DSC00264_1115x185
Aura Elena Farfan har efter flera års arbete för sanningen och försoningen tilldelats ett internationellt pris

Den 21 mars blev människorättsförsvararen Aura Elena Farfan erkänd det internationella priset “Women of Courage” IWOC av en statlig myndighet från USA. IWOC tilldelas kvinnor som har uppvisat mod i arbetet för fred, rättvisa, mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnan stärkande som har utstått personliga risker och gjort flera uppoffringar

Aura Elena Farfan på sitt kontor. Bakom henne finns det bilder på försvunna från den beväpnade interna konflikten.

Aura Elena Farfan på sitt kontor. Bakom henne finns det bilder på personer som försvann spårlöst under konflikten. Foto: ©elPeriodico

– Jag är tacksam och glad, uttryckte Aura Elena Farfan när vi frågade henne om priset hon ska erhålla.

Människorättsförsvararen Aura Elena Farfan ska tilldelas det internationella priset “Women of Courage” (IWOC) av en statlig myndighet från USA. Priset IWOC tilldelas kvinnor som har uppvisat mod i arbetet för fred, rättvisa, mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnan stärkande som har utstått personliga risker och gjort flera uppoffringar. De har erkänt mer än 120 kvinnor från 65 olika länder sedan 2007.

Tio kvinnor kommer att tilldelas priset och en av dem är Aura Elena Farfan. Hon är ordförande och grundare för organisationen som på svenska heter föreningen för familjer som har anhållna och försvunna i Guatemala med förkortningen FAMDEGUA. Det är en organisation som Kristna Fredsrörelsen i Guatemala har medföljt sedan 2010. Hon blir tilldelad priset för sin eviga strid för de försvunna under den beväpnade interna konflikten som pågick från 1960 till 1996. Tidigare år har Yasmin Barrios (2012) även känd som domaren som dömde för folkmord under 2013 och Thelma Aldana (2016) nuvarande åklagarminister tilldelats samma pris.

IWOC citerar följande på sin hemsida ”Hon är en modig människorättsförsvarare för familjerna som har försvunna familjemedlemmar under inbördeskriget (1960-1996), en blodig konflikt där runt 200 miljoner civila blev mördade och spårlöst försvunna.”

Aura Elena Farfan är en människorättsförsvarare som arbetar för övergångsrättvisan och, letande efter de försvunna och försoningen för familjerna som fortfarande letar efter sina försvunna familjemedlemmar under den beväpnade interna konflikten i Guatemala. Farfan har tillbringat 33 år åt sökandet av rättvisa till familjerna. Hon påbörjade sökande av de försvunna 1984 då hennes bror Ruben Amilcar Farfan spårlöst försvann den 15 maj från Universitet San Carlos i Guatemala. Under 2017 presenterade filmen ”Finding Oscar” där hennes historia berättas.

Farfan och övriga anställda från FAMDEGUA har varit offer för hot under åren för sitt arbete för de mänskliga rättigheterna. Under 2000 utsattes de för inbrott där de anställda blev anhållna och skadades av beväpnade män. År 2001 blev Aura Elena kidnappad under flera timmar tillsammans för sitt arbete efter sanningen och rättvisan. Under alla år som organisationen har varit aktivt har de utsatts för hot och ärekränkningar.

Vi träffade Aura Elena Farfan i hennes kontor där hon uttryckte sin tacksamhet och glädje.

“Detta pris är väldigt viktigt för mig, det är ett erkännande för det jobb som har pågått under många år. Erkännandet har varit bra för mig, min familj och speciellt mina barn”.

Människorättsförsvararen Farfan kommer att tilldelas priset den 16 april på den amerikanska ambassaden i Guatemala. Hon är väldigt nöjd och glad för att hennes arbete tas på allvar.

”Jag kunde aldrig tänka mig när jag började vilken effekt det skulle ge”.

