DSC00264_1115x185
Historisk dom i Guatemala

Idag (31 augusti) är det ett år sedan det guatemalanska rättssystemet meddelade dom i fallet Choatalum, där en före detta militär dömdes till 150 års fängelse för sex påtvingade försvinnanden utförda under Guatemalas inbördeskrig. När domen föll förra året var det första gången någon dömts för påtvingade försvinnanden inom ramarna för Guatemalas nationella rättssystem (tidigare hade domar utfärdats av den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter). I december 2009 meddelades dom i fallet El Jute, där fyra militärer dömdes för påtvingade försvinnanden.

Längre artikel om fallet Choatalum:

http://latinamerika.nu/historisk-dom-i-guatemala-0

Notis om fallet El Jute:

http://latinamerika.nu/seger-for-rattvisan-hog-militar-domd-for-brott-mot-manskligheten

Fallet Choatalum drevs av mr-centret CALDH som uppmärksammar årsdagen på sin hemsida (spanska och engelska):

http://www.caldh.org/

Aron Lindblom, samordnare.

Fredsobservatörernas mittmöte
Fredsobservatörerna 2010-2011

Fredsobservatörerna 2010-2011 på gränsen mellan Mexiko och Guatemala.

Sista veckan i augusti och första veckan i september är tid för mittmöte för oss fredsobservatörer. Såhär halvvägs genom projektet är det läge att samla upp och utbyta tankar, erfarenheter och idéer inför fortsättningen. Mötet äger rum i Chiapas, Mexiko, framför allt i San Cristobal de Las Casas med omnejd. Till mötet har vi fått finbesök i form av programsekreterare Kari Berg från headquarters i Sundbyberg och naturligtvis är även vår samordnare Aron. De flesta kommer till mötet direkt från en tids stärkande semester, medan omständigheter har gjort att Lotta och Cecilia har sina lediga veckor kvar att se fram emot.

Mötets första vecka har präglats av god stämning och glädje över återseendet av övriga gruppmedlemmar. Första dagarna tillbringade vi i katolska kyrkans lokaler i San Cristobal. Rummen var enkla och på gården fanns fikonträd och kycklingar. Dessutom blev vi serverade potatisgratäng till frukost (!) en morgon. En bra värdemätare på vår eminenta gruppsammanhållning är att vi har klarat oss ganska bra med en nyckel till huset trots att vi är åtta personer. Det kan också bero på att vi mestadels suttit inne i huset och diskuterat, berättat och analyserat, helt enkelt arbetat. De få gånger då vi lämnat huset har vi hållit ihop gruppen och tillsammans flutit omkring genom de regnfyllda gatorna som en stor enad kropp. Eller amöba.

Fredsobservatörerna 2010-2011.

Fredsobservatörerna 2010-2011.

Det har blivit långa dagar och även kvällarna har varit fulla av aktivitet, bland annat middag med en av våra samarbetsorganisationer Sipaz, där Aron numera sitter som Kristna Fredsrörelsens representant i styrelsen. Firande av födelsedag (Arons) och dans har också varit uppskattade kvällssysslor under veckan.

Precis som brukligt då det gäller fredstjänstprogrammet i Mexiko/Guatemala nöjde vi oss ICKE med att arbeta enkom under veckorna utan avsatte även helgen till arbete om än med vissa inslag av mer informell natur. Helgen har tillbringats i små stugor, precis vid vattnet, vid sjöarna i Montebello, vilka symboliskt nog ligger precis på gränsen mellan Guatemala och Chiapas. Förutom jobb har det under helgen blivit en massa bad och äventyr, dessutom har vi tagit ett oräkneligt antal gruppbilder som fått våra minneskort att mer eller mindre svämma över, men som också medfört att vi kan lägga upp ett antal fina foton till allmänt beskådande här på bloggen.

Andra veckan kommer vi att bo på det autonoma universitet CIDECI i utkanten av San Cristobal de Las Casas. Studiebesök och möten är inplanerade med bland andra Las Abejas, CORECO och Frayba.

Efter mötet kommer samtliga fredsobservatörer, utom semesterfirarna Lotta och Cecilia, att åka ut på en två veckors medföljning i Chiapas innan arbetet fortsätter i de respektive länderna. En förändring som kommer att ske inför hösten är att Lena och Anton byter land. Lena stannar här i Chiapas för att arbeta med Darinka och Ida medan Anton tar sitt pick o pack och åker till Guatemala för att arbeta i projektet där och få förmånen att dela hus med bland andra Alva, Cecilia och Lotta. Aron stannar som resursperson och koordinator för Acoguate i Guatemala medan Kari återvänder till Sverige fylld av ny energi och glad över att själv ha fått erfara ”hur bra de sköter sig där borta”.

Illustration: Anton Svensson.

Illustration: Anton Svensson.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko (snart Guatemala).

