DSC00264_1115x185
“Stäng Marlingruvan”

Avbryt verksamheten i Marlingruvan tills beslut har fattats i fallet. Det beordrade Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter (CIDH), en del av FN-systemet, den 20 maj i år. Uppmaningen riktas mot den guatemalanska staten i form av en interimistisk skyddsåtgärd och ger regeringen 20 dagar för att uppfylla beslutet. Skyddsåtgärder är ett verktyg som kommissionen använder vid allvarliga och akuta situationer för att förhindra att människor skadas. Beslutet fattades till fördel för ursprungsfolk från 18 samhällen i närheten av guld- och silvergruvan Marlin i västra Guatemala. Invånarna i dessa samhällen har anmält den guatemalanska staten till kommissionen på grund av de allvarliga effekter gruvdriften har på människornas liv och hälsa samt miljön. Anmälan tar också upp att gruvbolaget fick tillstånd för sin verksamhet utan att samhällena rådfrågats på lagenligt sätt.

Marlingruvan drivs av den kanadensiska gruvjätten Goldcorp (med över 580 miljoner USD i intäkter 2009) genom det helägda dotterbolaget Montana. Svenska AP-fonderna har investeringar i Montana/Goldcorp, vilket gör att svenska pensionsfonder är direkt knutna till Marlingruvan. I oktober förra året var guatemalanska människorättsförsvarare i Sverige för att informera AP-fonderna om de brott mot mänskliga rättigheter som begås i samband med gruvdriften. AP-fondernas investering kvarstår dock fortfarande oförändrad.

Sedan gruvdriften startade i Marlingruvan år 2005 har effekterna på människor och miljö blivit alltmer påtagliga. Flera vattenkällor har torkat ut på grund av att företaget använder enorma mängder vatten (ca 6 miljoner liter per dag) och de kvarvarande vattendragen är förorenade av tungmetaller. Föroreningarna har bland annat orsakat hudsjukdomar hos människorna som bor i närheten och förstör även möjligheterna till jordbruk. Gruvdriften gör kort sagt ett stort område obeboeligt för människor som har rätt till sin mark och inte heller har någon annanstans att ta vägen.

När de guatemalanska myndigheterna år 2003 gav Montana tillstånd för utvinning i Marlingruvan förbigick de kravet på att ursprungsfolk måste konsulteras inför projekt som rör utvinnande av naturresurser eller har påverkan på deras mark eller omgivning. Detta krav uppställs i ILO:s konvention 169 rörande ursprungsfolk och stamfolk, som Guatemala ratificerade år 1996. Guatemalanska myndigheter hävdar att de inte kan tillämpa bestämmelsen eftersom den inte införts i nationell lag. Guatemalas konstitution fastslår dock i artikel 46 att bestämmelser i människorättskonventioner som Guatemala har ratificerat har företräde före nationell lag. Principen om konventioners företräde före nationell lag gäller även allmänt inom internationell rätt enligt artikel 27 i Wienkonventionen om Traktaträtten. De guatemalanska myndigheterna ignorerade ändå kravet på att rådfråga ursprungsfolken i området. Licensen för Marlingruvan utfärdades därmed på ett olagligt sätt.

Den senaste nyheten i guatemalanska medier är att regeringen kommer att invänta rapporter från fyra departement och även från Michigan University innan de tar ställning till den Interamerikanska kommissionens beslut. Rapporterna kommer, enligt regeringens uppgift, att lämnas innan denna veckas slut och har beställts för att klargöra om det finns föroreningar i området. Ur juridisk synvinkel borde dessa rapporter inte ha någon som helst påverkan på regeringens agerande. Regeringen är skyldig att verkställa kommissionens interimistiska skyddsåtgärd, oavsett vad dess departement tycker. Men det är väl inte så konstigt att juridiska argument inte räcker för att övertyga regeringen när förstörd hälsa och miljö inte verkar beröra den.

Cecilia Gadd, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala.