Nathaly Mejia Fredsobservatör i Guatemala

Läs gärna:

Om han hade mod att beodra tortyr borde han nu också ha mod att bemöta rättvisa
De här brotten får inte försvinna bort i straffrihet
Mannen bakom siffrorna

 

 

 

 

 

 

Rubén Herrera, SweFOR / Kristna Fredsrörelsen
“El agua es un derecho colectivo” – Entrevista con Rubén Herrera

En el Día Mundial del Agua, tuvimos la oportunidad de entrevistar al defensor Rubén Herrera, coordinador de la Asamblea Departamental de Huehuetenango, una organización local que lucha por la defensa de la tierra y el territorio de los pueblos en el occidente de Guatemala. SweFOR acompaña a Rubén Herrrera que anteriormente ha sufrido de criminalización por su labor como defensor de derechos humanos.

¿El día internacional del agua es unos de los pocos días que el mundo pone atención sobre temas del agua, que seria lo mas importante que el publico en Guatemala y el mundo deben saber sobre los recursos hídricos y la situación del agua en Guatemala?

El tema del agua, es un tema que no levanta en cuanto a preocupación colectiva, hay razones históricas para esta actitud de despreocupación sobre el cuidado por el recurso hídrico. Pero a esto ha contribuido la estrategia de los terratenientes, que históricamente han utilizado el agua dulce para irrigar sus plantaciones de banano, de caña de azúcar, en un inicio. Y actualmente, la producción extensiva de palma africana ha dado lugar a que haya un desvío e ríos, o lo que nosotros le decimos, un secuestro de ríos. Estos intereses de los grandes terratenientes ha dado lugar a que se mantenga la despreocupación por el agua y que se ha trasladado esta postura a la población general. A estos sectores no les interesa una ley, sino les interesa el desorden actual que existe porque ellos usan el agua y no pagan absolutamente nada por el recurso. Entonces, en ese sentido el agua dulce del país es amenazado y lo ha sido históricamente por los grandes terratenientes. En en este día mundial del agua, es importante seguir denunciando justo esto, el desvío y secuestro de ríos ocasionado por la producción extensiva, en manos de los terratenientes.

¿Como ve que la defensa del agua esta relacionado con los derechos humanos?

Por la despreocupación y el uso inadecuado del recurso por parte de los grandes terratenientes hay una contaminación generalizada de los ríos que nos afecta a todos y a todas. Históricamente los Pueblos de este país han sabido manejar y usar el agua y cuidarla, es una cuestión y sabiduría ancestral – sabemos que es un bien colectivo, que nos sirve a todos y que no es propiedad de nadie. En ese sentido, nosotros creemos que es necesario que cada uno de nosotros se apropie un concepto de agua, que es dinámico, en función de entender que el agua corre y que en su recorrido nos puede servir a muchos, para muchas cosas, y que de eso dependo depende nuestra vida. Desde este punto de vista, el derecho humano al agua, es en un derecho colectivo. Defenderla (el agua) entonces es defender a los derechos humanos.

¿Que están haciendo desde la Asamblea Departamental de Huehuetenango para defender y proteger ese derecho colectivo? Cuales son las acciones que están tomando?

Una acción concreta que hemos estado impulsando es tratar de que la población en general conozca elementos comunes que pueden servir como vectores, indicadores o referentes para cualquier ley o cualquier política de agua. Nosotros hemos discutido y llegado en concluir en que tenemos 10 principios rectores para proteger el agua. Creemos que estos debemos conocerlos todos y debemos de estar difundiéndolos para que asumamos una defensa colectiva del agua. En eso hemos estado trabajando nosotros, en tratar de impulsar estos principios rectores – y con una consigna – que cualquier ley del agua que se pretenda impulsar o aprobar debe de tener estos 10 principios. Si no son tomados en cuenta, pues para nosotros no habría una ley que significa una defensa del recurso. Y lo otro que hemos trabajado, y yo personalmente, a lo largo de muchos años con jóvenes, es de fomentar el conocimiento de lo significa el agua no solo para la vida humana sino para todo ser viviente y que por lo tanto merece protección.

Ley de agua, como ves la situación actual en cuanto los fundamentos de esta eventual ley?

Bueno, cada vez que nosotros hablamos sobre el agua los terratenientes y empresarios sacan su propuesta de ley, según sus intereses. Existe una serie de propuestas, nosotros conocemos como 11, pero nos dicen que mas. Y aparte de ellos, está nuestra propuesta, la 54-70, que es una propuesta o iniciativa de ley que ya esta en el congreso. Ahora, nosotros no estamos muy convencidos de que eso vaya a suceder. Sin embargo, el hecho de haberla propuesto es importante para marcar que los diputados no tienen ningún derecho de aprobar una ley sin que hagan una consulta a los Pueblos. Y también les decimos que si una propuesta de ley no incluye los 10 principios no es una ley que realmente protege el agua.

