog med mig till Guatemala City efter att militären dödade min pappa.” ”Du förstår”, fortsatte han, ”under åttiotalet var det inbördeskrig här och militären dödade många människor. Mina bröder och jag hade inget annat val än fly till Guatemala City. Jag gick i skolan tills jag var fjorton år och sedan sa mina bröder att jag var stor nog att börja jobba och ta hand om mig själv. Sedan dess kör jag taxi.”

Aron Lindblom, koordinatör för Kristna Fredsrörelsens Fredstjänstprogram i Guatemala och Mexiko.

Skriv under den här uppmaningen till Guatemalas president för att staten ska betala skadestånd till överlevarna från Rio Negro: Support reparations for communities affected by the Chixoy Dam.

Tidigare bloggtext om massakern i Plan De Sánchez i kommunen Rabinal.