Länkar

Las Abejas: http://acteal.blogspot.com/

CORECO: http://coreco.org.mx/wordpress/

Frayba: http://www.frayba.org.mx/index.php

Sipaz: http://sipaz.wordpress.com/

Att åka buss i Guatemala
Foto: Aron Lindblom

Foto: Aron Lindblom

Här kommer tio grundläggande principer som man bör känna till om man ska åka buss i Guatemala:

  1. En buss kan per definition inte bli full. Man kan alltid klämma in en eller ett par passagerare till.
  2. Det är inte jordens undergång trots alla skrik och uppståndelse när du ska gå på en buss, det är bara bussens medhjälpare (ayudante) som i den fria konkurrensens namn vill få på dig på just hans buss. Tre andra ayudantes slåss samtidigt om din uppmärksamhet.
  3. Ayudanten tillåter sig, också i den fria konkurrensens namn, en del mindre vackra knep, som att ljuga (säga att det finns sittplatser trots att det inte finns) och att slita din väska/ryggsäck ifrån dig och kasta in på bussen, så att du måste åka med. Lita aldrig på en ayudante och håll hårt i väskan.
  4. Många busschaufförer närde som barn en dröm att bli racerbilförare. Drömmen blev aldrig verklighet, men de lever upp till den så gott de kan på vägarna här.
  5. Busspassagerare är döva eller halvdöva (har kanske blivit det av att åka för mycket buss), därför måste radion/musiken ha högsta volym i bussen.
  6. Tvära inbromsningar finns inte i Guatemala, därför är det lugnt för ayudanten att klättra på bussen och uppe på taket även när bussen är igång.
  7. Busspassagerare har oändliga kroppsliga och själsliga behov. På bussen passerar en strid ström av försäljare av kycklingpiroger, hamburgare, choklad, kola, godis, tuggummi, glass, ananaspiroger, läsk, vatten, frukt, nötter, handböcker, språkkurser i engelska, naturmediciner, örttéer, krämer av olika slag som botar det mesta, plus religiösa förkunnare.
  8. Busschaufförer är tyvärr färgblinda ibland, vilket orsakar kaos och timslånga köer vid trafiksignaler.
  9. Räkna f.ö. alltid med en eller ett par timmars stopp längs vägen. Om det inte blir kaos vid ett rödljus så kan det vara en manifestation, en blockad, eller ett av de ständigt pågående vägarbetena.
  10. Mot bakgrund av ovanstående: Att åka buss i Guatemala är ett heltidsjobb. Tänkte du läsa eller kanske sova lite på bussen? Glöm det, du kommer att komma fram helt utpumpad både fysiskt och psykiskt.

Trevlig resa!

Foto: Aron Lindblom.

Foto: Aron Lindblom

Anika Agebjörn, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen 2009-2010.

Fortsatta våldsamheter i Oaxaca
San Juan Copala, Oaxaca

San Juan Copala, Oaxaca

Tre personer dödades och tre skadades i ett överfall i Oaxaca, Mexiko, den 21 augusti. De som utsattes för dådet hade kopplingar till den autonoma kommunen San Juan Copala och var på väg från San Juan Copala till Santa Cruz Tilapa för att organisera en karavan som var planerad att avgå mot Mexiko City på måndagen 23 augusti. Karavanen hade för avsikt att förmå den federala regeringen att klara upp morden på människorättsförsvararna Bety Cariño och Jyri Jaakkola tidigare i år. Attacken tros ha ägt rum som en del i försöken att stoppa och försvåra arbetet med den planerade karavanen. Händelsen föregicks av att MULT-I´s anhängare de senaste dagarna utsatts för hot om bakhåll och väpnade överfall om de insisterar på att genomföra karavanen. Attacken ska ha utförts av anhängare till den paramilitära gruppen Ubisort (la Unión de Bienestar Social de la Región Triqui) och MULT (Movimiento de Unificación y Lucha Triqui) som sedan flera månader tillbaka har ockuperat området kring San Juan Copala och hindrat de boende från att ta sig in och ut, strypt el- och vattentillförseln och trakasserat kvinnorna. Flera konvojer har den senaste tiden försökt ta sig in till det ockuperade området utan framgång.

San Juan Copala är en del av ett område som bebos av  ursprungsbefolkningsgruppen triqui och tillika huvudort för organisationen MULT-I (Movimiento de Unificación y Lucha Triqui-Independiente), som  kämpar för rätten till självbestämmande. Den 27 april i år sköts Bety Cariño och Jyri Jaakkola till döds när de deltog i den första humanitära karavanen till San Juan Copala. Sedan dess har flera humanitära konvojer som velat föra in mat, kläder, filtar och mediciner till det isolerade området stoppats.

Anton Svensson, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Mexiko

Länkar

Artikel från La Jornada (spanska): http://www.jornada.unam.mx/2010/08/22/index.php?section=politica&article=011n1pol

Uttalande från Jyri Jaakkolas föräldrar (spanska): http://www.jornada.unam.mx/ultimas/2010/08/24/defender-en-mexico-dh-puede-costar-la-vida-padres-de-jaakkola

Blogg från den autonoma kommunen San Juan Copala: http://municipioautonomodesanjuancopala.wordpress.com/

Blogginlägg om morden den 27 april i år: http://fredsobservatorerna.wordpress.com/2010/04/28/vapnad-attack-mot-observatorer-i-oaxaca-mexiko/

Pengar före mänskliga rättigheter?
Guldgruvan Marlin i Guatemala finansieras med svenska pensionspengar

Guldgruvan Marlin i Guatemala finansieras med svenska pensionspengar. Foto: James Rodriguez, www.mimundo.org

Svenska pensionspengar investeras i företaget Goldcorp som äger guldgruvan Marlin i Guatemala trots att flera internationella instanser uppmanat Guatemala att stänga gruvan på grund av miljöförstöring och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver Kristna Fredsrörelsen och Latinamerikagrupperna att de svenska pensionsfonderna ”måste tillåtas göra avkall på avkastning för att främja en hållbar utveckling och respekt för mänskliga rättigheter” och ”Det är oacceptabelt att vi investerar våra pensionspengar i miljöförstöring och kränkningar av mänskliga rättigheter.”

Läs hela debattartikeln på Svenska Dagbladets hemsida: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/pensionspengar-anvands-oetiskt_5145019.svd