Länkar:

Vulkanutbrott i Guatemala
Gatorna i Guatemala City är täckta av svart sand

Gatorna i Guatemala City är täckta av svart sand

Det har varit ett par dramatiska dagar i Guatemala City. I onsdags kraschade ett flygplan i zon tre, ett par kvarter från vårt kontor. Samma dag skrev tidningarna att polis och åklagare står handfallna inför det ökande antalet ”feminicidios” (mord på kvinnor) i landet. På torsdag eftermiddag hörde vi skottlossning här i zon ett och sen på kvällen började det regna sand. Det har regnat oavbrutet i nästan en vecka nu. Varje eftermiddag efter lunch börjar regnet och det upphör inte förrän sent på natten. Mornarna är molniga och våta. På torsdag eftermiddag den 27 maj fick vulkanen Pacaya ett utbrott och på kvällen hade molnet av aska och sand nått Guatemala City. Från och med klockan åtta på kvällen började gatorna, torgen och husen i staden att täckas av ett tunt lager svart blöt sand. Bilarna saktade ner och skapade långa köer i El Zapote och längs Calle Martí. Jag cyklade hem i natten och täcktes av svart sand. Sand i håret, sand på armarna, sand i munnen, sand i näsan, sand i ögonen, sand i fickorna, sand mellan tårna, sand i öronen, sand, sand, sand. Igår kväll sa de att en tevejournalist dött efter att han gått för nära vulkanen för att filma. Alla Kristna Fredsrörelsens medarbetare i Guatemala mår bra. Och regnet fortsätter.

Grannarna hjälps åt för att sopa upp sanden

Grannar hjälps åt för att sopa upp sanden

På Facebook finns fler foton för den som vill:

http://www.facebook.com/album.php?aid=435364&id=677335088&l=db0aca85d3

Aron Lindblom, samordnare för Kristna Fredsrörelsens Fredstjänstprogram i Guatemala och Mexiko.

Samma situation – Samma motstånd!

Det finns en stark oro hos invånarna i samhällena runt Nebaj i bergsområdet i provinsen Quiche. Efter allt de har gått igenom under inbördeskriget – olika former av förtryck, massakrer, brända byar – kommer nu nästa våg av maktövergrepp.

Det är inte militärer som bombar och lemlästar folk den här gången utan den ekonomiska internationella makten som har intresse av att förvärva mark för gruvdrift och vattenkraftsbygge. Representanter för byarna som vi medföljer vittnar om sinande källor, där man tidigare har tagit sitt vatten och som nu inte längre kan tillgodose familjernas behov. Megaprojekten inom gruvdriften slukar vatten för sina processer och vattenkraftverken leder vatten från flera floder till sina dammar och turbiner. Byrepresentanterna menar att det är ett hot mot deras familjers existens i området, inte bara nu utan även deras barns och barnbarns framtid står på spel.

I en artikel i Prensa Libre i april i år kan vi läsa att minst 80 organisationer från 17 länder kräver att Guatemalas president, Álvaro Colom, ska stoppa gruvaktiviteterna i landet med hänvisning till att byarna, och då särskilt de med ursprungsfolk, inte har tillfrågats om de eventuella skador som detta skulle innebära för dem.

Mario Nij, en talesman för det organiserade motståndet, sa när han presenterade uttalandet och breven i presidentpalatset att man hoppas att det ska stoppa alla aktiviteter inom gruvdriften i landet såsom Internationella arbetsorganisationen, OIT, redan har bett om. Han förtydligade med att säga att “vårt enda brott är att behålla det som vara förfäder har lämnat åt oss och som vi vill ge till våra barn, gruvdriften förstör bergen, vattenkällorna och förgiftar allt.” Enligt Guatemalas grundlag ska ursprungsfolken konsulteras, de har rätt att bli tillfrågade inför stora projekt som kan beröra och påverka deras livssituation. Lagen har inte följts. Uppgifter från MEM, Energi och Gruvdepartementet, visar att det finns 416 utfördade licenser och ansökningar för gruvbrytning.

Som medföljare har jag varit inbjuden att närvara vid möten som handlar om att informera om exploatering av mark, utfärdade licenser för gruvdrift och planerade megaprojekt. Folk blir förvånade när de får information om läget, hur många olika internationella företag som vill komma till området för att exploatera. De vet inte hur mycket vatten som produktionen kräver och inser inte konsekvenserna av storföretagens närvaro då informationen i stort sett varit obefintlig.

Det är inte bara vattnet som försvinner. Marken som projekteras och tas i anspråk för gruvdrift medför miljöförstöring och gör att familjer trängs undan. Det har visat sig vara fallet i andra liknande projekt i landet, exempelvis San Marcos, där det kanadensiska företaget Goldcorp driver gruvan Marlin, där även svenska pensionsfonder har investerat.

