DSC00264_1115x185
31 år efter massakern på spanska ambassaden väntar släktingarna fortfarande på rättvisa

Idag hedrade man de 39 personer som brändes inne på den spanska ambassaden för 31 år sedan. Det blev både mayaceremoni, musik, tal, och diktuppläsning.[slideshow]Den 31 januari 1980 utförde en grupp bönder från olika regioner en fredlig ockupation av den spanska ambassaden i Guatemala City. Syftet med ockupationen var att uppmärksamma och få stopp på de mord och trakasserier som militärerna begick på landsbygden som en reaktion på att bönderna började organisera sig och ställa krav på bättre löner.

Bönderna hade kommit till Guatemala City och försökt prata med bland annat kongressen, men ingen ville ta emot dem, inte heller pressen, radio eller TV. Ingen ville kännas vid övergreppen de vittnade om så de bestämde sig för att ta sig in på den spanska ambassaden. Efter fyra timmar hade ambassaden bränts ner av säkerhetsstyrkorna och 38 personer som befann sig inne på ambassaden brändes inne. Två personer överlevde, den spanska ambassadören och en bonde som togs till sjukhus. Dagen efter blev bonden kidnappad av beväpnade män och hittades senare död med spår av tortyr. Med kvarlevorna av bonden fann man även en lapp där det stod att ambassadören skulle gå samma öde till mötes.

Enligt Comisión de Esclarecimiento Histórico, en kommission som efter fredsavtalet utredde de brott som begåtts under inbördeskriget, utgjorde massakern på spanska ambassaden ”en milstolpe som slöt samman våldet som utfördes så väl på landsbygden som i stan med en händelse där så väl ursprungsfolk som mestizer, bönder, arbetare, studenter och ambassadspersonal dog, och som tydliggjorde att staten inte satte någon som helst gräns, vare sig juridisk eller etisk, när det gällde dess repressiva aktioner.”

31 år har gått och massakern på den spanska ambassaden och har blivit ytterligare ett fall i raden där offrens släktingar fortfarande söker rättvisa.

1999 lämnades en anmälan för folkmord i Guatemala in till Audiencia Nacional de España och det har blivit ett av de fall som Spanien har ansett sig ha jurisdiktion över, dådet fanns spanska medborgare bland offren. Men hittills  i processen har man bara hört vittnen och samlat in bevis. Mer har ännu inte gjorts i fallet. Nu hoppas släktingarna till massakerns offer att en juridisk process också ska kunna drivas i Guatemala.

Alva Azócar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Straffriheten bidrar till fortsatta attacker mot MR-försvarare

En ny FN-rapport över situationen för människorättsförsvarare i Mexiko understryker att det fortfarande återstår mycket arbete för att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna i landet.

Mexikos flagga. Källa: Wikipedia. I december 2010 publicerade det mexikanska kontoret för FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter (OACNUDH) en rapport om situationen för människorättsförsvarare i Mexiko under perioden september 2009 till oktober 2010. Den delstat där det rapporterats flest fall av attacker mot människorättsförsvare är föga förvånande Chihuahua i norra Mexiko, ökänd för narkotikarelaterat våld. Därefter följer Chiapas, där Kristna Fredsrörelsen har sin verksamhet, samt grannstaterna Oaxaca och Guerrero.

Totalt registrerade OACNUDH 37 attacker mot människorättsförsvarare under perioden september 2009 till oktober 2010 och mest utsatta är de människorättsförsvarare som arbetar för urprungsfolkens rättigheter, för försvar av naturresurser eller med att uppmärksamma övergrepp från militärens sida. Många av de attacker som OACNUDH registrerade har inte lett till någon polisanmälan och fram till att rapporten publicerades i december 2010 rådde 91 procent straffrihet för de registrerade attackerna. OACNUDH citerar Mexikos nationella kommission för mänskliga rättigheter, som skriver: ”Människorättsförsvarare som anmäler attacker till rättssystemet blir ofta bemötta med slöhet eller korruption från myndigheternas sida.”