¿Que pueden hacer las personas que leen estos de otros países que quieren apoyar las personas y las organizaciones que defienden el agua en Guatemala?

Hay un elemento que está afectando indirectamente a las comunidades y los ríos del país – la generación de energía eléctrica a través de hidroeléctricas. Esta generación de energía, esta siendo vinculada a otros países. Es decir, están produciendo no para nosotros, no para satisfacer las necesidades que tiene Guatemala, sino para venderla. Están viendo la energía eléctrica como una mercancía y en ese sentido esos empresarios, no solo afectan los ríos sino también la naturaleza y las comunidades en nuestro país. Entonces, queremos que personas en otros países se solidaricen con nuestra lucha al rededor de esta reivindicación. Y quiero resaltar que no es que no queramos la generación de energía eléctrica o usar el agua para eso. Lo que no queremos es que el uso del agua se convierta en una mercancía en el mercado internacional y que las comunidades y los pueblos no tengan ninguna influencia en como se usa, algo que ha resultado en contaminación y escasez de agua. Ahora, aquí hay intereses internacionales en esta generación, hay intereses de España, de Noruega, de Alemania y de otros países. Nosotros queremos que en los países en Europa y otros lados se conozca como esos intereses nos vienen a afectar a nosotros que somos un pequeño país perdido en el mapa de América Latina. Es importante que se conozca que nos producen un daño. Entonces queremos que la comunidad internacional se entere de esta ofensiva que se ha lanzado en Guatemala y que están afectando directamente el futuro de las comunidades, los pueblos y nuestros intereses y derechos colectivos. Por eso es que hoy en el Día Mundial del Agua, afirmamos nuestro compromiso de seguir trabajando para que esto se escuche y se entienda.

Isabelle Persson, Observadora de Paz, SweFOR Guatemala

 

Foto: Rubén Herrera, SweFOR

Polisvåld i Guatemala – ett exempel från kampen mot gruvindustrin

Guatemala är ett land där polisvåld är utbrett och där fattiga, migranter och ursprungsfolk disproportionerligt drabbas. Det är en situation med långtgående historiska rötter av diskriminering, rasism och repression. Ett exempel på det våld som används av polisen mot den inhemska befolkningen, är den roll som polisen tagit i de sociala konflikter som finns i Guatemala kring gruvindustrins sociala, ekonomiska och miljömässiga effekter. 

Bild från den fredliga permanenta manifestationen i Santa Rosa

Bild från den fredliga permanenta manifestationen i Santa Rosa

I departementen Santa Rosa och Jalapa, kämpar stora delar av lokalbefolkningen mot gruvdriftsföretaget Minera San Rafael, ett dotterbolag till det kanadensisk / amerikanska företaget Tahoe Resources Inc, eftersom deras etablering medfört en mängd människorättsbrott samt haft en mängd miljömässiga konsekvenser. Under 2013 då bolaget fick sin operativa licens, organiserades en stor demonstration framför gruvanläggningen. Under demonstrationen avlossade chefen för gruvans privata säkerhetsbolag, Alberto Rotondo, skott, utan förvarning eller tillsynes provokation, mot folkmassan som deltog i demonstrationen, Händelsen lämnande 7 skadade demonstranter, varav 2 allvarlig sårade. Detta skedde under polisens närvaro, utan att de stoppade honom. Det råder misstankar om att polisen i förväg skulle varit medvetna om denna våldsamma attack. Dessutom lyckades Alberto Rotondo, när han väl skulle anhållas, fly med hjälp av 6 poliser, vilket stärker misstankarna om ett nära samarbete mellan polisen och företagets privata säkerhetsbolag. 