“Vart ska vi ta vägen?”, som en av deltagarna uttryckte det under ett informationsmöte. Apropå vattnet, behövs det 250 000 liter vatten i timmen för turbinerna i ett vattenkraftverk. Denna mängd skulle räcka för en familjs vattenbehov under 22 år. För att samla ihop de stora vattenmängder som krävs finns planer på att leda det från olika floder, ibland genom tunnlar i bergen, vilket gör att det sinar i lokalområdet och folk blir utan.

“Resistencia de los Pueblos”, en partipolitiskt oberoende folkrörelse, har arbetat sedan 2005 med att samla officiell information och sammanställt denna på en karta, och publicerad i februari 2010 på internet, se länk nedan. Den visar ett antal ansökningar och redan beviljade licenser för gruvdrift och vattenkraftsutvinning i Ixilområde, där jag är verksam. Det är med denna karta som man nu informerar folket i byarna om vad som sker. Samtidigt informerar man också om vad lagen säger. “Med lagen i handen ska vi kämpa för vår rätt” som en av representanterna uttrycker det när han går igenom paragrafer i konstitutionen och kommunallagen.

Informationen har resulterat i att byarna organiserat sig i kampen mot de internationella företagen och utfärdat ett manifest, undertecknat av tusentals personer som därmed vill försvara sina berg och floder från intrång. Den 5 maj åkte tre bussar med 135 personer från dessa byar till kongressen för att överlämna sina krav.

På väg in i kongressen

Inne i “Salón del Pueblo”

En vecka senare reste en mindre delegation som träffade bland andra FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter i Guatemala och en representant för OIT samt besökte Italiens, Norges, Spaniens, Sveriges och Tysklands ambassader för att sprida kännedom och få stöd för sin kamp. Det är stort att få vara med när de talar för sin sak, många är analfabeter och  undertecknar med tumavtryck.

Här får svenska ambassaden besök

Här får svenska ambassaden besök

Det är en folkrörelse som kämpar med små resurser mot en gigantisk kraft med stark ekonomi och som samtidigt lovar utveckling. Folket frågar sig, utveckling för vem? Frågan är berättigad.

Gruvlagen i Guatemala erbjuder optimala villkor för de företag som vill investera. De företag som utvinner mineraler här behöver bara betala 1 procent av inkomsterna. Av denna procent går hälften till kommunen och hälften till staten.

Lena Molin, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Karta över befintliga och planerade megaprojekt i provinsen Quiche:

http://resistenciadlp.webcindario.com/

”Hårt tryck på ursprungsfolkens landområden”

http://www.krf.se/sites/default/files/Rapport_sammanfattning_urfolk.pdf

Rapporten på spanska ,

”Territorios indígenas y democracia guatemalteca bajo presiones”:

http://guatemala.at/ido%20smi/ido_sanmiguel.pdf

Blåsor på tårna

Man delar med olika människor vid olika medföljningstillfällen

Nästan varje dag känner jag mig tacksam för att jag är här. Det är så varierande medföljningar jag har fått göra, fått vara i delar av Guatemala som jag aldrig hade varit tidigare och följt människor som kanske aldrig skulle träffat. Jag är för det mesta lycklig över det. Nån gång blir jag dock frusterad, besviken, irriterad. Som nu, när jag hade två dagar kvar för att tillsammans med cirka 200 medlemmar av COMUNDICH komma fram till Guatemalas och Centralamerikas absoluta pilgrimsfärdsställe.

Ashley och jag hade åkt för att följa med folk från COMUNDICH – Chortífolkets samordningsorganisation till försvar av naturresurser. De skulle vandra i tre dagar från Esquipulitas, en by i La Unión, i Zacaparegionen, till Esquipulas, i Chiquimularegionen, där kyrkan för el Cristo Negro, Svarte Jesus, finns. Dit har man pilgrimfärdat sedan slutet av 1500 talet, då kyrkan där Svarte Jesus hänger byggdes. Men det är samma plats där Chortífolket dyrkade krigsguden Ek Chuaj, så man har vandrat dit under ännu mycket längre tid. Spanjorerna byggde alltid kyrkorna på redan ”upptagna” altarplatser, som ett sätt att få ursprungsfolk att lättare dyrka den kristna guden. Så gjorde de överallt där de kom, även här i Esquipulas.

