DSC00264_1115x185
En tidig morgon i maj skiptes rättvisa i det historiska Molina Theissen fallet

Fyra av fem före detta militärer dömdes för brott mot mänskligheten, våldtäkt och tvångsförsvinnande den 23 maj 2018 i Guatemala City i det uppmärksammade Molina Theissen-fallet.

En husvägg i Guatemala City fylld med affischer på tvångsförsvunna människor.

En husvägg i Guatemala City fylld med affischer på tvångsförsvunna människor.

“De brott som begicks förolämpade hela mänskligheten”, sa Pablo Xitumul, domaren som dömde den historiska domen. Rättegången var schemalagd till att äga rum klockan 3 på eftermiddagen. Ingen skulle på förhand ha trott att domstolen inte skulle tillkännage sin dom förrän inpå de tidiga morgontimmarna

Guatemala har många organisationer för offer och överlevande från den väpnade interna konflikten, nationella och internationella mänskliga rättighetsorganisationer och civila samhällsorganisationer följt denna rättsliga process. Molina Theissen-fallet har varit ett av de viktigaste fallen vad gäller den historiska rättvisan under efterkrigstiden i Guatemala. Det är ett fall där Guatemalas villighet och förmåga att döma individer som hittills ansetts vara oberörbara satts på prov.

År 1981 fördes den då unga Emma Guadalupe Molina Theissen till ett militärt område i Quetzaltenango efter att ha gripits av soldater. Hon misstänktes för att vara del av gerillan, enbart på grund av sitt engagemang i arbetarpartiet PGT, som hon tillhörde. Detta var också det ögonblick då den långa prövningen började för henne och hennes familj som i 37 år kämpat för rättvisa.

Långa förhör, tortyr, fysiskt våld, elektriska stötar och kollektiv våldtäkt var saker som Emma Guadalupe fick utstå under sin tid i fångenskap. Efter en vecka lyckades hon fly, och det var då armén bestämde sig för att gå på hennes familj. I oktober 1981, i huset där familjen Molina Theissen bodde, kidnappades hennes lillebror Marco Antonio, bara 14-är gammal. “Kidnappningen av Marco Antonio ansågs av hans familj och av åklagaren vara en hämnd från militären för hans systers Emma Guadalupes rymning från en militärbas”, skriver den Guatemalanska tidningen Plaza Publica i en artikel om Marco Antonios försvinnande. Sedan den oktoberdagen 1981 har Marco Antonio och hans efterlämningar varit försvunna.

Detta fall har fått stor uppmärksamhet internationellt på grund av sin höga genomslagskraft och för den enorma solidaritet som visats under de två år sedan den rättsliga processen inleddes 2016. “Den tretton timmar försenade domen är inte mycket, i jämförelse med de 36 år de [familjen] väntat på rättvisa”, skriver Plaza Publica. Domstolssalen var full av människor under denna långa väntan – det fanns många som ville uppleva detta historiska ögonblick. I domstolssalen befann sig också kvinnorna från Sepur Zarco, som lyckades uppnå rättvisa i en annan historisk dom om sexuellt våld som utfärdades i Guatemala för två år sedan. Även USA:s ambassadör, FN:s representant för mänskliga rättigheter och ombudsmannen för mänskliga rättigheter i Guatemala var närvarande då domen lästes upp.

Domstolens dömde enhälligt Hugo Zaldaña, Manuel Callejas, Luis Gordillo och Benedicto Lucas till 33 års fängelse för brott mot mänskligheten. Dessutom fick de straff på 8 år för våldtäkt och 25 år för tvångsförsvinnande. Gordillo friades dock från det sista åtalet. Edilberto Letona var den ende som frikändes helt.

Benedicto Lucas, tidigare chef för Guatemalas militär har ytterligare en rättsuppföljning tillsammans med sju andra militärer, utfärdad av en annan domstol för hans påstådda inblandning i minst 88 massakrer av ursprungsfolk vilka skall ha inträffat mestadels i departementet Alta Verapaz under inbördeskriget som pågick i 36 år och som enligt en FN-rapport skördade ca 200 000 döda och saknade. En sanningskommission som utfärdades 1994 fann i sina omfattande undersökningar att statliga styrkor och relaterade paramilitära grupper var ansvariga för 93 procent av människorättsförbrytelserna under denna period.