I sin fortsatta kamp f
ör att försvara sina mänskliga rättigheter och miljön i deras område etablerade befolkningen den 6 juni 2017 en permanent sittande blockad vid en väg
i Casillas, Santa Rosa som leder till gruvan . Den 22 juni anlände polisen och började utföra en våldsam tvångsvräkning av demonstranterna som vistades vid blockaden. De använde sig av tårgasbomber som kastades direkt mot folket, vilket orsakade att flera skadades. Omkring 100 personer, inklusive barn, fördes till sjukhus på grund av förgiftning, . Den 21 juli 2017 upprepades samma scenario. Det  rapporterades också att 4 personer blivit slagna av polisagenter den dagen. Händelser som dessa indikerar att det finns ett mycket nära samarbete mellan de politisk-ekonomiska krafterna och statens väpnade styrkor, vilka tillsynes står till storföretagens förfogande i försvarandet av deras intressen.


Händelserna i San Rafael är bara ett exempel på det våld som begås av polisen i Guatemala gentemot organisationer och individer som på olika sätt försvarar sina rättigheter. Till exempel har det under 2017 observerats en ökning i tvångsvräkningar och tvångsförflyttningar av grupper av människor som kämpar för sina sina landrättigheter.

Laura Kleiner, Fredsobservatör Guatemala

Tullio Togni, PeaceWatch Switzerland

Denna artikel är en sammanfattning av en längre artikel på spanska av samma författare.

Översatt och sammanfattat av Isabelle Persson, Fredsobservatör Guatemala

“Jag vill att allmänheten ska veta vad som har hänt mig.”

Josefa är sedan 16 år tillbaka aktiv inom ADIVIMA, en människorättsorganisation som arbetar med övergångsrättvisan. Idag är hon styrelseordförande i ADIVIMA. Hon förlorade stora delar av sin familj och anser att det är hennes plikt att berätta sanningen om vad hon fick bevittna .

Adivimas styrelseordförande Josefa i sin trädgård.

Adivimas styrelseordförande Josefa i sin trädgård. Foto: Nathaly Mejia

Josefa är en urfolkskvinna Maya Achi och är styrelseordförande i ADIVIMA. Hon hanterar många roller förutom att hon är en människorättsförsvarare och styrelseordförande för ADIVIMA tar hon också hand om sysslorna i hemmet tillsammans med sina barn. Den 8 januari 1982 massakrerades 32 män från byn Chichupac. Militären delade ut leksaker till barnen i byn och bad om fädernas närvaro. Som därefter massakrerades. 1993 gjordes en kriminalteknisk uppgrävning, där 31 kroppar hittades. Många bybor flydde och återvände efter fredsavtalet, Josefa är en av dem.

Hur definierar och beskriver du dig själv? Är du en människorättsförsvarare?

– Jag är kvinna, människorättsförsvarare och styrelseordförande i ADIVIMA. Jag har hela tiden tänkt att jag ska jobba med det här. Detta är något som inte bara har hänt mig eller urfolket Maya Achi’s utan flera urfolksgrupper i Guatemala. Jag känner mig därför inte ensam, vi är enade och det ger styrka. Tidigare kände jag min ensam, jag upplevde att jag var den enda som stred för sanningen och övergångsrättvisan.

– Jag vill att allmänheten ska veta vad som har hänt mig. Jag vill sätta stopp för det som hände. Jag bär det här inom mig, jag förlorade min pappa, min mamma, mina far- och morbröder, mina mor- och farföräldrar jag förlorade alla. Jag vill och är motiverad att berätta om vad som hände oss under konflikten. Tidigare var vi rädda, över att prata om vad som hände oss och vi kunde inte säga det till någon heller. Det är annorlunda idag, idag ges det till känna. Jag har rättighet att tala, jag berättar vad jag vet, vad som hände mig och vad jag känner.

Du sa att du strider för sanningen vad innebär det?

– Ja, för vi ger till känna vad som hände under konflikten. Detta året fyller jag 6 år med ADIVIMA. Under dessa åren har hoten varit som störst utanför rättegångssalarna och det finns människor som vill hota en. Ju mer de försöker att skrämma eller hota mig desto starkare blir jag. Jag har inte gjort något fel det var inte jag som bedrev brott mot de mänskliga rättigheterna.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

– En vanlig dag är som idag, jag går upp, förbereder min sons frukost, duschar, tittar till mina djur och nu är jag här med er. Lördagar och söndagar så fokuserar jag på att göra hussysslor, jag städar, viker kläder till mina barn, lämnar allting i ordning för veckan. En av mina andra vardagliga rutiner är att jag går på rättegångar. Jag är alltid där, jag är inte rädd längre, min rädsla har minskat, tidigare när jag såg soldater upplevde jag skräck och en obehaglig känsla men inte längre.