Den Svarte Jesus är av trä och nästan svart. Man tror att den portuguisiske skulptören som täljde den gjorde det  i en träsort som med tiden kom att bli mörkare och mörkare, och att det var ett sätt att få med sig ursprungsfolk i och med att dennes färg liknar mer chortífolkets hudfärg. Vad som än är förklaringen vandrar alla ursprungsfolksgrupper till Esquipulas för att tacka Jesus för något mirakel eller för att be om ett. COMUNDICH skulle vandra för försvarandet och bevarandet av sina naturresurser, som är hotade av en motorväg som guatemalanska staten tänker bygga från Atlantkusten till Stillahavskusten, och som kommer att genomkorsa Chortífolkets territorium. De vandrade även för tacka för att de håller på att bli ”lagliga ägare” till sina fäderneärvda landområden. Cirka 20.000 personer pratar chortí. De bor i Guatemala, Honduras och El Salvador.

Ashley och jag åkte först till Camotán för att dagen därpå åka med till Esquipulitas vid fyratiden på morgonen. Färden dit tog 50 minuter med fyrhjulstyrd flakbil. Vid åttatiden började vi glatt vandra tillsammans med nästan 200 personer. Vid sextiden på kvällen var vi framme, med två pauser på sammanlagt cirka en och en halv timme. Vid tretiden kunde jag inte stå på mina fötter, sulorna brände och tårna hade fått blåsor. Vägen var grusväg och inte så plan, den gick upp och ner, upp och ner; nedför flyttade sig fötterna framåt i skorna, mellan strumpan och foten  blev det friktion och det kändes som sulan hade brännsår. Jag är bra på att gå fort och långt, men har aldrig gått en hel dag i sån terräng så … det var bara att erkänna att jag inte kunde gå längre. Eftersom en flakbil åkte med karavanen skulle jag ha kunnat vila fötterna hela nästa dag och göra en ansträngning sista dagen. Så tänkte jag och de som samordnade vandringen. Men men, det blir inte alltid som man tänkt sig för det var inte bara jag som inte kunde gå. Många kvinnor hade ont i benen och behövde åka bil, likaså alla barnen som hade lekt hela natten fast vi hade gått hela dagen och skulle stiga upp halv fyra för att fortsätta.

Tyvärr kom jag aldrig dit och därför får jag bli skyldig er en bild på Svarte Jesus. För mig fanns inget annat val än att hoppa av bilen och lämna plats för de andra, framför allt för den 82-åriga Carmen. Klockan fem klev Ashley och jag på bussen för att ta oss tillbaka till huvudstaden. Men medföljningen blev inte drabbad ändå, för det som var sagt var att vi skulle medfölja bara första dagen, och sen skulle vi se. Folk vet ju hur hårt det kan bli att vandra en hel dag i hettan. Nu vet jag också det.

Alva Azócar, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala

Här hittar du en bild på den Svarte Jesus: http://www.guate360.com/galeria/details.php?image_id=4258&sessionid=203c1c97204caa4c38f6cb2e2033b784

Blixtaktion Oaxaca
Civilt fredsläger i Chiapas, Mexiko. Foto: Aron Lindblom.

Civilt fredsläger i Chiapas, Mexiko. Foto: Aron Lindblom.

Måndagen den 10 maj skickade Kristna Fredsrörelsen en blixtaktion till mexikanska myndigheter, inklusive presidenten och Oaxacas guvernör, för att kräva att morden i Oaxaca den 27 april klaras upp och att staten garanterar säkerheten för alla människorättsförsvarare och fredsobservatörer i Mexiko. Brevet undertecknades av Kristna Fredsrörelsen och 15 andra internationella organisationer från Frankrike, Mexiko, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, USA och Österrike.

Kristna Fredsrörelsen skickar ett stort tack till alla organisationer som skrev under blixtaktionen – muchas gracias a todas las organizaciones firmantes!

Klicka här för att läsa blixtaktionen (på spanska). Här kan du läsa vårt första blogginlägg om morden i Oaxaca.

Aron Lindblom, samordnare för Kristna Fredsrörelsens Fredstjänstprogram i Guatemala och Mexiko.