De fyra kvinnorna i Molina Theissen familjen har kämpat i 37 år för denna dom som symboliserar en historisk milstolpe för övergångsrättvisan och försoningen efter inbördeskriget i Guatemala. Det är ett viktigt steg mot rättvisa för de 45 tusen saknade och tvångsförsvunna under den interna väpnade konflikten, samt för alla de överlevande som fortfarande letar efter sina anhöriga.

Roberto Meloni och Isabelle Persson, Fredsobservatörer i Guatemala

MR-försvararna i Ixquisis vinner MR-pris

MR-försvarna i mikroregionen Ixquisis i San Mateo Ixtatán, Huehuetenango har tilldelats den internationella MR-organisationen Front Line Defenders pris för MR-försvarare som lever under hot. Tillkännagivandet ägde idag rum i Dublin, Irland då aktivister från fem länder blev utnämnda som vinnare, och där MR-försvarana i Ixquisis utsågs som vinnare av det regionala priset för Amerika.

De MR-försvarare som idag mottar pris arbetar i några av de farligaste områdena i världen, de offrar sin egen säkerhet för att fredligt kräva rättvisa och respekt för de mänskliga rättigheterna i sina samhällen

Så sa Andrew Anderson, verkställande direktör för Front Line Defenders när han presenterade vinnarna.I Ixquisis har MR-försvarare sedan 2007 organiserat sig mot de storskaliga vattenkraftsprojekt som orsakat allvarliga skador för både människor och miljön i regionen. Det har begåtts en mängd allvarliga människorättsbrott mot de som är aktiva i det fredliga motståndet, bland annat har de utsatts för mord, skottlossningar, trakasserier och smutskastningskampanjer.

Krf medföljer det fredliga motståndet och MR-försvarna i Ixquisis genom paraplyorganisationen för internationellt medföljning i Guatemala ACOGUATE.

Nedan kan du se videon som Frontline Defenders video som de publicerat i samband med prisutdelningen.

Du kan också läsa mer om det fredliga motståndet och MR-försvararna i Ixquisis här;

Aura Elena Farfan har efter flera års arbete för sanningen och försoningen tilldelats ett internationellt pris

Den 21 mars blev människorättsförsvararen Aura Elena Farfan erkänd det internationella priset “Women of Courage” IWOC av en statlig myndighet från USA. IWOC tilldelas kvinnor som har uppvisat mod i arbetet för fred, rättvisa, mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnan stärkande som har utstått personliga risker och gjort flera uppoffringar

Aura Elena Farfan på sitt kontor. Bakom henne finns det bilder på försvunna från den beväpnade interna konflikten.

Aura Elena Farfan på sitt kontor. Bakom henne finns det bilder på personer som försvann spårlöst under konflikten. Foto: ©Alva Azócar

– Jag är tacksam och glad, uttryckte Aura Elena Farfan när vi frågade henne om priset hon ska erhålla.

Människorättsförsvararen Aura Elena Farfan ska tilldelas det internationella priset “Women of Courage” (IWOC) av en statlig myndighet från USA. Priset IWOC tilldelas kvinnor som har uppvisat mod i arbetet för fred, rättvisa, mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnan stärkande som har utstått personliga risker och gjort flera uppoffringar. De har erkänt mer än 120 kvinnor från 65 olika länder sedan 2007.

Tio kvinnor kommer att tilldelas priset och en av dem är Aura Elena Farfan. Hon är ordförande och grundare för organisationen som på svenska heter föreningen för familjer som har anhållna och försvunna i Guatemala med förkortningen FAMDEGUA. Det är en organisation som Kristna Fredsrörelsen i Guatemala har medföljt sedan 2010. FAMDEGUA är målsägande i fallet känt som Creompaz där Latinamerikas största massgrav har hittats med 565 kroppar. De är även målsägandet i fallet gällande massakern i Las Dos Erres en lång process som har presenterats i filmen “Finding Oscar”. Hon blir tilldelad priset för sin eviga strid för de försvunna under den beväpnade interna konflikten som pågick från 1960 till 1996. Tidigare år har Yasmin Barrios (2012) även känd som domaren som dömde för folkmord under 2013 och Thelma Aldana (2016) nuvarande åklagarminister tilldelats samma pris.