FN:s högkommissionär beklagar att de brottsundersökningar som har genomförts i mycket få fall har kunnat ge information om vilka som genomfört eller planerat brotten. I de fall där det föreligger information verkar de skyldiga främst vara icke-statliga aktörer såsom lokala ”caciques” (informella makthavare) och civila beväpnade grupper. Detta gäller inte bara Mexiko, tendensen är tydlig i hela världen. Givet den grad av våld och osäkerhet som präglar Mexiko, understryks statens skyldighet att garantera människorättsförsvarares säkerhet och underlätta deras arbete, även i de fall hotet kommer från icke-statliga aktörer. I rapportens slutsatser understryks följande: ”det är statens skyldighet att undersöka, gripa, döma och straffa de skyldiga, samt att ersätta och kompensera de människorättsförsvarare som attackeras. Så länge staten inte genomför åtgärder mot straffriheten så bidrar man istället till att dessa attacker upprepas.”

Mariano Abarca Roblero. Foto: Sipaz.

Mariano Abarca Roblero. Foto: Sipaz.

Bland de specifika fall som rapporten uppmärksammar återfinns flera fall som Kristna Fredsrörelsen har följt. Till exempel: De upprepade attackerna mot Adolfo Guzmán och Margarita Martínez (människorättsförsvarare i Chiapas), de ännu ouppklarade morden på Bety Cariño och Jyri Jaakkola (27 april 2010 i San Juan Copala, Oaxaca), mordet på gruvmotståndaren Mariano Abarca Roblero (27 november 2009 i Chicomuselo, Chiapas) och attacken mot Ricardo Lagunes från människorättscentret Fray Bartolomé de las Casas (Chiapas, september 2009).

En positiv utveckling som OACNUDH skriver om i rapporten är den mexikanska statens planer på att reformera militärens parallella rättssystem, som tidigare gjort att soldater som begår övergrepp döms av militärdomstolar och inte det vanliga domstolsväsendet. Ett förslag på reform finns just nu i den mexikanska kongressen, men förslaget har kritiserats av både FN och civilsamhället eftersom det inte helt och hållet avvecklar militärdomstolarna. Organisationen Sipaz noterar till exempel att enligt det liggande förslaget kommer militären fortfarande ansvara för att döma soldater som anklagas för utomrättsliga avrättningar och andra brott mot civila.

Rapporten är publicerad på spanska och heter ”Informe sobre la situación de las y los defensores de derechos humanos en México”. Den finns att ladda ner på OACNUDHs hemsida.

Ida Asplund och Aron Lindblom, Kristna Fredsrörelsen.

Våldet och brottsligheten blir de stora valfrågorna i Guatemala

Det är valår i Guatemala och trots att det ännu inte är officiellt vilka som kommer att ställa upp så har valkampanjen varit i gång sedan ett par månader.  Kampen tycks återigen komma att stå mellan det högerpopulistiska Patriotiska Partiet (PP) och det sittande regeringspartiet Nationell Enhet för Hopp (UNE), som kallar sig socialdemokratiskt.

Sandra Torres de Colom från partiet UNE. Foto: Wikipedia.

Den stora frågan i årets val blir, liksom i tidigare val, kampen mot våldet och brottsligheten. I förra valet vann UNE:s presidentkandidat Alvaro Colom genom att lova att bekämpa våldet ”med intelligens” och satsa på att bekämpa fattigdomen i landet. Tre år senare har dock våldet ökat och blivit råare, och fattigdomen är lika skriande som innan han kom till makten 2008.

En trolig vinnare i årets val är ledaren för Patriotiska Partiet (PP) Otto Perez Molina, som kom tvåa med knapp marginal i förra presidentvalet. Otto Pérez Molina är en pensionerad general och före detta chef för militärbasen i Nebaj, Quiché, där militären begick grova övergrepp under åttiotalet. Han är mest känd för att vilja införa ”den hårda handens politik” mot brottsligheten i landet.

Patriotiska partiet vill införa "den hårda handens politik". Foto: Aron Lindblom.

Patriotiska partiet vill införa “den hårda handens politik”. Foto: Aron Lindblom.