Hur kom du hit? Är det ett medvetet val?

– Jag började 1996. Jag började arbeta med en organisation som heter ECAP som jobbar med psykosocialt stöd. Min mamma jobbade för ADIVIMA och när hon dog frågade dem om jag ville ta över, detta var för 16 år sedan. Jag började med ADIVIMA som medlem, sen som vice-ordförande, därefter som kassör, sekreterare, vice-ordförande igen och slutligen blev jag ordförande. Det var en lång process. De måste ha sett att jag arbetade hårt och att jag kämpade och fortsätter att kämpa för mina rättigheter. Jag trivs i min roll som ordförande.

Har du möts av hinder på vägen?

– Ja, och jag tackar gud för att min son alltid stöttar mig. De finns grannar och folk som kritiserar och ifrågasätter det jag gör. Min son uppmuntrar mig alltid med att säga att de kommer alltid att prata och kritisera oavsett vad en gör. Jag känner mig stark, tack vare min son, mina två söner stöttar mig, däremot är det svårare med mina syskon. De är oroliga att det ska hända mig något och ifrågasätter ständigt det jag gör. Jag har därför valt att inte berätta något för dem.

Har du möts av hinder på vägen i din roll som kvinnlig människorättsförsvarare?

– När jag bär min folkdräkt har jag hört kränkande kommentarer gällande min klädsel. Det har ständigt varit ett problem, 1984 när jag flydde till huvudstaden efter massakern i Chichupac bar jag min folkdräkt. De bad mig att ta på mig ”normala” kläder om jag skulle få jobba på den arbetsplatsen jag befann mig på då. Jag stod på mig och vägrade att ta på mig tröja och byxor. Jag känner mig mer kvinna med min folkdräkt från Rabinal.

”Men med min folkdräkt känner jag mig modig, jag är en urfolkskvinna och jag vill markerar det, min folkdräkt berättar vart jag kommer ifrån och vad jag representerar.”

Varför är det viktigt för dig att berätta sanningen om vad som hände?

– När de frågar mig hur stort skadeståndet för min pappas död är, svarar jag att min pappa har inget pris. Jag ber inte om pengar utan jag vill att allmänheten ska veta vad som hände under konflikten. Detta är något som jag kommer att bära med mig hela livet. Det hände inte bara i min by utan i hela landet. Vi vill att internationella och nationella aktörer ska veta vad som hände.

Ibland frågar jag mig själv hur de kunde döda människor som de gjorde? Jag kan knappt döda en höna och tänk på de som dödade utan någon medmänsklighet. De dödade min gravida moster och hennes två barn hur kunde en gravid kvinna vara en fara för militären?

– Min pappa var en småbrukare och han såg till att mata oss, vi hade kor, hönor, vi hade allt och vi saknade aldrig något. Jag har ständigt frågat mig vad min pappa gjorde för att förtjäna den död han fick? Den 8 januari 1982 massakrerades 32 män från min by. Ibland undrar jag varför de gick och hämtade leksakerna? För några leksaker mördades stora delar av min familj. De gjorde ingenting, de dödade ingen, rånade ingen de ville helt enkelt döda oss för att behålla våra marker. Idag är vi 150 familjer som återigen bor i Chichupac, de lyckades inte utrota oss vi fortsätter att kämpa än idag trots rädslan att stötta på militärer som vill döda en finns kvar.

Känner du dig ensam?

– Nej, men jag upplever att jag är den enda aktiva kvinna från min region Baja Verapaz. Aktiva kvinnor är det väldigt få av och det kan bero på den patriarkala kulturen.

Slutligen med hänsyn till din säkerhet hur ser du på den internationella medföljningen?

– Den är nödvändig. För fyra år sen började hoten mer och mer. Vi har haft flera incidenter under åren och tack vare er medföljning känner jag mig trygg. Det visar också att det finns en internationell närvaro och vi inte är ensamma. Jag känner mig trygg när ni är närvarande och observerar rättegångarna.