IWOC citerar följande på sin hemsida ”Hon är en modig människorättsförsvarare för familjerna som har försvunna familjemedlemmar under inbördeskriget (1960-1996), en blodig konflikt där runt 200 miljoner civila blev mördade och spårlöst försvunna.”

Aura Elena Farfan är en människorättsförsvarare som arbetar för övergångsrättvisan och, letande efter de försvunna och försoningen för familjerna som fortfarande letar efter sina försvunna familjemedlemmar under den beväpnade interna konflikten i Guatemala. Farfan har tillbringat 33 år åt sökandet av rättvisa till familjerna. Hon påbörjade sökande av de försvunna 1984 då hennes bror Ruben Amilcar Farfan spårlöst försvann den 15 maj från Universitet San Carlos i Guatemala.

Farfan och övriga anställda från FAMDEGUA har varit offer för hot under åren för sitt arbete för de mänskliga rättigheterna. Under 2000 utsattes de för inbrott där de anställda blev anhållna och skadades av beväpnade män. År 2001 blev Aura Elena kidnappad under flera timmar tillsammans för sitt arbete efter sanningen och rättvisan. Under alla år som organisationen har varit aktivt har de utsatts för hot och ärekränkningar.

Vi träffade Aura Elena Farfan i hennes kontor där hon uttryckte sin tacksamhet och glädje.

“Detta pris är väldigt viktigt för mig, det är ett erkännande för det jobb som har pågått under många år. Erkännandet har varit bra för mig, min familj och speciellt mina barn”.

Människorättsförsvararen Farfan kommer att tilldelas priset den 16 april på den amerikanska ambassaden i Guatemala. Hon är väldigt nöjd och glad för att hennes arbete tas på allvar.

”Jag kunde aldrig tänka mig när jag började vilken effekt det skulle ge”.

Nathaly Mejia Fredsobservatör i Guatemala

Läs gärna:

Om han hade mod att beodra tortyr borde han nu också ha mod att bemöta rättvisa
De här brotten får inte försvinna bort i straffrihet
Mannen bakom siffrorna

 

 

 

 

 

 

Rubén Herrera, SweFOR / Kristna Fredsrörelsen
“El agua es un derecho colectivo” – Entrevista con Rubén Herrera

En el Día Mundial del Agua, tuvimos la oportunidad de entrevistar al defensor Rubén Herrera, coordinador de la Asamblea Departamental de Huehuetenango, una organización local que lucha por la defensa de la tierra y el territorio de los pueblos en el occidente de Guatemala. SweFOR acompaña a Rubén Herrrera que anteriormente ha sufrido de criminalización por su labor como defensor de derechos humanos.

¿El día internacional del agua es unos de los pocos días que el mundo pone atención sobre temas del agua, que seria lo mas importante que el publico en Guatemala y el mundo deben saber sobre los recursos hídricos y la situación del agua en Guatemala?

El tema del agua, es un tema que no levanta en cuanto a preocupación colectiva, hay razones históricas para esta actitud de despreocupación sobre el cuidado por el recurso hídrico. Pero a esto ha contribuido la estrategia de los terratenientes, que históricamente han utilizado el agua dulce para irrigar sus plantaciones de banano, de caña de azúcar, en un inicio. Y actualmente, la producción extensiva de palma africana ha dado lugar a que haya un desvío e ríos, o lo que nosotros le decimos, un secuestro de ríos. Estos intereses de los grandes terratenientes ha dado lugar a que se mantenga la despreocupación por el agua y que se ha trasladado esta postura a la población general. A estos sectores no les interesa una ley, sino les interesa el desorden actual que existe porque ellos usan el agua y no pagan absolutamente nada por el recurso. Entonces, en ese sentido el agua dulce del país es amenazado y lo ha sido históricamente por los grandes terratenientes. En en este día mundial del agua, es importante seguir denunciando justo esto, el desvío y secuestro de ríos ocasionado por la producción extensiva, en manos de los terratenientes.

¿Como ve que la defensa del agua esta relacionado con los derechos humanos?