Sandra Torres de Colom är den nuvarande presidentens hustru och även hon kallar sig socialdemokrat. Hon är chef för det statliga ”rådet för social sammanhållning” som instiftades av den nuvarande regeringen för att främja jämlikheten och bekämpa fattigdomen i Guatemala. Oppositionen har anklagat henne och presidenten för att ha utnyttjat statliga medel för att gynna det egna partiet, och sedan 1985, då Guatemala genomförde sitt första val efter militärdiktaturen, har inget politiskt parti suttit vid makten längre än en mandatperiod. Dessutom kan Sandra Torres de Colom visa sig bli diskvalificerad som presidentkandidat då guatemalansk lag förbjuder nära anhöriga till före detta presidenter från att ställa upp i presidentval (oklart om detta inkluderar hustru/man eftersom frågan inte diskuterats tidigare).

"Arzu är ordning" Foto: Aron Lindblom.

“Arzu är ordning” Foto: Aron Lindblom.

Alvaro Arzu är Guatemala Citys konservativa borgmästare och landets före detta president (1996-2000). Det faktum att han redan har varit president hindrar honom att kandidera igen eftersom Guatemala bara tillåter en mandatperiod men trots det har Arzu inlett en valkampanj. Arzus slogan är ”Gud, fosterlandet och frihet”, som var slagorden för den högerextrema Nationella Befrielserörelsen (MLN) som tog makten efter den USA-stödda militärkuppen 1954. En annan högerkandidat är Manuel Baldizon som har inlett en massiv valkampanj där den centrala punkten är återinförandet av dödsstraffet.

Rios Montt (i mitten) på ett foto från hans tid som diktator. Foto: CALDH.

Rios Montt (i mitten) på ett foto från hans tid som diktator. Foto: CALDH.

En av Guatemalas mest kända politiker är Efrain Rios Montt som ledde landets blodigaste militärdiktatur i början av åttiotalet. Han är ledare för partiet FRG som har haft starkt stöd av evangeliska frikyrkor och före detta medlemmar i de paramilitära ”civila självförsvarstrupperna” (PAC) som bildades under hans tid vid makten. Efraín Rios Montt har tidigare stoppats från att ställa upp som presidentkandidat eftersom konstitutionen inte tillåter tidigare kuppmakare att delta i presidentval.  Han har ändå kunnat utöva stor makt eftersom han har varit kongressens talman och ledare för FRG, som under en tid var Guatemalas största parti. Typiskt för guatemalansk politik är dock att partier splittras och försvinner och det är hittills oklart om FRG kommer ställa upp i valet eller inte. Det har förekommit rapporter i media om att Rios Montts dotter kommer att ställa upp som partiets presidentkandidat men också om att partiet inte kommer att ställa upp i kongressvalet eftersom den guatemalanska lagen upplöser partier som ställer upp i kongressvalet utan att få mandat.

Symbolen för vänsterpartiet URNG. Källa: Wikipedia.

Symbolen för vänsterpartiet URNG. Källa: Wikipedia.

Den guatemalanska vänstern är idag liten och splittrad. Vänsterpartiet URNG, som bildades av den guatemalanska gerillan efter fredsavtalet 1996, kommer att ställa upp i valet som del av en större vänsterkoalition, men koalitionens chanser verkar små och URNG riskerar att försvinna efter valet. Enligt guatemalansk lag blir partier upplösta om de ställer upp i kongressvalet utan att få något mandat, vilket tycks vara en reell risk för URNG. URNG har tidigare haft starkt stöd lokalt men i valet 2008 förlorade partiet många röster till den nuvarande presidentens parti UNE.  De senaste åren har URNG försökt stödja sig på det starka folkliga motståndet mot privata gruv- och dammprojekt.

Aron Lindblom, koordinatör för Kristna Fredsrörelsens Fredstjänstprogram i Mexiko och Guatemala.

Biobränslen skapar hunger i Guatemala
Afrikansk palm. Foto: Anton Svensson.

Afrikansk palm. Foto: Anton Svensson.