Nathaly Mejia, fredsobservatör i Guatemala

Människorättsförsvararen Angelica Choc’s syster grips

Den 17 januari tillfångatas Maria Magdalena Choc, syster till människorättsförsvaren Angelica Choc. Hon anklagades för olaga markockupation. Kristna Fredsförelsen var närvarande och observerade rättegångsprocessen.

Maria Magdalena Choc innan rättegången påbörjades den 19 januari i Puerto Barrios. Bild: © losdespojados

Maria Magdalena Choc under rättegången den 19 januari i Puerto Barrios. Foto:©losdespojados

– Jag ser det som en förföljelse gentemot mig som person och den kamp som jag för, det var Angelica Choc ord efter att de tillfångatagit hennes syster Maria Magdalena Choc.

På eftermiddagen den 17 januari tillfångatogs människorättsförsvararen Maria Magdalena Choc, syster till Angelica Choc som Kristna Fredsrörelsen medföljer. Hon anklagades för att ha ockuperat privatägd mark. Maria Choc är en Maya Q’eqchi urfolksledare. Hon är en kvinna som strider för rättigheterna gällande mark och urfolksterritorium. Hon har under flera år stöttat flera urfolkssamhällen som exempelvis kvinnorna från Lote 8 som har en pågående rättsprocess  mot det kanadensiske bolaget Hudbay Minerals. Precis innan hon greps, hade hon översatt en rättegång från Q’eqchi till spanska och när nyheten nådde Angelica Choc skrev hon ett brev till allmänheten.

Maria och hennes familj vill sprida ett solidariskt meddelande. Stunder lik dessa lider vi psykologiskt, hennes barn likt hennes familj” Det var del av Angelica Chocs meddelande efter hennes systers gripande.”

Rättegången ägde rum redan två dagar efter gripandet, den 19 januari i Puerto Barrios i departementet Izabal. Rättegången påbörjades kl 10 på morgonen och det fanns internationell och nationell närvaro. German Chuc Choc var också närvarande för att visa sitt stöd och solidaritet samt flera bybor från El Estor.

Kristna Fredsrörelsen medföljde Angelica Choc under sin resa till rättegångssalen och var även närvarande under rättegången. Angelica Choc analyserar att henne syster tillfångatagande är en förföljelse gentemot hennes som person som har en grund i den rättegångsprocess hon aktivt för gällande hennes mördade man Adolfo Ich.

På eftermiddagen kl 16 kom en glädjande nyhet. Maria Magdalena blir frisläppt mot borgen med en kostnad på 5000 quetzales. Dock blev hon frisläppt med speciella åtgärder. Hon behöver presentera sig i tingsrätten i slutet av varje månad för att skriva under papper och hon har även rörlighetsbegränsningar och får enbart röra sig inom sitt egna departement Izabal.

Efter Maria Choc tillfångatagande har de återigen observerat närvaro från okända bilar som har strategiskt parkerat sig nära Angelica och Maria Choc’s hem. Angelica Choc uttrycker att hon är rädd för sitt liv och att hennes syster har kriminaliserats som ett försök att skada och skrämma henne.

– Jag är inte trygg här och detta är ännu en förföljelse, uttrycker Angelica Choc oroligt. Samtidigt är hon glad att hennes syster är tillbaka i byn och i sitt egna hem.

Nathaly Mejia, fredsobservatör i Guatemala

Läs även:
Sex år efter mordet är rättegången igång
Skott mot människorättsförsvararens Angelica Chocs hus
“Så mycket som vi har kämpat och ansträngt oss för inget”
Mina förfäder, moderjord, floden, skogen, fåglarna och djuren fyller mig med glädje

BLI MEDLEM

Var förändringen du själv vill se. Bli medlem i Kristna Fredsrörelsen.

VIDARE
GE EN GÅVA

Stå upp för fred och mänskliga rättigheter. Ge en gåva till Kristna Fredsrörelsen.

VIDARE

AKTION

Agera mot människorättsbrott. Gå med i vårt aktionsnätverk.

VIDARE
SKYDDSÄNGEL

Bidra till arbetet för fred och mänskliga rättigheter. Ge bort en skyddsängel.

VIDARE