Por la despreocupación y el uso inadecuado del recurso por parte de los grandes terratenientes hay una contaminación generalizada de los ríos que nos afecta a todos y a todas. Históricamente los Pueblos de este país han sabido manejar y usar el agua y cuidarla, es una cuestión y sabiduría ancestral – sabemos que es un bien colectivo, que nos sirve a todos y que no es propiedad de nadie. En ese sentido, nosotros creemos que es necesario que cada uno de nosotros se apropie un concepto de agua, que es dinámico, en función de entender que el agua corre y que en su recorrido nos puede servir a muchos, para muchas cosas, y que de eso dependo depende nuestra vida. Desde este punto de vista, el derecho humano al agua, es en un derecho colectivo. Defenderla (el agua) entonces es defender a los derechos humanos.

¿Que están haciendo desde la Asamblea Departamental de Huehuetenango para defender y proteger ese derecho colectivo? Cuales son las acciones que están tomando?

Una acción concreta que hemos estado impulsando es tratar de que la población en general conozca elementos comunes que pueden servir como vectores, indicadores o referentes para cualquier ley o cualquier política de agua. Nosotros hemos discutido y llegado en concluir en que tenemos 10 principios rectores para proteger el agua. Creemos que estos debemos conocerlos todos y debemos de estar difundiéndolos para que asumamos una defensa colectiva del agua. En eso hemos estado trabajando nosotros, en tratar de impulsar estos principios rectores – y con una consigna – que cualquier ley del agua que se pretenda impulsar o aprobar debe de tener estos 10 principios. Si no son tomados en cuenta, pues para nosotros no habría una ley que significa una defensa del recurso. Y lo otro que hemos trabajado, y yo personalmente, a lo largo de muchos años con jóvenes, es de fomentar el conocimiento de lo significa el agua no solo para la vida humana sino para todo ser viviente y que por lo tanto merece protección.

Ley de agua, como ves la situación actual en cuanto los fundamentos de esta eventual ley?

Bueno, cada vez que nosotros hablamos sobre el agua los terratenientes y empresarios sacan su propuesta de ley, según sus intereses. Existe una serie de propuestas, nosotros conocemos como 11, pero nos dicen que mas. Y aparte de ellos, está nuestra propuesta, la 54-70, que es una propuesta o iniciativa de ley que ya esta en el congreso. Ahora, nosotros no estamos muy convencidos de que eso vaya a suceder. Sin embargo, el hecho de haberla propuesto es importante para marcar que los diputados no tienen ningún derecho de aprobar una ley sin que hagan una consulta a los Pueblos. Y también les decimos que si una propuesta de ley no incluye los 10 principios no es una ley que realmente protege el agua.

¿Que pueden hacer las personas que leen estos de otros países que quieren apoyar las personas y las organizaciones que defienden el agua en Guatemala?

Hay un elemento que está afectando indirectamente a las comunidades y los ríos del país – la generación de energía eléctrica a través de hidroeléctricas. Esta generación de energía, esta siendo vinculada a otros países. Es decir, están produciendo no para nosotros, no para satisfacer las necesidades que tiene Guatemala, sino para venderla. Están viendo la energía eléctrica como una mercancía y en ese sentido esos empresarios, no solo afectan los ríos sino también la naturaleza y las comunidades en nuestro país. Entonces, queremos que personas en otros países se solidaricen con nuestra lucha al rededor de esta reivindicación. Y quiero resaltar que no es que no queramos la generación de energía eléctrica o usar el agua para eso. Lo que no queremos es que el uso del agua se convierta en una mercancía en el mercado internacional y que las comunidades y los pueblos no tengan ninguna influencia en como se usa, algo que ha resultado en contaminación y escasez de agua. Ahora, aquí hay intereses internacionales en esta generación, hay intereses de España, de Noruega, de Alemania y de otros países. Nosotros queremos que en los países en Europa y otros lados se conozca como esos intereses nos vienen a afectar a nosotros que somos un pequeño país perdido en el mapa de América Latina. Es importante que se conozca que nos producen un daño. Entonces queremos que la comunidad internacional se entere de esta ofensiva que se ha lanzado en Guatemala y que están afectando directamente el futuro de las comunidades, los pueblos y nuestros intereses y derechos colectivos. Por eso es que hoy en el Día Mundial del Agua, afirmamos nuestro compromiso de seguir trabajando para que esto se escuche y se entienda.