Då det gäller monokulturella planteringar i Guatemala så handlar det bland annat om en viss typ av eukalyptus, gul majs men framför allt om den så kallade afrikanska palmen. Dessa produkter är värdelösa som födoämnen för en hungrande befolkning men ger härligt klirr i kassan högst upp i näringskedjan. Många är de lantbrukare i tropiska miljöer som mer eller mindre ofrivilligt har lagt om sin mångsidiga och ekologiskt hållbara produktion från nyttiga födoämnen som majs och bönor för att istället helt ägna sig åt att plantera afrikansk palm. Oljan från den afrikanska palmen går sedan på export för att användas som drivmedel för motorfordon.

Frukter från afrikansk palm. Foto: Anton Svensson.

Frukter från afrikansk palm. Foto: Anton Svensson.

Förutom att frånta odlarna den egna försörjningen av födoämnen så bidrar även de monokultrella planteringarna till att utarma de forna odlingsmarkerna och gör dem obrukbara för lång tid framöver. I samband med odlingen av palmträden används dessutom stora mängder giftiga besprutningsmedel som sipprar ner till grundvattnet och ut i de vattendrag där människor hämtar sitt dricksvatten. Precis som i övriga fall med megaprojekt så medför förändringarna i produktion stora förändringar i livsföring. Många förlorar i ett slag den djupt inrotade identitet som småbrukare och självförsörjande som är en viktig del av dem själva och deras förfäder sedan flera tusentals år. Det uppstår också ofta kraftiga splittringar inom lokalsamhällena och ofta även inom familjerna då en del vill fortsätta som förut medan andra vill ställa om till det nya och på riktigt ställa sig till förfogande och i beroendeställning till den lokala och globala marknaden, med alla för och nackdelar som det innebär.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala.

Denna text har tidigare publicerats på Antons egen blogg.

“Tack för visad förståelse”
"På grund av olika grupper av utpressare ser vi oss tvingade att höja biljettpriset från 12 januari 2011 till 7 respektive 3 quetzales för att undvika tragedier. Vi tackar för visad förståelse." Foto: Aron Lindblom.

“På grund av olika grupper av utpressare ser vi oss tvingade att höja biljettpriset från 12 januari 2011 till 7 respektive 3 quetzales för att undvika tragedier. Vi tackar för visad förståelse.” Foto: Aron Lindblom.

Våldet och brottsligheten i Guatemala passerade för länge sedan de nivåer som man normalt kan förvänta sig i ett samhälle. Efter fredsavtalet 1996 var det kanske många som hoppades att Guatemala skulle få andas ut och leva i fred men våldet har inte minskat. Idag sägs det att det dödas lika många människor per dag som under vissa perioder av inbördeskriget.

En särskilt utsatt grupp har varit busschaufförerna, som i Guatemala City är hårt utsatta av våldsamma utpressare som inte drar sig för att mörda de chaufförer som inte betalar utpressningssumman. På senare tid har detta våld ytterligare intensifierats och vid ett par tillfällen har bussar utsatts för bombattentat. Det senaste attentatet inträffade den tredje januari 2011, då en bomb sprängdes på en buss i huvudstaden och sju personer dog. Lördagen den 15 januari tog jag ett kort på en lapp som satt inne i en buss som gick från Guatemala City till Quetzaltenango. På lappen står: “På grund av olika grupper av utpressare ser vi oss tvingade att höja biljettpriset från 12 januari 2011 till 7 respektive 3 quetzales för att undvika tragedier. Vi tackar för visad förståelse.”

Aron Lindblom, Kristna Fredsrörelsen.

Dagens Nyheter skrev nyligen en längre artikel om den organiserade brottsligheten i Mexiko:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/knarkkriget-i-mexiko-skordar-nya-dodsoffer

Artiklar på spanska om bussbomben i Guatemala City den tredje januari:

http://www.prensalibre.com/noticias/justicia/Atribuyen-Mara-atentado-Rutas-Quetzal_0_402559935.html

http://www.prensalibre.com/noticias/Atribuyen-atentado-maras_0_403759650.html

http://www.prensalibre.com/noticias/justicia/Capturan-pandillera-implicada-ataque-quemado_0_402559960.html

http://www.prensalibre.com/noticias/Mueren-estallar-bomba-autobus_0_402559766.html