Isabelle Persson, Observadora de Paz, SweFOR Guatemala

 

Foto: Rubén Herrera, SweFOR

Polisvåld i Guatemala – ett exempel från kampen mot gruvindustrin

Guatemala är ett land där polisvåld är utbrett och där fattiga, migranter och ursprungsfolk disproportionerligt drabbas. Det är en situation med långtgående historiska rötter av diskriminering, rasism och repression. Ett exempel på det våld som används av polisen mot den inhemska befolkningen, är den roll som polisen tagit i de sociala konflikter som finns i Guatemala kring gruvindustrins sociala, ekonomiska och miljömässiga effekter. 

Bild från den fredliga permanenta manifestationen i Santa Rosa

Bild från den fredliga permanenta manifestationen i Santa Rosa

I departementen Santa Rosa och Jalapa, kämpar stora delar av lokalbefolkningen mot gruvdriftsföretaget Minera San Rafael, ett dotterbolag till det kanadensisk / amerikanska företaget Tahoe Resources Inc, eftersom deras etablering medfört en mängd människorättsbrott samt haft en mängd miljömässiga konsekvenser. Under 2013 då bolaget fick sin operativa licens, organiserades en stor demonstration framför gruvanläggningen. Under demonstrationen avlossade chefen för gruvans privata säkerhetsbolag, Alberto Rotondo, skott, utan förvarning eller tillsynes provokation, mot folkmassan som deltog i demonstrationen, Händelsen lämnande 7 skadade demonstranter, varav 2 allvarlig sårade. Detta skedde under polisens närvaro, utan att de stoppade honom. Det råder misstankar om att polisen i förväg skulle varit medvetna om denna våldsamma attack. Dessutom lyckades Alberto Rotondo, när han väl skulle anhållas, fly med hjälp av 6 poliser, vilket stärker misstankarna om ett nära samarbete mellan polisen och företagets privata säkerhetsbolag. 


I sin fortsatta kamp f
ör att försvara sina mänskliga rättigheter och miljön i deras område etablerade befolkningen den 6 juni 2017 en permanent sittande blockad vid en väg
i Casillas, Santa Rosa som leder till gruvan . Den 22 juni anlände polisen och började utföra en våldsam tvångsvräkning av demonstranterna som vistades vid blockaden. De använde sig av tårgasbomber som kastades direkt mot folket, vilket orsakade att flera skadades. Omkring 100 personer, inklusive barn, fördes till sjukhus på grund av förgiftning, . Den 21 juli 2017 upprepades samma scenario. Det  rapporterades också att 4 personer blivit slagna av polisagenter den dagen. Händelser som dessa indikerar att det finns ett mycket nära samarbete mellan de politisk-ekonomiska krafterna och statens väpnade styrkor, vilka tillsynes står till storföretagens förfogande i försvarandet av deras intressen.


Händelserna i San Rafael är bara ett exempel på det våld som begås av polisen i Guatemala gentemot organisationer och individer som på olika sätt försvarar sina rättigheter. Till exempel har det under 2017 observerats en ökning i tvångsvräkningar och tvångsförflyttningar av grupper av människor som kämpar för sina sina landrättigheter.

Laura Kleiner, Fredsobservatör Guatemala

Tullio Togni, PeaceWatch Switzerland

Denna artikel är en sammanfattning av en längre artikel på spanska av samma författare.

Översatt och sammanfattat av Isabelle Persson, Fredsobservatör Guatemala

BLI MEDLEM

Var förändringen du själv vill se. Bli medlem i Kristna Fredsrörelsen.

VIDARE
GE EN GÅVA

Stå upp för fred och mänskliga rättigheter. Ge en gåva till Kristna Fredsrörelsen.

VIDARE

AKTION

Agera mot människorättsbrott. Gå med i vårt aktionsnätverk.

VIDARE
SKYDDSÄNGEL

Bidra till arbetet för fred och mänskliga rättigheter. Ge bort en skyddsängel.

VIDARE